Världens bästa Inga.
by Ulrica Stenstrand on April 1st, 2022
Vem är det som jobbar på, år ut och år in? Vem är det som aldrig ger upp? Vem är det som aldrig klagar och som alltid lyser som solen? Vem är det som ber, lyssnar, lyfter och har ett uppmuntrande ord till alla hon möter? Vem är det som har en tro på Gud som hon själv sett flytta berg gång på gång? Vem är det som gör så mycket som ingen ser, som lyfter armarna konstant på den som inte orkar?Det låt...  Read More
Den smala vägen.
by Ulrica Stenstrand on March 24th, 2022
Det sägs att man är som mest tillfreds med sig själv i 60-årsåldern. Då har man äntligen kommit på att ”jag duger som jag är”. När vi är unga tänker vi ofta ”hur vi uppfattas”. ”Varför tittar och tänker alla på mig? Eller inbillar jag mig? Det är så viktigt att jag lägger ut en bild på mig själv där allt är perfekt, gärna med ett bra filter som tar bort det som eventuellt inte är perfekt…”När vi k...  Read More
Prata inte med hat i munnen.
by Ulrica Stenstrand on March 17th, 2022
”Du är ju inte så hemsk som en del människor sagt om dig”, sa en kvinna till mig för många år sedan när vi möttes vid simbassängen när våra (då) små barn skulle lära sig simma. Jag hade mött denna kvinna under en hel termin och småpratat lite smått och artigt som de flesta föräldrar gör när barnen tränar ihop.”Ulrica, vi är några stycken som inte tror att du kan leda en connectgrupp, du är helt en...  Read More
En blyg liten viol.
by Ulrica Stenstrand on March 10th, 2022
Jag minns än idag hur jag klängde vid min mammas ben som barn, jag hängde på henne som en liten apa… När jag blev bjuden på barnkalas var mamma tvungen att vara med, jag satt i hennes knä hela kalaset. Efter två vilda pojkar så hade mina föräldrar fått en oerhört blyg och tillbakadragen liten viol, det var jag.Om du känner mig idag är det kanske svårt att tro att så var fallet, men det är sant. Ma...  Read More
En orolig vecka.
by Ulrica Stenstrand on March 3rd, 2022
”Har jag gått hela vägen från Syrien till Sverige, så kan jag gå ett par kilometer från Lifecenter till Hälla”, svarade en av de flyktingar som kom 2015 när vi ville köra ”hem” honom till flyktingboendet vid Hälla i Västerås.Hans svar grep tag i mitt hjärta och gav perspektiv på nolltid.Mitt i all vår vardag som, på något sätt, fortsätter lite som vanligt har det varit en orolig vecka med kriget s...  Read More
Krig i Europa.
by Ulrica Stenstrand on February 24th, 2022
”Jag minns när de hämtade min fosterfar, Ferdinand” sa pappa idag. ”Om två timmar ska du infinna dig vid järnvägstationen, där kommer du få fler order om nästa steg…” sa de till honom. Tuffa tider. När Ferdinand fick sin ”order” stod han på sin åker och jobbade, han var bonde. Hans fru Gerda, fostersonen Göran (min pappa) och deras biologiska son arbetade precis bredvid, de fick inte ett ord av fö...  Read More
Ett missat samtal.
by Ulrica Stenstrand on February 17th, 2022
Jag ringer min pappa i stort sett varje förmiddag. Ibland hörs vi av på kvällstid också. Pappa blev änkling förra året och ibland kryper ensamheten in hos honom, inte så konstigt efter 64 års äktenskap med mamma. Samtalen med pappa är oftast inte långa, jag vill ju bara höra hans röst och ”kolla läget”. Jag saknar att jag inte längre kan höra mammas röst…Det knager i mig emellanåt att jag bor 50 m...  Read More
41 år tillsammans.
by Ulrica Stenstrand on February 10th, 2022
Vilken fantastisk vecka! Restriktionerna har äntligen släppt, två års pandemi är kanske inte hundra procent över, men vi får börja leva mer som vanligt. Otroligt skönt. Svårt att förstå att vi kan lägga den här säsongen bakom oss. Äntligen! Nog om det. Jag är så trött på att prata om pandemi…Det finns annat att fira den här veckan också. Den 11 februari 1981 blev vi ett par PJ och jag, det är 41 å...  Read More
Livet går vidare.
by Ulrica Stenstrand on February 3rd, 2022
”Jag har precis sagt adjö till min fru, vi var gifta i 62 år”, sa den 91-årige mannen utanför ICA. Han satt och grät, jag kunde inte låta bli att fråga hur det var med honom. ”Mitt i allt ville jag göra något vanligt, så jag åkte och handlade på ICA, det kanske var konstigt…” fortsatte mannen. ”Inte alls, svarade jag. Jag tror det är en normal reaktion”.Jag satte mig bredvid honom och presenterade...  Read More
En riktig vinnarskalle.
by Ulrica Stenstrand on January 28th, 2022
Någon månad bakåt och någon månad framåt bor vår son Robert med familj hemma hos oss, de renoverar ett nytt (rad)hus från grunden, vi älskar ju det! Köpa hus, sälja hus, gärna renovera något gammal skrälle, det finns möjligheter med det mesta. Det kostar ”bara” tid, pengar och en förmåga att ”se” framför sig hur det blir när allt är klart.Hur som helst. Nu får vi mycket tid ihop med våra små barnb...  Read More
En liten stund med Jesus.
by Ulrica Stenstrand on January 21st, 2022
2022 års första blogginlägg, lite senare än jag tänkt mig, men även jag har drabbats av detta tradiga virus… men ingen fara med mig. Jag är vid gott mod och inom ett par dagar är vi ”på andra sidan” :)Just när jag skriver dessa rader har vi ”fått” nya restriktioner, luften gick ur mig en dag eller två. Kanske hos dig också? Ska då denna ”lilla virus” (som ”någon” kallade Covid-19 för snart två år ...  Read More
Sluta aldrig be för dina barn.
by Ulrica Stenstrand on December 9th, 2021
När vår dotter Victoria bara var ett par år gammal tappade vi bort henne vid en stor festival, precis vid vattnet dessutom. Det var fullt av folk överallt men ingenstans kunde vi se vår lilla dotter. På ett ögonblick var hon spårlöst försvunnen.PJ och jag fick naturligtvis panik. Vi sprang runt alldeles svettiga, vi skrek, vi ropade, vi frågade alla vi mötte om de sett en liten 2-årig flicka med p...  Read More
   NewerOlder