Krig i Europa.
”Jag minns när de hämtade min fosterfar, Ferdinand” sa pappa idag. ”Om två timmar ska du infinna dig vid järnvägstationen, där kommer du få order om nästa steg…” sa de till honom. Tuffa tider. När Ferdinand fick sin ”order” stod han på sin åker och jobbade, han var bonde. Hans fru Gerda, fostersonen Göran (min pappa) och deras biologiska son arbetade precis bredvid, de fick inte ett ord av förklaring. De gick bara rakt fram till Ferdinand. ”Inställ dig”. Det var 1939, min pappa var sju år gammal. Andra världskriget bröt ut.
”Idag har vi öppnat skyddsrummen i Kiev” sa de på nyheterna igår. År 2022.
Kriget mot Covid-19 har knappt lagt sig innan ett nytt krig brutit ut. Det är krig i Europa. Inte långt från vårt trygga Sverige. Svårt att ta in.
Jag har svårt att hitta orden när jag skriver det här, det har säkert du också. Vad är det som händer?
Krig tillhörde mina far- och morföräldrars generation, mina föräldrar snuddade vid andra världskriget som barn / tonåringar. Jag minns hur mamma berättade hur de ”mörklade” huset där de bodde i på en ö i Karlskrona. De sätte mörk papp på rutorna, inget fick lysa igenom. Inga lampor eller ljus fick tändas och ingen fick gå ut på kvällen.
Jag minns också hur mamma och pappa berättade om de ”finska krigsbarnen” som kom till alla städer i Sverige. Små barn som åkte från mamma och pappa för att få en bättre barndom i Sverige under kriget. ”Där stod de”, brukade mamma säga. ”Rädda, med en liten väska och inte ett enda ord svenska kunde de när de kom…” Vilka små hjältar de finska barnen var!
Min mormor och morfar var med om både första och andra världskriget, dessutom en pandemi och en depression. Mitt i allt fick de sex barn tillsammans, jobbade hårt och startade en kyrka, Pingstkyrkan i Karlskrona. Aldrig hörde jag dem klaga, aldrig.
Krig har varit väldigt långt borta från oss, i en annan världsdel möjligtvis. Men här? Ofattbart.
Alla barn, alla gamla som far illa och blir oroliga. Krig är fruktansvärt för alla.
Den stora skillnaden idag är att vi ser och hör allt som händer i samma sekund det händer, förut kunde vi läsa om det dagen efter. Nu har vi krig i direktsändning.
Nej, hörni. Mina ord blir så fjuttiga och små.
Vi knäpper våra händer, böjer våra knän och ber till Gud som ser och vet allt.
Lever du ”i krig” med någon annan människa på något sätt? Gör upp idag. Det finna inga vinnare i krig, enbart förlorare. Ta ett steg mot försoning så fort du kan.
Jesus. Nu ber vi för alla de som lider. Vi ber för folket i Ukraina, vi kastar all vår oro och våra bördor på dig, du som ser allt, hör allt och är överallt. Vi ber om din frid, som övergår allt förstånd, att den friden just nu kommer in i oroliga hem, skyddsrum och till familjer som behöver tröst. Tack Jesus att de ska få känna att vi ber för dem. Amen.
Psalm 27:3
”Även om en armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan. Om ett krig skulle bryta ut mot mig, är jag trygg.”
Hälsningar från
Ulrica - ber om fred
”Idag har vi öppnat skyddsrummen i Kiev” sa de på nyheterna igår. År 2022.
Kriget mot Covid-19 har knappt lagt sig innan ett nytt krig brutit ut. Det är krig i Europa. Inte långt från vårt trygga Sverige. Svårt att ta in.
Jag har svårt att hitta orden när jag skriver det här, det har säkert du också. Vad är det som händer?
Krig tillhörde mina far- och morföräldrars generation, mina föräldrar snuddade vid andra världskriget som barn / tonåringar. Jag minns hur mamma berättade hur de ”mörklade” huset där de bodde i på en ö i Karlskrona. De sätte mörk papp på rutorna, inget fick lysa igenom. Inga lampor eller ljus fick tändas och ingen fick gå ut på kvällen.
Jag minns också hur mamma och pappa berättade om de ”finska krigsbarnen” som kom till alla städer i Sverige. Små barn som åkte från mamma och pappa för att få en bättre barndom i Sverige under kriget. ”Där stod de”, brukade mamma säga. ”Rädda, med en liten väska och inte ett enda ord svenska kunde de när de kom…” Vilka små hjältar de finska barnen var!
Min mormor och morfar var med om både första och andra världskriget, dessutom en pandemi och en depression. Mitt i allt fick de sex barn tillsammans, jobbade hårt och startade en kyrka, Pingstkyrkan i Karlskrona. Aldrig hörde jag dem klaga, aldrig.
Krig har varit väldigt långt borta från oss, i en annan världsdel möjligtvis. Men här? Ofattbart.
Alla barn, alla gamla som far illa och blir oroliga. Krig är fruktansvärt för alla.
Den stora skillnaden idag är att vi ser och hör allt som händer i samma sekund det händer, förut kunde vi läsa om det dagen efter. Nu har vi krig i direktsändning.
Nej, hörni. Mina ord blir så fjuttiga och små.
Vi knäpper våra händer, böjer våra knän och ber till Gud som ser och vet allt.
Lever du ”i krig” med någon annan människa på något sätt? Gör upp idag. Det finna inga vinnare i krig, enbart förlorare. Ta ett steg mot försoning så fort du kan.
Jesus. Nu ber vi för alla de som lider. Vi ber för folket i Ukraina, vi kastar all vår oro och våra bördor på dig, du som ser allt, hör allt och är överallt. Vi ber om din frid, som övergår allt förstånd, att den friden just nu kommer in i oroliga hem, skyddsrum och till familjer som behöver tröst. Tack Jesus att de ska få känna att vi ber för dem. Amen.
Psalm 27:3
”Även om en armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan. Om ett krig skulle bryta ut mot mig, är jag trygg.”
Hälsningar från
Ulrica - ber om fred