41 år tillsammans.
Vilken fantastisk vecka! Restriktionerna har äntligen släppt, två års pandemi är kanske inte hundra procent över, men vi får börja leva mer som vanligt. Otroligt skönt. Svårt att förstå att vi kan lägga den här säsongen bakom oss. Äntligen! Nog om det. Jag är så trött på att prata om pandemi…
Det finns annat att fira den här veckan också. Den 11 februari 1981 blev vi ett par PJ och jag, det är 41 år sedan IDAG. Hurra!
Vi gick i nionde klass, blott 15 år gamla, PJ gick i min parallellklass, vi hade matte och tyska tillsammans. Det fortsatte genom hela gymnasietiden, då hade vi franska och naturkunskap ihop. Vi var med i samma kyrka, min svärfar Boas var min pastor under sex års tid, vi umgicks i samma (mycket) härliga tonårsgäng i kyrkan. Mycket skratt, mycket resor, vi har så mycket roliga minnen från tonårstiden, det är jag så tacksam för. Det var verkligen en gudagåva med alla dessa härliga människor runt oss.
Men då var då och nu är nu. Vi har gjort en lång resa tillsammans PJ och jag, den resan är långt ifrån slut. Det bästa ligger alltid framför!
Vi har bytt stad några gånger, renoverat sjuttioelva hus, lägenheter och fritidshus, tjänat i äldre, underbara Pingstkyrkor, startat en ny kyrka, jobbat hårt, fött och gött en familj… det tar aldrig slut. Livet bara fortsätter och fortsätter.
Tre barn har vi fått tillsammans, ett barn miste vi. Alla har sin story, vi också. I mina tidiga tonår drömde jag om att jag skulle ”få” åtta barn, så blev det inte. Jag är så tacksam för den familj vi fick. Tänk att vi har så fina barn, jag vet ju vilka deras föräldrar är :)
Det är oerhört lätt att fastna i ”minnenas kavalkad”, att blicka bakåt till en tid som var ganska ”bekymmerslös”, allt vi gjorde var egentligen att ha roligt när vi var tonåringar. Det var sällan konflikter med någon någonstans, det var en fantastisk tid. Det är en fantastisk tid nu också.
Nu på söndag börjar vi ett nytt tema i Lifecenter, ett favorittema - ”Togetherness, en serie om att bygga hälsosamma relationer med Jesus i centrum”. Relationer är det mest härliga ibland det mest besvärliga som finns! Det gäller definitivt bara inte ”parrelationer”. Oavsett hur ditt privatliv ser ut lever du i relation på något sätt med andra, ingen är en isolerad ö. Kansle har du någon att leva med, kanske är du singel. Alla lever vi med med grannar, kollegor, släktingar, vänner och framför allt med dig själv! Det är många vi ska förhålla oss till.
41 år som par idag, i sommar har vi varit gifta i 36 år. Att hålla ihop så länge kräver hårt jobb emellanåt. Ibland har vi tagit hjälp, rekommenderas varmt! Alla förhållanden, äktenskap, vänskapsrelationer går upp och ner, det gäller även familjen Stenstrand. Jämför dig aldrig ditt förhållande med någon annans, inspireras gärna, men jämförandet är ett elände i dagens sociala media värld.
Varje dag går relationer sönder, det är oerhört smärtsamt. I de samtal vi har där relationer svajar försöker vi uppmuntra att inte ge upp. Det är sannerligen inte lätt. Ta hjälp om så behövs, ta inte bara ett eller två samtal så du kan säga att ”ni har tagit hjälp”. Har det varit år av kaos och svårigheter tar det år att hitta tillbaka till varandra, men det går.
Ingen är helt enkel att alltid leva med, inte jag och kanske inte du heller alla dagar. Vi har alla våra sidor, eller hur?
Det finns alltid en väg tillbaka. Den kan vara lång och snårig, men den finns där.
NU min vän SES vi på söndag! Inga restriktioner, välkommen att FIRA Gudstjänst, kyrkan är öppen och DU är hedersgäst. VÄLKOMMEN!
”Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre. Men av dem är kärleken störst.”
1 Korintierbrevet 13:13
Hälsningar från
Ulrica - kär och galen :)
Det finns annat att fira den här veckan också. Den 11 februari 1981 blev vi ett par PJ och jag, det är 41 år sedan IDAG. Hurra!
Vi gick i nionde klass, blott 15 år gamla, PJ gick i min parallellklass, vi hade matte och tyska tillsammans. Det fortsatte genom hela gymnasietiden, då hade vi franska och naturkunskap ihop. Vi var med i samma kyrka, min svärfar Boas var min pastor under sex års tid, vi umgicks i samma (mycket) härliga tonårsgäng i kyrkan. Mycket skratt, mycket resor, vi har så mycket roliga minnen från tonårstiden, det är jag så tacksam för. Det var verkligen en gudagåva med alla dessa härliga människor runt oss.
Men då var då och nu är nu. Vi har gjort en lång resa tillsammans PJ och jag, den resan är långt ifrån slut. Det bästa ligger alltid framför!
Vi har bytt stad några gånger, renoverat sjuttioelva hus, lägenheter och fritidshus, tjänat i äldre, underbara Pingstkyrkor, startat en ny kyrka, jobbat hårt, fött och gött en familj… det tar aldrig slut. Livet bara fortsätter och fortsätter.
Tre barn har vi fått tillsammans, ett barn miste vi. Alla har sin story, vi också. I mina tidiga tonår drömde jag om att jag skulle ”få” åtta barn, så blev det inte. Jag är så tacksam för den familj vi fick. Tänk att vi har så fina barn, jag vet ju vilka deras föräldrar är :)
Det är oerhört lätt att fastna i ”minnenas kavalkad”, att blicka bakåt till en tid som var ganska ”bekymmerslös”, allt vi gjorde var egentligen att ha roligt när vi var tonåringar. Det var sällan konflikter med någon någonstans, det var en fantastisk tid. Det är en fantastisk tid nu också.
Nu på söndag börjar vi ett nytt tema i Lifecenter, ett favorittema - ”Togetherness, en serie om att bygga hälsosamma relationer med Jesus i centrum”. Relationer är det mest härliga ibland det mest besvärliga som finns! Det gäller definitivt bara inte ”parrelationer”. Oavsett hur ditt privatliv ser ut lever du i relation på något sätt med andra, ingen är en isolerad ö. Kansle har du någon att leva med, kanske är du singel. Alla lever vi med med grannar, kollegor, släktingar, vänner och framför allt med dig själv! Det är många vi ska förhålla oss till.
41 år som par idag, i sommar har vi varit gifta i 36 år. Att hålla ihop så länge kräver hårt jobb emellanåt. Ibland har vi tagit hjälp, rekommenderas varmt! Alla förhållanden, äktenskap, vänskapsrelationer går upp och ner, det gäller även familjen Stenstrand. Jämför dig aldrig ditt förhållande med någon annans, inspireras gärna, men jämförandet är ett elände i dagens sociala media värld.
Varje dag går relationer sönder, det är oerhört smärtsamt. I de samtal vi har där relationer svajar försöker vi uppmuntra att inte ge upp. Det är sannerligen inte lätt. Ta hjälp om så behövs, ta inte bara ett eller två samtal så du kan säga att ”ni har tagit hjälp”. Har det varit år av kaos och svårigheter tar det år att hitta tillbaka till varandra, men det går.
Ingen är helt enkel att alltid leva med, inte jag och kanske inte du heller alla dagar. Vi har alla våra sidor, eller hur?
Det finns alltid en väg tillbaka. Den kan vara lång och snårig, men den finns där.
NU min vän SES vi på söndag! Inga restriktioner, välkommen att FIRA Gudstjänst, kyrkan är öppen och DU är hedersgäst. VÄLKOMMEN!
”Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre. Men av dem är kärleken störst.”
1 Korintierbrevet 13:13
Hälsningar från
Ulrica - kär och galen :)