Prata inte med hat i munnen.

”Du är ju inte så hemsk som en del människor sagt om dig”, sa en kvinna till mig för många år sedan när vi möttes vid simbassängen när våra (då) små barn skulle lära sig simma. Jag hade mött denna kvinna under en hel termin och småpratat lite smått och artigt som de flesta föräldrar gör när barnen tränar ihop.

”Ulrica, vi är några stycken som inte tror att du kan leda en connectgrupp, du är helt enkelt för fnittrig och inte tillräckligt andlig för uppdraget.” Ja, så sa en annan kvinna till mig också för många år sedan om mig och min (än idag!) fnittriga personlighet.

Om konflikter tycker jag inte. Ändå blir jag indragen i dem titt som tätt för jag står som ledare i en ganska stor organisation, det har jag gjort både inom och utanför kyrkans väggar under många år :) Jag tycker om att vi kan, med en vänlig ton, enas om att vi ibland inte håller med varandra. Vi är olika, tycker olika på så många sätt.

Genom mina 56 år har jag jobbat mycket bra med människor som har helt olika åsikter än vad jag har om det mesta, men vi kan jobba ihop på en arbetsplats, mötas i samhället och i en kyrka. Vänskapen i sig och respekten för människor behöver vi inte tappa bara för att vi inte tycker likadant.

Politiskt kan vi stå väldigt långt ifrån varandra, ändå kan vi behandla varandra med respekt. Du kanske till och med tappar förtroendet för någon, men ändå kan du möta denne någon med en korrekt ton. Det kräver lite jobb inombords ibland, men genom det beteendet vinner du i längden.

Du kan ha rätt i sak, men uttrycker dig helt fel. Det händer alla, mig också. Jag jobbar på mitt så jobbar du på ditt :)

Tystnad gör ont. Om du inte svarar i telefon, på sms eller på tilltal så gör det ont, i alla fall i mig. Jag funkar så att jag blir ledsen. Det är mer än helt ok att du inte håller med mig om allt, och tvärtom, men när vänligheten och respekten för varandra försvinner, då blir det kallt och tråkigt klimat. Ungefär som vid ett krig, alla som står bredvid fattar inte hur det kunde bli så här?

De två situationerna som jag beskrev i början av inlägget gjorde ont i mig, men jag har insett att deras beteende säger mer om dem än om mig. Är du svår, komplicerad och rent av ibland elak så får det stå för dig, jag vill inte behandla andra på det sättet.

Ibland kan du höra saker om mig eller andra människor, men vänta med din uppfattning tills du lärt känna mig mer. Jag kanske är precis raka motsatsen den beskrivning någon gett om mig, detsamma gäller dig. Alla förtjänar en ärlig chans att få visa vem man är på riktigt, det gäller även kyrkor…

Tala gott om varandra, uppmuntra varandra. Vi behöver det mer än någonsin. Prata inte med hat i munnen.

I skrivande stund är vår del av världen verkligen upp och ner. Det är krig i Europa, miljontals människor flyr från hus, hem och sitt land. Vi ser bilder av oskyldiga människor i alla åldrar som drabbas, det är svårt att ta in och omöjligt att förstå. Behandla dem med respekt när du möter dem, för det gör vi nu, de är här.

Att en vuxen människa startar ett krig som drabbar hela världen är helt ofattbart, finns inget mer egoistiskt. Livet handlar inte om mig och mitt, vi lever tillsammans, sida vid sida. Så har det alltid varit och kommer förbli tills döden skiljer oss åt… Jag behöver inte ens nämna några namn, men tänk att en viss ledare på mycket kort tid kan bli världens mest avskydda människa medan en annan ledare kan på lika kort tid bli världens mest hyllade. Du vet nog vilka två ledare jag menar.

Just nu är behoven enorma, det finns så mycket att be för. Vi har många gånger ”önskelistor” när vi kommer till Gud med våra böner. Glöm inte öppna ditt hjärta och dina öron för att lyssna in vad som ligger på Guds hjärta för vår värld. Vad vill Han att du ska be för?

Proverbs 20:19
”A gossip betrays a confidence; so avoid anyone who talks too much.”


All uppmuntran!
Hälsningar från
Ulrica - fnittrig ledare