Ett år utan mamma.
by Ulrica Stenstrand on April 21st, 2022
Jag kom till Valdemarsvik. Precis längs med motorvägen finns en mack till höger där jag skulle stanna och tanka… då ringde min äldste bror och sa ”nu är det över. Nu är mamma i himlen.”Jag skrek rätt ut, som ett litet barn. Konstigt nog tankade jag bilen och ännu konstigare var att jag hade tre timmar kvar i bilen innan jag kom fram till Karlskrona. Ensam i bilen med mina tankar, ringandes till mi...  Read More
En stor vecka.
by Ulrica Stenstrand on April 14th, 2022
Men det var våra sjukdomar han bar,våra plågor han led,när vi trodde att han blev straffad,slagen av Gud, förnedrad.Jes 53:4Nu är vi mitt inne i ”Stilla veckan”, det vill säga Påskveckan.När jag växte upp fick vi i stort sett inte göra något under Påskdagarna, inga affärer var öppna, mina föräldrar gjorde så lite hushållsarbete som möjligt under Påsken. Att sätta på en maskin tvätt på Långfredagen...  Read More
This Is Life.
by Ulrica Stenstrand on April 8th, 2022
Äntligen kan vi mötas i en konferens igen! Det känns helt fantastiskt, jag är så tacksam.För två år sedan, år 2020, blossade pandemin upp och världen stängdes ner i några veckor… trodde vi. Det blev (nästan) två år som bekant och det var långt ifrån ”en liten virus” som någon lite (ovänligt) sa till oss. Covid finns med oss än idag, men inte alls på samma sätt som för bara något år sedan.För två å...  Read More
Världens bästa Inga.
by Ulrica Stenstrand on April 1st, 2022
Vem är det som jobbar på, år ut och år in? Vem är det som aldrig ger upp? Vem är det som aldrig klagar och som alltid lyser som solen? Vem är det som ber, lyssnar, lyfter och har ett uppmuntrande ord till alla hon möter? Vem är det som har en tro på Gud som hon själv sett flytta berg gång på gång? Vem är det som gör så mycket som ingen ser, som lyfter armarna konstant på den som inte orkar?Det låt...  Read More
Den smala vägen.
by Ulrica Stenstrand on March 24th, 2022
Det sägs att man är som mest tillfreds med sig själv i 60-årsåldern. Då har man äntligen kommit på att ”jag duger som jag är”. När vi är unga tänker vi ofta ”hur vi uppfattas”. ”Varför tittar och tänker alla på mig? Eller inbillar jag mig? Det är så viktigt att jag lägger ut en bild på mig själv där allt är perfekt, gärna med ett bra filter som tar bort det som eventuellt inte är perfekt…”När vi k...  Read More
Prata inte med hat i munnen.
by Ulrica Stenstrand on March 17th, 2022
”Du är ju inte så hemsk som en del människor sagt om dig”, sa en kvinna till mig för många år sedan när vi möttes vid simbassängen när våra (då) små barn skulle lära sig simma. Jag hade mött denna kvinna under en hel termin och småpratat lite smått och artigt som de flesta föräldrar gör när barnen tränar ihop.”Ulrica, vi är några stycken som inte tror att du kan leda en connectgrupp, du är helt en...  Read More
En blyg liten viol.
by Ulrica Stenstrand on March 10th, 2022
Jag minns än idag hur jag klängde vid min mammas ben som barn, jag hängde på henne som en liten apa… När jag blev bjuden på barnkalas var mamma tvungen att vara med, jag satt i hennes knä hela kalaset. Efter två vilda pojkar så hade mina föräldrar fått en oerhört blyg och tillbakadragen liten viol, det var jag.Om du känner mig idag är det kanske svårt att tro att så var fallet, men det är sant. Ma...  Read More
En orolig vecka.
by Ulrica Stenstrand on March 3rd, 2022
”Har jag gått hela vägen från Syrien till Sverige, så kan jag gå ett par kilometer från Lifecenter till Hälla”, svarade en av de flyktingar som kom 2015 när vi ville köra ”hem” honom till flyktingboendet vid Hälla i Västerås.Hans svar grep tag i mitt hjärta och gav perspektiv på nolltid.Mitt i all vår vardag som, på något sätt, fortsätter lite som vanligt har det varit en orolig vecka med kriget s...  Read More
Krig i Europa.
by Ulrica Stenstrand on February 24th, 2022
”Jag minns när de hämtade min fosterfar, Ferdinand” sa pappa idag. ”Om två timmar ska du infinna dig vid järnvägstationen, där kommer du få fler order om nästa steg…” sa de till honom. Tuffa tider. När Ferdinand fick sin ”order” stod han på sin åker och jobbade, han var bonde. Hans fru Gerda, fostersonen Göran (min pappa) och deras biologiska son arbetade precis bredvid, de fick inte ett ord av fö...  Read More
Ett missat samtal.
by Ulrica Stenstrand on February 17th, 2022
Jag ringer min pappa i stort sett varje förmiddag. Ibland hörs vi av på kvällstid också. Pappa blev änkling förra året och ibland kryper ensamheten in hos honom, inte så konstigt efter 64 års äktenskap med mamma. Samtalen med pappa är oftast inte långa, jag vill ju bara höra hans röst och ”kolla läget”. Jag saknar att jag inte längre kan höra mammas röst…Det knager i mig emellanåt att jag bor 50 m...  Read More
41 år tillsammans.
by Ulrica Stenstrand on February 10th, 2022
Vilken fantastisk vecka! Restriktionerna har äntligen släppt, två års pandemi är kanske inte hundra procent över, men vi får börja leva mer som vanligt. Otroligt skönt. Svårt att förstå att vi kan lägga den här säsongen bakom oss. Äntligen! Nog om det. Jag är så trött på att prata om pandemi…Det finns annat att fira den här veckan också. Den 11 februari 1981 blev vi ett par PJ och jag, det är 41 å...  Read More
Livet går vidare.
by Ulrica Stenstrand on February 3rd, 2022
”Jag har precis sagt adjö till min fru, vi var gifta i 62 år”, sa den 91-årige mannen utanför ICA. Han satt och grät, jag kunde inte låta bli att fråga hur det var med honom. ”Mitt i allt ville jag göra något vanligt, så jag åkte och handlade på ICA, det kanske var konstigt…” fortsatte mannen. ”Inte alls, svarade jag. Jag tror det är en normal reaktion”.Jag satte mig bredvid honom och presenterade...  Read More
   NewerOlder