Vanans makt är stor.
”Missbruka icke Guds namn. Svär icke! Att svärja är bevis på bristande kultur och bildning”.
Ovanstående citat hittade min man i en gammal skolsal strax ovanför Haparanda när han var på älgjakt i början av september. Gammal härlig svenska.
Jag växte upp i ett troende hem. Det är nog visserligen inte någon garanti mot svordomar och andra ”onödiga ord”, men så var det i mitt fall. Mina föräldrar svor aldrig. De blev säkerligen riktigt arga eller irriterade ibland, men några grova svordomar flög aldrig ut ur deras mun och det har aldrig flugit ut ur min mun heller.
”Vad säger du när du slår dig eller blir riktigt arg? Eller blir du aldrig arg?” frågade en god vän mig för ett tag sedan. Jo, jag har slagit mig och ibland blir jag arg och irriterad, precis som de flesta skulle jag tro.
Men svordomar har aldrig slagit rot i mitt huvud, de orden använder jag helt enkelt inte. Inte för att jag är bättre än de som svär, absolut inte. Nej, jag är inte bättre än någon annan men jag har som vana sedan barnsben att använda andra ”kraftuttryck” när jag blir högröd i ansiktet av ilska eller besvikelse. För det händer, att jag blir arg och besviken alltså. (Men min stubin är rätt så lång...)
”Men vad i hela världen? Vad sysslar du med?” kan du nog höra mig skrika för full hals när irritationen blir för stor, till exempel. Det är ju alltid bra att berätta vad jag säger :)
Ibland ”rinner det över” även hos mig, men tanken på att svära har aldrig slagit mig och jag tror att det är, precis som mycket annat, en vana.
”Om du vill sluta med en negativ vana eller ett destruktivt beteende, ta reda på vad den fyller för funktion och se till att ersätta det med något annat…” = sant. Rätt, men inte alltid lätt.
Kanske står du, svär och skriker över din man eller din fru? Svär du över dina barn? Förbannar du kanske till och med dig själv?
Ingen förändring sker på en kvart. Har du haft ett språk av svordomar och förbannelse över allt och alla när ilskan tränger sig på i hela ditt liv kommer ingen förändring på nolltid, förändring tar tid. Vanans makt är stor. Men det går att ändra, för dig men framför allt för nästa generation. Vad hör dina barn dig tala ut?
Att bli arg är mänskligt, en del har mer temperament än andra dessutom. Men när vi väl har blivit vuxna är det vårt ansvar ändå att tänka på vilka ord som kommer från våra hjärtan.
Ångrar du dig bittert när du sagt de där onödiga och hårda orden? Säg förlåt och börja om, jobba på ditt ordförråd, din ilska och ditt temperament. Alla behöver vi en andra chans, om och om igen ibland :) Som så många gånger - ta hjälp. Det finns hjälp att få.
Att vräka ur sig Guds namn i tid och otid är inte vackert, det är ett tecken på omognad. Ett sista tips - vi lever i en global värld. Ofta hör jag engelska svordomar som att de vore ”bättre”, det är de inte. Det är samma fula ord och dessutom är det väldigt många fler som förstår din svordom.
Tänk på vad du säger helt enkelt så du inte alltid säger vad du tänker. Tack för att du tog av din tid att läsa mina ord, det värmer. All uppmuntran!
Jag avslutar med en välkänd sång som skrevs av vår körledare när vi växte upp i Karlskrona, Christer Hultgren, vi var de första som sjöng den här sången…
”Jag vill ge dig o Herre min lovsång”. (Christer Hultgren)
1. Jag vill ge Dig o Herre min lovsång,
jag vill tacka med skönaste ord,
för den kärlek och nåd som är gränslös.
Jag vill tacka för allt gott Du gjort.
Jag vill göra mitt liv till en lovsång till Dig
där var ton ska vara en hyllning dig bära.
Och i dagar av glädje och dagar av sorg
vill jag leva var dag till Din ära.
2. Ingen annan är värd att besjungas,
endast Du Herre äger min sång.
Och i himmelens gyllene salar
skall jag prisa Dig evighet lång.
3. Och om sången nån gång skulle tystna,
eller störas av oro och strid.
Herre, öppna på nytt mina ögon,
så jag ser att hos Dig är min frid.
Hälsningar från
Ulrica - Mrs Stonebeach
Ovanstående citat hittade min man i en gammal skolsal strax ovanför Haparanda när han var på älgjakt i början av september. Gammal härlig svenska.
Jag växte upp i ett troende hem. Det är nog visserligen inte någon garanti mot svordomar och andra ”onödiga ord”, men så var det i mitt fall. Mina föräldrar svor aldrig. De blev säkerligen riktigt arga eller irriterade ibland, men några grova svordomar flög aldrig ut ur deras mun och det har aldrig flugit ut ur min mun heller.
”Vad säger du när du slår dig eller blir riktigt arg? Eller blir du aldrig arg?” frågade en god vän mig för ett tag sedan. Jo, jag har slagit mig och ibland blir jag arg och irriterad, precis som de flesta skulle jag tro.
Men svordomar har aldrig slagit rot i mitt huvud, de orden använder jag helt enkelt inte. Inte för att jag är bättre än de som svär, absolut inte. Nej, jag är inte bättre än någon annan men jag har som vana sedan barnsben att använda andra ”kraftuttryck” när jag blir högröd i ansiktet av ilska eller besvikelse. För det händer, att jag blir arg och besviken alltså. (Men min stubin är rätt så lång...)
”Men vad i hela världen? Vad sysslar du med?” kan du nog höra mig skrika för full hals när irritationen blir för stor, till exempel. Det är ju alltid bra att berätta vad jag säger :)
Ibland ”rinner det över” även hos mig, men tanken på att svära har aldrig slagit mig och jag tror att det är, precis som mycket annat, en vana.
”Om du vill sluta med en negativ vana eller ett destruktivt beteende, ta reda på vad den fyller för funktion och se till att ersätta det med något annat…” = sant. Rätt, men inte alltid lätt.
Kanske står du, svär och skriker över din man eller din fru? Svär du över dina barn? Förbannar du kanske till och med dig själv?
Ingen förändring sker på en kvart. Har du haft ett språk av svordomar och förbannelse över allt och alla när ilskan tränger sig på i hela ditt liv kommer ingen förändring på nolltid, förändring tar tid. Vanans makt är stor. Men det går att ändra, för dig men framför allt för nästa generation. Vad hör dina barn dig tala ut?
Att bli arg är mänskligt, en del har mer temperament än andra dessutom. Men när vi väl har blivit vuxna är det vårt ansvar ändå att tänka på vilka ord som kommer från våra hjärtan.
Ångrar du dig bittert när du sagt de där onödiga och hårda orden? Säg förlåt och börja om, jobba på ditt ordförråd, din ilska och ditt temperament. Alla behöver vi en andra chans, om och om igen ibland :) Som så många gånger - ta hjälp. Det finns hjälp att få.
Att vräka ur sig Guds namn i tid och otid är inte vackert, det är ett tecken på omognad. Ett sista tips - vi lever i en global värld. Ofta hör jag engelska svordomar som att de vore ”bättre”, det är de inte. Det är samma fula ord och dessutom är det väldigt många fler som förstår din svordom.
Tänk på vad du säger helt enkelt så du inte alltid säger vad du tänker. Tack för att du tog av din tid att läsa mina ord, det värmer. All uppmuntran!
Jag avslutar med en välkänd sång som skrevs av vår körledare när vi växte upp i Karlskrona, Christer Hultgren, vi var de första som sjöng den här sången…
”Jag vill ge dig o Herre min lovsång”. (Christer Hultgren)
1. Jag vill ge Dig o Herre min lovsång,
jag vill tacka med skönaste ord,
för den kärlek och nåd som är gränslös.
Jag vill tacka för allt gott Du gjort.
Jag vill göra mitt liv till en lovsång till Dig
där var ton ska vara en hyllning dig bära.
Och i dagar av glädje och dagar av sorg
vill jag leva var dag till Din ära.
2. Ingen annan är värd att besjungas,
endast Du Herre äger min sång.
Och i himmelens gyllene salar
skall jag prisa Dig evighet lång.
3. Och om sången nån gång skulle tystna,
eller störas av oro och strid.
Herre, öppna på nytt mina ögon,
så jag ser att hos Dig är min frid.
Hälsningar från
Ulrica - Mrs Stonebeach