40 år senare.

”Nämen, är det du? Vad kul att se dig efter så många år… Vad jobbar du med? Är du gift, har du barn, barnbarn? Var bor du?”

Det är skolavslutningstider, examen och studenten både här och där. ”Den blomstertid nu kommer” sjungs för full halls av alla generationer ännu ett år och det är fantastiskt att höra ”Sjungom studentens lyckliga da’r” av nybakade studenter som dessutom viftar lyckliga med sina vita, fina mössor. Framtiden ligger framför dem och vi ber att inte bara studentdagen blir lycklig och ljus - att även framtiden blir lika ljus och fin.

Förra helgen hade PJ träff med sin gamla gymnasieklass som han gick skolan med för 40 år sedan. Vi gick i parallellklasser på Chapmanskolan i Karlskrona (vi var lika gamla även på den tiden…) så en del skulle jag nog känt igen. Och det gjorde jag också, när jag fått gräva en stund i minnesbanken. Vi har ju alla förändrats en hel del :) En av dem har hittat hit till min blogg, tack Birgitta för att du läser, så kul att se dig!

Alla, utom en, var det 40 år sedan han såg och mötte, en hel livstid. Mycket har säkert hänt i allas våra liv.

Det är något speciellt ändå, konstigt nog, med de vi tog studenten med. Vi samlar ju inte ihop alla som var på vårt bröllop och firar 10- 20- 30- 40- eller vår guldbröllopsdag med våra gamla bröllopsgäster. Men studenten, de vi gick genom tonåren med, det är något speciellt med den perioden. Vi är så formbara, livet ligger framför som ett vitt blad.

Sedan kommer Livet, med ”the good, the bad and the sometimes ugly” och formar oss ännu mer. Det blir inte alltid som vi tänkt oss, ibland blir det värre men ganska ofta blir det till och med bättre.

För lite drygt en vecka sedan dog vår ”gamla” körledare som vi hade när vi växte upp i Pingstkyrkan / Karlskrona - Christer Hultgren. Han var okomplicerad, enkel med en behaglig personlighet, trygg, lugn, han hade underbar humor och mycket mer… Christer skrev sånger som gick rakt in i våra hjärtan, när vi var unga fick vi vara de första att sjunga till exempel ”Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig…”. Vi tog det för givet, men jag har lärt mig att inte ta något för givet. Det var verkligen en förmån.

Många är vi som minns Christer, och den atmosfär han spred, med otrolig värme i våra hjärtan, han gjorde ett positivt intryck och avtryck i de liv som kom i hans väg. Dessutom var han lojal och trogen Pingstkyrkan i Karlskrona under alla år, vackert! När jag och mina syskon växte upp gick vi till hans föräldrars skoaffär som passande nog hette ”Hultgrens skor”, Elon och Ruth Hultgren. De hade också milda, mjuka, behagliga personligheter - jag minns även dem med glädje och värme.

Livet är kort, men väl använt är det långt nog. Du kommer ännu längre om du tackar, hedrar och sprider en god atmosfär där du går fram bland dina medpassagerare.

I söndags var vi med på Gudstjänst i Pingstkyrkan Karlskrona, det var otroligt berörande när alla på slutet stod upp och sjöng ”Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig…” för att minnas och hedra vår gamla vän och körledare Christer Hultgren.

Jag vill avsluta med en annan av Christers sånger ”Herre till dig får jag komma…”, den sången sjöng vi på vår mammas begravning.

”Herre till dig får jag komma” (Christer Hultgren, skriven 1973)

Herre till dig får jag komma
komma precis som jag är
Inför dig kan jag ingenting dölja
du vet varje tanke jag bär
Men trots att du ser
All min svaghet och vet
att jag är ett av dina minsta barn
får jag komma ändå
och jag vet det är så;
under allt är jag älskad av dig

Herre, till dig får jag lämna
att som vill tynga min själ
för du har lovat att bördorna bära
du lovat att själv vandra med
Din närhet är nog
för jag vet du dog
för att jag skulle leva och ha allt
Varje dag, och jag ber
varje stund du mig ger
vill jag vandra den väg som du befallt

Herre till dig får jag komma
när mina dagar är slut
Jag har hört om en underbar himmel
dit många har vandrat förut
Så tryggt att få tro
att bönernas bro
skall bära mig hela vägen hem
Men bäst är ändå
att jag vet det är så;
under allt är jag älskad av dig

Hälsningar från
Ulrica - ständig student