Mors Dag på ingång.

Nu är det några veckor sedan jag skrev ett blogginlägg. Lite resande och Livet kom emellan mig och tiden som aldrig står stilla. Sedan jag skrev har mycket hänt i mitt liv, ditt liv, vår stad, vårt land och vår värld som fortfarande är upp och ner, oavsett vilket land du befinner dig i.

Gud har koll när vi fattar noll och han är trofast i alla tider. Amen.

På söndag firar vi Mors Dag i Sverige. Även om du inte själv har barn så har du en mamma att fira, mormor, farmor eller kanske någon annan som varit som en mamma för dig. Som mycket annat, kan även detta bli ett kommersiellt ”jippo”, men det blir vad vi gör det till.

Att tacka, hedra och respektera mamma som gav oss Livet kan vara svårt för en del, men för de flesta känns det helt naturligt.

Jag heter Ingrid Ulrica efter min mamma Ingrid, det namnet bar även min farmor. Vårt äldsta barnbarn heter också detta vackra, fina, gamla svenska namn.

Sedan tre år tillbaka är min egen mamma Ingrid i himlen och förgyller säkerligen tillvaron ovan molnen som hon även gjorde när hon var på jorden. På söndag firar hon säkert med kroppkakor på finaste Karlskronaporslin. Och så lite ostkaka med hjortronsylt och grädde ovanpå det, då är man mätt en vecka eller till och med två.

Mamma Ingrid Lisbeth Maria Redéen älskade Jesus av hela sitt hjärta, hon var en levnadsglad, fnittrig, stolt, enkel, hårt arbetande, otroligt glad och härlig mamma, en mamma som ville vara med överallt, vilket var lite svårt ibland eftersom vi är utspridda över hela Sverige.

”Jag vill också vara med” sa hon till och med samma dag hon dog när vi satt och samtalade i rummet bredvid där hon låg, och hon fick vara med. Alltid. Lite lätt nyfiken var hon också, men det behöver jag ju inte berätta här :) ”Vem är det som ringer Göran?” Kunde vi höra henne hojta de få gånger min pappa lyckades med konststycket att svara i telefonen före henne. ”Och vad ville de?” Mor, lilla mor, vem är väl som du? Nyfiken i en strut, öppnade man struten tittade definitivt min mamma ut…

Hon fattas oss, men sorgen idag är inte lika ”famlande” som för tre år sedan, idag är sorgen ljus och fin, det har den väl egentligen alltid varit. Men döden har en besynnerlig förmåga att få oss att tappa fotfästet ett tag, det gjorde jag också.

Jag har förmånen att dela min mamma med mina två bröder, hon älskade oss alla tre lika mycket, hon älskade barnbarnen kanske ännu mer :) och hon jublade över de alla de barnbarnsbarn som ramlade in år efter år. ”Jag är rik!” Sa hon ofta. Och det stämde, hon var rik. På kärlek och en stor, växande familj. Det är rikedom som inte pengar kan ge.

Vår mormor hette Maria, hon kallades för Maja. Beskrivningen jag nyss skrev om vår mamma stämmer in exakt på mormor också. Hon var också lika fnittrig som mamma och det verkar ha gått i arv till undertecknad.

Majas mamma i sin tur hette Hilda som bara var blott 16 år när hon födde sin lilla Maja. Mormor berättade ofta hur Hilda fick vila i hela tre timmar efter förlossningen innan hon började jobba igen. Allt var inte bättre förr. Det är väl för väl att kvinnorna idag får lite längre tid på sig för återhämtning… Hilda Olivia Therese. Idag finns en liten Hilda i storfamiljen, hon fyller snart ett år. Livet går alltid vidare och släktnamnen också. Charmigt!

Ring mamma på söndag om du har henne i livet, om hon inte är i livet och du har en grav som du kan gå till i närheten där du bor - gå dit och hedra henne. Att hedra, tacka och visa respekt för människor vi möter kommer vi långt med, definitivt våra föräldrar. Ta inte mamma för givet, det ska du inte göra med någon människa.

”As a mother comforts her child, so will I comfort you…” Isaiah 66:13

Stort GRATTIS till alla fina mammor ”out there”. Du är värd att firas varje dag!

Varma vårhälsningar från
Ulrica - mamma, svärmor och farmor