Bäst före datum.
”Smakade kexet gott?” frågade min pappa Göran för många år sedan vid en jul när vi var samlade allihop. Det var ”bara” ett Mariekex som visserligen både smakade och såg lite annorlunda ut än vanligt tyckte PJ som åt av kexen medan pappa stirrade på honom lite väl märkligt…
”Jo, den var väl helt ok”, svarade PJ. Då log min pappa från öra till öra. ”Kexen är från kriget! De är från andra världskriget, från 1945, och nu gick datumen ut.” Vi skrek allihop rätt ut för si vi trodde att kexen skulle, i bästa fall, matförgifta PJ. Men så blev inte fallet.
Nej, det var inga goda kex direkt och de var rätt torra, men fullt ätbara. Just den julen gick ”Bäst före datumet ut” efter sisådär 50 år och min käre far ville testa dem - men inte själv :)
1981 åkte jag till Zaire, Rwanda och Burundi i några veckor med mina föräldrar. Jag minns hur både sjukhusen och apoteken där vi var hade byggt upp fullt fungerande verksamheter med sjukhussängar, diverse utrustning och medicin som vi skulle slängt. ”Bäste före datumet” för oss i Sverige hade gått ut. Slöseri från vår sida, men bra att det kom till användning i en annan del av världen.
Idag är det som väl är väldigt inne att återanvända, våra ”Second Hand” butiker är populära, vi har till och med lärt oss att använda tygkassar istället för plastpåsar när vi handlar. Bra!
Detsamma gäller människor. Jag har den senaste tiden mött människor som känner att deras ”Bäst före datum” gått ut, de känner sig obrukbara. Det är inte sant! Så fruktansvärt att känna att jag skulle gå omkring med en etikett på mig där det stod att mitt ”Bäst före datum” har gått ut.
Oavsett om du är ung, medelålders eller äldre - du behövs! Emellanåt kan vi alla vara inne i säsonger, som en blomma som ställs bakom en gardin en stund kanske… men du kommer igen! Heja dig! Nya knoppar är på väg, kanske syns de inte för våra ”mänskliga” ögon, men Gud ser knopparna inom dig och mig, de är Han som planterar nya knoppar.
Gud sätter inga knepiga etiketter på oss som människor. Du är du och du duger precis som du är, precis i den säsong du är inne i just nu.
Säsonger kommer och går, men Gud och hans löften består. Kan du inte springa ett maraton längre? (Det har jag aldrig gjort…) Då kan du alltid be, du kan alltid möta människor vänligt och med ett leende. Ditt ”Bäst före datum” kommer aldrig, låt ingen sätta den etiketten på dig, oavsett din ålder eller hur du mår vare sig psykiskt eller fysiskt.
Det är en orolig värld. Igen. ”No one knows what the future holds, but we know who holds the future.” Kanske ska du fråga någon som gått lite längre än vad du gjort, någon du trodde att ”hade gjort sitt”, fråga hur det var ”förr i tiden”? Det var krig och terrorattacker förr också. Kanske ska du be någon, där du trodde att ”livet var passerat", att lägga händerna på dig i lugn och ro och be om himmelsk frid rakt in i ditt hjärta.
Den som vandrat många år med Gud har oftast också fått tag på en frid som inte världen kan ge, den människan har ett perspektiv både bakåt och därmed också framåt. Det finns en röd tråd i allas våra liv om Guds trofasthet och nåd.
I veckan som gick dog en av våra legender i Sverige, Lasse Berghagen. 2014 sprang vi bokstavligen på denne långe man i Florida, ganska festligt att vi veckan innan hade haft hans exfru Barbro "Lill-Babs" Svensson som gäst i Lifecenter. It's a small world :)
Var rädd om dig! All uppmuntran i just den här säsongen.
Jag vill avsluta med en fantastisk dikt, skriven av just Långe Lasse Berghagen. Tack för allt du gett Lasse, du spred solsken!
Då knäpper jag mina händer,
(Lasse Berghagen 1993.)
När sorgen känns tung i mitt sinne
och vägarna vilsna att gå
när djupaste tvivel förmörkar
de stjärnor jag gärna vill nå.
Då knäpper jag mina händer
till bön i min Faders hus
det skänker mig ro till besinning
skänker mig glädje och ljus.
När ondskan som vådelden flammar
och sprids som ett ogräs och gror
vill kväva den flämtande låga av tro
som alltjämt i mig bor.
Då knäpper jag min händer
till bön i min Faders hus
det skänker mig ro och försoning
skänker mig glädje och ljus.
Men även när vägen jag vandrar
bär hoppets och lyckans sigill
jag bugar mig ödmjukt för livet
och tackar för att jag finns till.
Då knäpper jag min händer
till bön i min Faders hus
det skänker mig ro och förtröstan
skänker mig glädje och ljus.
Hälsningar från
Ulrica - tacksam
”Jo, den var väl helt ok”, svarade PJ. Då log min pappa från öra till öra. ”Kexen är från kriget! De är från andra världskriget, från 1945, och nu gick datumen ut.” Vi skrek allihop rätt ut för si vi trodde att kexen skulle, i bästa fall, matförgifta PJ. Men så blev inte fallet.
Nej, det var inga goda kex direkt och de var rätt torra, men fullt ätbara. Just den julen gick ”Bäst före datumet ut” efter sisådär 50 år och min käre far ville testa dem - men inte själv :)
1981 åkte jag till Zaire, Rwanda och Burundi i några veckor med mina föräldrar. Jag minns hur både sjukhusen och apoteken där vi var hade byggt upp fullt fungerande verksamheter med sjukhussängar, diverse utrustning och medicin som vi skulle slängt. ”Bäste före datumet” för oss i Sverige hade gått ut. Slöseri från vår sida, men bra att det kom till användning i en annan del av världen.
Idag är det som väl är väldigt inne att återanvända, våra ”Second Hand” butiker är populära, vi har till och med lärt oss att använda tygkassar istället för plastpåsar när vi handlar. Bra!
Detsamma gäller människor. Jag har den senaste tiden mött människor som känner att deras ”Bäst före datum” gått ut, de känner sig obrukbara. Det är inte sant! Så fruktansvärt att känna att jag skulle gå omkring med en etikett på mig där det stod att mitt ”Bäst före datum” har gått ut.
Oavsett om du är ung, medelålders eller äldre - du behövs! Emellanåt kan vi alla vara inne i säsonger, som en blomma som ställs bakom en gardin en stund kanske… men du kommer igen! Heja dig! Nya knoppar är på väg, kanske syns de inte för våra ”mänskliga” ögon, men Gud ser knopparna inom dig och mig, de är Han som planterar nya knoppar.
Gud sätter inga knepiga etiketter på oss som människor. Du är du och du duger precis som du är, precis i den säsong du är inne i just nu.
Säsonger kommer och går, men Gud och hans löften består. Kan du inte springa ett maraton längre? (Det har jag aldrig gjort…) Då kan du alltid be, du kan alltid möta människor vänligt och med ett leende. Ditt ”Bäst före datum” kommer aldrig, låt ingen sätta den etiketten på dig, oavsett din ålder eller hur du mår vare sig psykiskt eller fysiskt.
Det är en orolig värld. Igen. ”No one knows what the future holds, but we know who holds the future.” Kanske ska du fråga någon som gått lite längre än vad du gjort, någon du trodde att ”hade gjort sitt”, fråga hur det var ”förr i tiden”? Det var krig och terrorattacker förr också. Kanske ska du be någon, där du trodde att ”livet var passerat", att lägga händerna på dig i lugn och ro och be om himmelsk frid rakt in i ditt hjärta.
Den som vandrat många år med Gud har oftast också fått tag på en frid som inte världen kan ge, den människan har ett perspektiv både bakåt och därmed också framåt. Det finns en röd tråd i allas våra liv om Guds trofasthet och nåd.
I veckan som gick dog en av våra legender i Sverige, Lasse Berghagen. 2014 sprang vi bokstavligen på denne långe man i Florida, ganska festligt att vi veckan innan hade haft hans exfru Barbro "Lill-Babs" Svensson som gäst i Lifecenter. It's a small world :)
Var rädd om dig! All uppmuntran i just den här säsongen.
Jag vill avsluta med en fantastisk dikt, skriven av just Långe Lasse Berghagen. Tack för allt du gett Lasse, du spred solsken!
Då knäpper jag mina händer,
(Lasse Berghagen 1993.)
När sorgen känns tung i mitt sinne
och vägarna vilsna att gå
när djupaste tvivel förmörkar
de stjärnor jag gärna vill nå.
Då knäpper jag mina händer
till bön i min Faders hus
det skänker mig ro till besinning
skänker mig glädje och ljus.
När ondskan som vådelden flammar
och sprids som ett ogräs och gror
vill kväva den flämtande låga av tro
som alltjämt i mig bor.
Då knäpper jag min händer
till bön i min Faders hus
det skänker mig ro och försoning
skänker mig glädje och ljus.
Men även när vägen jag vandrar
bär hoppets och lyckans sigill
jag bugar mig ödmjukt för livet
och tackar för att jag finns till.
Då knäpper jag min händer
till bön i min Faders hus
det skänker mig ro och förtröstan
skänker mig glädje och ljus.
Hälsningar från
Ulrica - tacksam