Födelsedagsvecka.

Födelsedagar är bra för hälsan. Det visar sig nämligen att de som har många födelsedagar lever längre!

Idag fyller jag 58 år! Det har jag aldrig varit förut :) Hurra!

1980, i augusti, flyttade min PJ och hans familj, mamma, pappa och sex syskon till min barndomsstad Karlskrona. Nästan direkt gick det upp för oss att vi att vi fyller år samtidigt PJ och jag, vi är lika gamla, födda samma år - det skiljer två dagar på oss. Det har det alltid gjort och det verkar visst fortsätta :)

I onsdags fyllde PJ 58 och idag är det min tur att bli lika gammal… Varje år, den 28 september, har PJ en yngre fru, men det varar inte länge. Redan idag är jag ifatt honom igen.

1980 fyllde vi 15 år, vi har alltså firat våra födelsedagar tillsammans i 43 år, strax efter det där 15-årsfirandet blev vi ett par och resten är historia.

43 år senare. Några olika städer, sjuttioelva hus och lika många renoveringar, församlingsbygge högt och lågt och så familjebygge, även det högt och lågt.

Om två år fyller vi 60 år maken och jag, då har vi också varit gifta i 40 år, varit i församlingstjänst 40 år och Lifecenter fyller 25 år. Hur ska detta firas? Det löser sig. Vi tar ett år i taget :)

Det är allt lite kul ändå att fylla år, det är ju den dagen på året man får lite ”heja rop” och Grattis hälsningar från när och fjärran. Men jag brukar vara noga att ”heja på” mina nära och kära även när de inte fyller år. Att få en hälsning en helt vanlig måndag eller en trist tisdag i november kan betyda så mycket mer än när man fyller år.

I år kom sommaren kom i september istället för augusti. Faktum är att det alltid brukar vara väldigt fint just när vi fyller år PJ och jag, så även 2023.

Att bli rik på år är fantastiskt. Tänk att jag får hänga med ett tag till och göra mitt bästa i mitt lilla hörn av världen.

Många krisar under Livsresan, inte så konstigt. Det är speciellt när man kliver över 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80 och kanske 90-strecket. Vi tänker till och märker att tiden går fortare ju äldre vi blir. Men ändå inte.

Livet är kort, men tillräckligt långt om vi lever det väl. Och hur gör man det? Det får var och en svara för personligt, det finns tyvärr inget facit.

Alla har sitt, du har ditt och jag har mitt. Gå inte genom livet med skygglappar, gå genom livet med ödmjukhet, glädje, försök se möjligheter mitt i det omöjliga, tala tro och försök lyfta blicken. Det är sannerligen inte lätt ibland, men det är rätt.

Vi får hjälpa varandra, eller hur? När jag är svag är du stark och tvärtom.

Fira Livet, fira dina nära, kära och dina vänner. Vi vet aldrig hur länge vi har varandra, fira när du kan!

Gud är god, har livet varit tufft och svårt så kommer kompensation. Det kan ta lite tid, men det kommer. Ge inte upp. Gud är trofast.

Jag avslutar med en av mina favoritsånger. En sång som jag minns mamma sjöng när jag låg i hennes knä som barn under Gudstjänsterna i Karlskrona Pingstkyrka, vi sjöng den även på hennes begravning…

”Hela vägen går han med mig”, vers 1.

Hela vägen går han med mig,
 o, vad kan jag önska mer? 
Kan jag tvivla på hans godhet,
 när jag på hans ledning ser? 
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
 uti honom har min själ,
och jag vet: vad helst mig möter, gör dock Jesus alltid väl.
 Och jag vet: vad helst mig möter,
 gör dock Jesus alltid väl.

Hälsningar från
Ulrica - nybliven 58-åring