Mors Dag 2023.
”Jag kan ta en liten kaka efter frukosten, det gör inget om den är lite frusen…” så sa min lilla mamma oftast när hon och pappa kom på besök. Mor lilla mor, vem är vem som du?
På söndag är det Mors Dag, det är alltid sista söndagen i maj i Sverige. En dag som kan väcka mycket känslor, kanske gör det så även för dig?
Mors Dag väcker känslor hos mig. I år är det två år sedan min mamma blev befordrad till himlen. Jag tänker på henne varje dag. Om du känner och tycker att du läst tillräckligt om min mamma (eller pappa) så stannar du här. Det är lite terapi för mig att skriva av mig, så jag fortsätter skriva om just mamma (och pappa.) Men du behöver inte läsa, det kommer ett nytt inlägg nästa vecka.
Det är inte bara Mors Dag, det är även Pingstdagen nu på söndag. Vår mamma Ingrid var en sann Pingstvän by birth. Mamma var trogen Pingstkyrkan Karlskrona hela sitt liv, så fint! Mammas böner varje dag för sin växande familj nådde rakt in i Guds hjärta.
Ju äldre jag blir kan jag ibland ”höra” min mammas röst komma ut genom min mun. Mamma och jag var ganska olika, och ibland kunde hon ”krypa under skinnet på mig” men framför allt var hon trygg och hon gav trygghet, spred kärlek, glädje och mycket fnitter. Det gick i arv!
Jag var en väldigt blyg liten viol som hängde i mammas ben konstant som barn. Svårt att tro idag, men så var det, jag minns det än idag. Mina två äldre bröder fick nog klara sig mycket själva med en sådan lillasyster som tog mycket av mammas tid… :)
Några barnkalas själv vågade jag inte gå på, mamma fick följa med, jag satt och tittade på de andra barnen med stora ögon. God tid alltså, det är svårt föreställa sig detta nu. Kanske är det en tröst till någon som har ett extremt blygt barn, jag var rädd för allt och alla.
Mamma har själv berättat att hon var då rakt inte blyg någonsin, raka motsatsen. Hon och pappa fick tre barn, två söner som inte kan stava till ordet ”blyg” och så till slut en dotter som var blygheten själv personifierad, som barn.
Kanske var det just därför som hon tyckte det var bra när vi flyttade från Karlskrona, först till Huskvarna och senare till Västerås. Hon visste att jag skulle utvecklas, blygheten skulle rinna av och jag skulle hitta mig själv. Det gjorde jag också! Tack mamma för att du alltid trott på mig och oss allihop. Din kärlek och dina böner lever i oss fortfarande.
Dessutom är jag gift med en man som heller inte kan stava till ordet blyg, han tar världen med storm och har präglat mitt liv i över 42 år. Gud visste vad han gjorde när vi blev ett par PJ och jag 1981.
1989 blev jag själv mamma till Robert, året därpå kom Victoria, 1990. När vi var 25 år hade vi två små barn och köpte vårt första hus i Huskvarna. Unga föräldrar :)
Att bli mamma (och pappa…) är omtumlande. Så mycket kärlek, sådan otrolig omställning på många sätt. Men framför allt otroligt utvecklande. Vi tvingas att sätta någon annan före oss själva, första åren överlever de bokstavligen talat inte utan oss föräldrar.
Men tiden går, som den alltid gör. Det finns ett ordspråk som lyder ”dagarna kan vara långa men åren korta” om dina barn, och det stämmer. De första åren med ditt första barn kan vara långa, men när ditt första barn fyllt ett år kan du troligtvis blicka tillbaka på ett år som gick fort. Med barn nummer två har du oftast insikten hur fort tiden går. Inte lätt att veta första gången.
Och nu när vi har barnbarn njuter vi varenda sekund av de små för vi vet att rätt som det är står vi där med studentskylten och önskar dem all välsignelse när de ska ut och pröva sina egna vingar i världen.
Mors Dag ändå.
En mor finns med från början som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar hon följer varje kliv.
Sen livets första måltid har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg utan krav att få tillbaka.
Hon tas så lätt för given som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad och sedd för den hon är.
I livets alla skeden förblir hon dock densamma…
Din alldeles unika högt älskade mamma.
Om din mamma lever, du ringer väl henne idag och tackar henne för Livet hon gav dig?
”As a mother comforts her child, so will I comfort you…”
Isaiah 66:13
Hälsningar från
Ingrid Ulrica - saknar mamma
På söndag är det Mors Dag, det är alltid sista söndagen i maj i Sverige. En dag som kan väcka mycket känslor, kanske gör det så även för dig?
Mors Dag väcker känslor hos mig. I år är det två år sedan min mamma blev befordrad till himlen. Jag tänker på henne varje dag. Om du känner och tycker att du läst tillräckligt om min mamma (eller pappa) så stannar du här. Det är lite terapi för mig att skriva av mig, så jag fortsätter skriva om just mamma (och pappa.) Men du behöver inte läsa, det kommer ett nytt inlägg nästa vecka.
Det är inte bara Mors Dag, det är även Pingstdagen nu på söndag. Vår mamma Ingrid var en sann Pingstvän by birth. Mamma var trogen Pingstkyrkan Karlskrona hela sitt liv, så fint! Mammas böner varje dag för sin växande familj nådde rakt in i Guds hjärta.
Ju äldre jag blir kan jag ibland ”höra” min mammas röst komma ut genom min mun. Mamma och jag var ganska olika, och ibland kunde hon ”krypa under skinnet på mig” men framför allt var hon trygg och hon gav trygghet, spred kärlek, glädje och mycket fnitter. Det gick i arv!
Jag var en väldigt blyg liten viol som hängde i mammas ben konstant som barn. Svårt att tro idag, men så var det, jag minns det än idag. Mina två äldre bröder fick nog klara sig mycket själva med en sådan lillasyster som tog mycket av mammas tid… :)
Några barnkalas själv vågade jag inte gå på, mamma fick följa med, jag satt och tittade på de andra barnen med stora ögon. God tid alltså, det är svårt föreställa sig detta nu. Kanske är det en tröst till någon som har ett extremt blygt barn, jag var rädd för allt och alla.
Mamma har själv berättat att hon var då rakt inte blyg någonsin, raka motsatsen. Hon och pappa fick tre barn, två söner som inte kan stava till ordet ”blyg” och så till slut en dotter som var blygheten själv personifierad, som barn.
Kanske var det just därför som hon tyckte det var bra när vi flyttade från Karlskrona, först till Huskvarna och senare till Västerås. Hon visste att jag skulle utvecklas, blygheten skulle rinna av och jag skulle hitta mig själv. Det gjorde jag också! Tack mamma för att du alltid trott på mig och oss allihop. Din kärlek och dina böner lever i oss fortfarande.
Dessutom är jag gift med en man som heller inte kan stava till ordet blyg, han tar världen med storm och har präglat mitt liv i över 42 år. Gud visste vad han gjorde när vi blev ett par PJ och jag 1981.
1989 blev jag själv mamma till Robert, året därpå kom Victoria, 1990. När vi var 25 år hade vi två små barn och köpte vårt första hus i Huskvarna. Unga föräldrar :)
Att bli mamma (och pappa…) är omtumlande. Så mycket kärlek, sådan otrolig omställning på många sätt. Men framför allt otroligt utvecklande. Vi tvingas att sätta någon annan före oss själva, första åren överlever de bokstavligen talat inte utan oss föräldrar.
Men tiden går, som den alltid gör. Det finns ett ordspråk som lyder ”dagarna kan vara långa men åren korta” om dina barn, och det stämmer. De första åren med ditt första barn kan vara långa, men när ditt första barn fyllt ett år kan du troligtvis blicka tillbaka på ett år som gick fort. Med barn nummer två har du oftast insikten hur fort tiden går. Inte lätt att veta första gången.
Och nu när vi har barnbarn njuter vi varenda sekund av de små för vi vet att rätt som det är står vi där med studentskylten och önskar dem all välsignelse när de ska ut och pröva sina egna vingar i världen.
Mors Dag ändå.
En mor finns med från början som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar hon följer varje kliv.
Sen livets första måltid har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg utan krav att få tillbaka.
Hon tas så lätt för given som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad och sedd för den hon är.
I livets alla skeden förblir hon dock densamma…
Din alldeles unika högt älskade mamma.
Om din mamma lever, du ringer väl henne idag och tackar henne för Livet hon gav dig?
”As a mother comforts her child, so will I comfort you…”
Isaiah 66:13
Hälsningar från
Ingrid Ulrica - saknar mamma