En hund med tre ben.

”Göran, ta på dig en kofta, jag fryser” kunde mamma säga till min pappa medan hon levde. Du läste rätt. Mamma frös, pappa skulle ta på sig en kofta :)

Oj, vad jag kan sakna min älskade, roliga, envisa och härliga mamma med massor av humor, fnitter och skratt. Men hon har det bra där hon är!

Min käre far har en enastående förmåga att berätta om människor i form av ”Han som är gift med henne, de bodde därborta och han jobbade här någonstans. Kommer du ihåg honom?”

Vi står som frågetecken runt honom. Vem pratar du om? ”Han som är gift med henne?” Ibland kan han klämma till med ”KalleMannen”, men det gäller alla som han inte minns namnet på. Det har också hänt att han frågar om jag minns någon som mamma och han kände på 50-talet. Då var jag inte ens född… men misstolka mig inte. Allt detta som jag beskrivit om mina föräldrar är 100% charmigt.

Vi har alla våra egna personligheter som märks mer eller mindre. Kanske tänker du på någon speciell just nu när du läser de här raderna. Någon som får dig att skratta, någon som får dig att må bra inombords och som du minns med värme, kanske någon som får dig att gråta…

Häromdagen mötte jag en man som hade en hund med tre ben. Fast det såg jag inte först - att hunden hade tre ben alltså, jag såg hunden som den var. Det vore lögn att säga att jag är en hundmänniska, men jag gillar allt litet och sött, den här lille voffsingen var väldigt gullig och det sa jag också till dess ägare.

”Men ser du inte det som alla andra påpekar direkt när de ser min lille hund?” frågade mannen. Min syn är det inga större fel på så jag frågade vad det kunde vara för fel? "Min lille Fred (som hunden hette) har ju bara tre ben. För några år sedan blev han påkörd av en bil och skulle avlivas, men det kunde jag och min fru inte låta ske. Fred lever och han gör Livet så bra” fortsatte Freds husse.

Och jo, visst såg jag nu att ett bakben saknades på lille Fred som verkligen hade kommit till rätt familj. Husse och matte såg hundens värde trots att han numera haltade rejält.

Jag uppmuntrade Freds ägare på alla sätt jag kunde de där få minutrarna vi fick i lobbyn på ett hotell tidigare i veckan. Mannen log och fick en liten tår i ögat, det fick jag också.

Vilken bild på Livet ändå. Tänk vad mycket fint vi tänker om varandra som vi aldrig säger, en hel del fina tankar och en del tankar som är åt andra hållet också :) Alla är vi människor. Och tänk så många ”haltande” människor vi mött genom Livet, en del har sin identitet i sitt haltande och andra fortsätter med rak rygg och högt huvud fastän Livet slagit dem hårt.

Du är inte din sjukdom, din diagnos, din depression, dina sår eller de slag du fått i Livet. Tvärtom! Du är unik, fantastisk och helt enastående på alla sätt. Det finns ingen som just du! Vi föds alla som original, vi ska inte leva våra liv som kopior där vi efterapar någon annan hela tiden.

Gud var på gott humör när han skapade dig, det står i Bibeln och Bibelns ord är sanning. Spegla dig i det. Vad än Livet kastar mot mig så står Bibelns ord som grund i mitt liv. Du har dina små egenheter och jag har mina - skapade och nedlagda av Gud själv.

Psalm 139: 16 ”Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.”

Du är älskad precis som du är. Igår, idag och imorgon. Även om du haltar så är du värdefull!

All uppmuntran idag!

Hälsningar från
Haltande Ulrica