Bön gör skillnad.
Har du det också så att du växer eller krymper i vissa människors sällskap? Hur får du människor att känna sig i ditt sällskap? Hur mår du i ditt eget sällskap?
Häromdagen mötte jag en gammal barndomsvän, lite kort sprang vi på varandra mitt i centrala Stockholm. På ett ögonblick blev jag 12 år gammal. Det var en snabb ansiktslyftning :)
Just den här ”vännen” var aldrig riktigt nära mig egentligen, och det hade väl sina anledningar nu när jag tittar i backspegeln. Hon fick mig nämligen att känna mig liten och klumpig, i hennes närhet blev jag inte bättre. Tvärtom. Hela jag ”krympte” på något konstigt sätt.
Kanske sitter det i mitt huvud, troligtvis är det så. Visst är det konstigt? Ännu konstigare är att det satt i mitt lilla huvud än idag, sisådär 40 år senare.
En del människor får mig att växa som person, jag är gift med en sådan. PJ får mig att växa och tvärtom också skulle jag tro.
Hurdan jag själv är får du nog fråga min familj och riktigt nära vänner om. Det är svårt att bedöma sig själv :)
Att ta ett beslut att bjuda in Jesus i hjärtat är det viktigaste beslutet du kan ta i ditt liv. Därefter kommer alla andra beslut, inte minst beslutet vem du ska leva med. Min PJ präglar mig och tvärtom. Mycket.
Under veckan som gått gick några nära vänner igenom en mycket tuff situation med ett av sina barn, snabbt samlades vi som kyrka till bön. Det gjorde en enorm skillnad. Under vår samling blev detta barn bättre, kvällen efter samlades vi igen för bön, det blev en förändring under vår bönesamling… när jag skriver det här har vi nyss mötts för morgonbön för samma situation. Efter några minuter fick vi ännu ett sms att det går små steg framåt.
Bön gör skillnad på riktigt och på djupet.
Jag läser ett kapitel i bibeln och ber varje morgon, tid i bön och med Gud får mig att växa som person. Det ger mig perspektiv på mina utmaningar, vad jag än går igenom vet jag att Gud hör när jag ber. Även om det ibland kan kännas som att Han är långt borta, så är det inte fakta. Som en röd tråd genom mina 57 år i livet vet jag att Guds omsorg finns alltid där, även när jag gått igenom dödsskuggans dal. För där har även jag varit och kravlat emellanåt, så är Livet min vän.
Du gör vad du vill med ditt liv, men en rekommendation är att umgås / vara med människor som får dig att växa på alla plan samt att själv vara en sådan. Jag har svårt för svåra människor, de ger mig en klump i magen. Men jag har bestämt mig för att vara korrekt, hälsa och vara allmänt trevlig på de jag möter, det vinner vi alla på i längden.
Din största motgång kan bli din största framgång om du inte ger upp och lyssnar in vad Gud vill säga till dig i alla säsonger. Förminska inte Gud och vad Han kan göra i ditt liv. Känslor kommer och går, men Gud består.
”Don’t reduce God to the size of your emotions.” Gud är betydligt större än våra känslor. Det är fantastiskt att få vara med i en församling som tror på bön.
Psalm 91:11
”Han ger sina änglar befallning om att skydda dig var du än går…”
Amen. All uppmuntran idag!
Hälsningar från
Bedjande Ulrica
Häromdagen mötte jag en gammal barndomsvän, lite kort sprang vi på varandra mitt i centrala Stockholm. På ett ögonblick blev jag 12 år gammal. Det var en snabb ansiktslyftning :)
Just den här ”vännen” var aldrig riktigt nära mig egentligen, och det hade väl sina anledningar nu när jag tittar i backspegeln. Hon fick mig nämligen att känna mig liten och klumpig, i hennes närhet blev jag inte bättre. Tvärtom. Hela jag ”krympte” på något konstigt sätt.
Kanske sitter det i mitt huvud, troligtvis är det så. Visst är det konstigt? Ännu konstigare är att det satt i mitt lilla huvud än idag, sisådär 40 år senare.
En del människor får mig att växa som person, jag är gift med en sådan. PJ får mig att växa och tvärtom också skulle jag tro.
Hurdan jag själv är får du nog fråga min familj och riktigt nära vänner om. Det är svårt att bedöma sig själv :)
Att ta ett beslut att bjuda in Jesus i hjärtat är det viktigaste beslutet du kan ta i ditt liv. Därefter kommer alla andra beslut, inte minst beslutet vem du ska leva med. Min PJ präglar mig och tvärtom. Mycket.
Under veckan som gått gick några nära vänner igenom en mycket tuff situation med ett av sina barn, snabbt samlades vi som kyrka till bön. Det gjorde en enorm skillnad. Under vår samling blev detta barn bättre, kvällen efter samlades vi igen för bön, det blev en förändring under vår bönesamling… när jag skriver det här har vi nyss mötts för morgonbön för samma situation. Efter några minuter fick vi ännu ett sms att det går små steg framåt.
Bön gör skillnad på riktigt och på djupet.
Jag läser ett kapitel i bibeln och ber varje morgon, tid i bön och med Gud får mig att växa som person. Det ger mig perspektiv på mina utmaningar, vad jag än går igenom vet jag att Gud hör när jag ber. Även om det ibland kan kännas som att Han är långt borta, så är det inte fakta. Som en röd tråd genom mina 57 år i livet vet jag att Guds omsorg finns alltid där, även när jag gått igenom dödsskuggans dal. För där har även jag varit och kravlat emellanåt, så är Livet min vän.
Du gör vad du vill med ditt liv, men en rekommendation är att umgås / vara med människor som får dig att växa på alla plan samt att själv vara en sådan. Jag har svårt för svåra människor, de ger mig en klump i magen. Men jag har bestämt mig för att vara korrekt, hälsa och vara allmänt trevlig på de jag möter, det vinner vi alla på i längden.
Din största motgång kan bli din största framgång om du inte ger upp och lyssnar in vad Gud vill säga till dig i alla säsonger. Förminska inte Gud och vad Han kan göra i ditt liv. Känslor kommer och går, men Gud består.
”Don’t reduce God to the size of your emotions.” Gud är betydligt större än våra känslor. Det är fantastiskt att få vara med i en församling som tror på bön.
Psalm 91:11
”Han ger sina änglar befallning om att skydda dig var du än går…”
Amen. All uppmuntran idag!
Hälsningar från
Bedjande Ulrica