Vem ska du uppmuntra idag?
Förra veckan satt jag på tunnelbanan i Stockholm, snett framför mig satt en kvinna som grät lite tyst. Tårarna rann nerför hennes kinder. Ingen runt henne sa eller gjorde något.
Efter någon minut la jag handen på hennes knä och frågade vad som hänt. ”Varför gråter du?" frågade jag. ”Min son är fast i droger. Innan jag åkte till jobbet ringde polisen ännu en gång, min älskade pojke höll på att dö igår, men han lever än… han på sjukhuset. Jag är på väg dit nu”.
Smärta mötte hjärta. Livet alltså. Perspektiv på mina egna utmaningar på en mikrosekund.
Jag tog hennes hand, viskade att jag tror på Gud, jag bad henne berätta vad sonen hette. Vad mamman glömde jag totalt bort att fråga men det spelar ingen roll. God knows her name.
Allt detta utspelades på några minuter, jag gick av tunnelbanan och började be för denne unge man på en gång. Jag vet inte om jag träffar mamman igen, men jag gjorde vad jag kunde där och då. Uppmuntra en orolig mamma från en annan mamma som också varit orolig ibland.
Tänk vad lite kan göra så mycket.
Jag känner mig ofta så långt ifrån perfekt som en människa kan vara. Det finns så mycket behov, jag räcker inte till och det gör bokstavligen talat ont i hjärtat.
Men det som vi tycker är pyttelite kan göra så mycket.
”Jag vill bara ha det lugnt och skönt” sa en kvinna till mig häromdagen. ”Bara bry mig om mig och min egen familj, mitt jobb, min lägenhet och inget annat…” fortsatte hon. Och så talade vi om den berömda balansen och livspusslet som många febrilt letar efter men ingen verkar hitta.
Det låter kanske ”bra” i teorin att alltid ha det ”lugnt och skönt” och ”bara bry mig om mig själv", men det funkar inte i praktiken. Vi behöver varandra, vi behöver uppmuntra varandra, vi behöver se och bry oss om varandra. Vi är inte skapade att leva isolerade. Ett av de tuffaste straffen är just isoleringscell.
Helvetet har beskrivits av många teologer som en plats utan gemenskap med någon. Avskild från kärlek och värme. Ett evigt utanförskap.
Människan är skapad för gemenskap. Extroverta och introverta människor.
Så - vem ska du uppmuntra idag? Du behöver inte bjuda hem någon som stannar en vecka eller två. Kanske du bara ska ge någon ett leende, det räcker väldigt långt.
Det finns fortfarande människor vi kan hjälpa mitt i våra egna bekymmer. Tänk att få vara den som blir ett ljus när någon har det som allra mörkast.
”Ingen värre prövning har drabbat er än sådana som drabbar människor överlag. Men Gud är trofast och låter er inte prövas mer än vad ni kan klara av. När ni prövas visar han också en utväg så att ni kan härda ut.” 1 Korintierbrevet 10:13
”Use your smile to change the world, don’t let the world change your smile.”
All uppmuntran och
Hälsningar från Ulrica
Efter någon minut la jag handen på hennes knä och frågade vad som hänt. ”Varför gråter du?" frågade jag. ”Min son är fast i droger. Innan jag åkte till jobbet ringde polisen ännu en gång, min älskade pojke höll på att dö igår, men han lever än… han på sjukhuset. Jag är på väg dit nu”.
Smärta mötte hjärta. Livet alltså. Perspektiv på mina egna utmaningar på en mikrosekund.
Jag tog hennes hand, viskade att jag tror på Gud, jag bad henne berätta vad sonen hette. Vad mamman glömde jag totalt bort att fråga men det spelar ingen roll. God knows her name.
Allt detta utspelades på några minuter, jag gick av tunnelbanan och började be för denne unge man på en gång. Jag vet inte om jag träffar mamman igen, men jag gjorde vad jag kunde där och då. Uppmuntra en orolig mamma från en annan mamma som också varit orolig ibland.
Tänk vad lite kan göra så mycket.
Jag känner mig ofta så långt ifrån perfekt som en människa kan vara. Det finns så mycket behov, jag räcker inte till och det gör bokstavligen talat ont i hjärtat.
Men det som vi tycker är pyttelite kan göra så mycket.
”Jag vill bara ha det lugnt och skönt” sa en kvinna till mig häromdagen. ”Bara bry mig om mig och min egen familj, mitt jobb, min lägenhet och inget annat…” fortsatte hon. Och så talade vi om den berömda balansen och livspusslet som många febrilt letar efter men ingen verkar hitta.
Det låter kanske ”bra” i teorin att alltid ha det ”lugnt och skönt” och ”bara bry mig om mig själv", men det funkar inte i praktiken. Vi behöver varandra, vi behöver uppmuntra varandra, vi behöver se och bry oss om varandra. Vi är inte skapade att leva isolerade. Ett av de tuffaste straffen är just isoleringscell.
Helvetet har beskrivits av många teologer som en plats utan gemenskap med någon. Avskild från kärlek och värme. Ett evigt utanförskap.
Människan är skapad för gemenskap. Extroverta och introverta människor.
Så - vem ska du uppmuntra idag? Du behöver inte bjuda hem någon som stannar en vecka eller två. Kanske du bara ska ge någon ett leende, det räcker väldigt långt.
Det finns fortfarande människor vi kan hjälpa mitt i våra egna bekymmer. Tänk att få vara den som blir ett ljus när någon har det som allra mörkast.
”Ingen värre prövning har drabbat er än sådana som drabbar människor överlag. Men Gud är trofast och låter er inte prövas mer än vad ni kan klara av. När ni prövas visar han också en utväg så att ni kan härda ut.” 1 Korintierbrevet 10:13
”Use your smile to change the world, don’t let the world change your smile.”
All uppmuntran och
Hälsningar från Ulrica