En fantastisk vän.
Nytt blogginlägg, ny vecka, ny regering, ny statsminister. Och en avgående Premiärminister i Storbritannien…
Du som läser det här får rösta på vad du vill, det lägger jag mig inte i. Jag vill möta dig med respekt och det känns alltid gott att själv bli bemött med respekt. Den hatstorm som vi sett skölja över våra folkvalda politiker under veckan är orättfärdig. Bibeln säger att vi ska ”be för våra ledare” (1 Thess 5:12). Det finns ledare som tar helt fel beslut, desto mer behöver de av våra förböner. Men det finns många som tar väldigt bra beslut. Och hur hade du, eller jag, pallat det enorma tryck de står under när det gäller att leda en nation? Förakt är inte klädsamt.
Ifrågasättande är en sak, hat är något annat. Att fråga är bra, vi lär våra barn att ifrågasätta med respekt och nyfikenhet.
Vi kan tycka olika, det är helt ok. Men tonen på sociala medier bakom en ”trygg skärm” är så låg, så vass och så obehaglig ibland. Varför? Mår någon bättre av det? Hur många böner har du bett för Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson i ditt liv? Inga? Kanske dags att börja idag då.
Som kristna har vi inte valt hatets väg, vi bör välja en högre väg, vi försöker febrilt ibland att tala gott om människor. Ta en högre väg du också, den är oftast inte så trafikerad så du kommer fram snabbt.
I våra kyrkor finns människor som röstat allt från höger till vänster, så har det alltid varit och det är många gånger unikt. Använd en vänlig ton när du möter någon som röstat så långt bort från dig som det bara går, det vinner du på i längden. Politiker är också människor, med hjärtan och med familjer. Troligtvis har många av dem barn som också kan läsa dessa hatiska kommentarer. Är du villig att säga elaka saker till deras barn? Inte? Då ska du inte skriva de kommentarerna på nätet heller. Näthat är barnsligt och omoget. Det är nutidens mobbing. Och inte är du väl för mobbing?
Vi har inte hela bilden när vi ser ett instagraminlägg, vi har just bara ett litet inlägg. Inte vet väl alla allt om dig genom dina sociala medier?
Nog om det. Även jag kan bli irriterad :)
Ibland stormar det i allas våra liv. Är du pastor eller ledare på något sätt så stormar det rätt så ofta. Oftast känner jag mig van vid stormarna, men ibland känner jag att det skulle vara skönt med bara ”lite lätt bris”.
För ca 25 år sedan stormade det runt oss ganska rejält av olika anledningar. Varje måndag kväll ringde en vän för att kolla upp hur vi mådde. Då var vi inte 57 år, vi var strax över 30, med två små barn, vi höll på att gå under i stormen.
”Hur mår ni? Fixar ni det här? Hur är det med barnen?” Och många andra frågor ställde vår vän. Varje måndagskväll i flera år.
När vi går igenom svårigheter är det lätt att säga ”Hör av dig om du behöver hjälp, du har mitt nummer…” Men vänd på det. ”Jag ringer dig för att kolla vad du behöver hjälp med, och så svänger jag förbi imorgon med lite mat till er alla” är betydligt bättre. Oftast när någon går igenom svårigheter orkar man inte kontakta någon annan.
Vännen som ringde varje måndagskväll är vår vän idag också. Vi hörs inte varje måndag, vi hörs knappt en gång om året numera men när vi väl ses, då får jag tårar i ögonen av tacksamhet över det han gjorde för vår familj för 25 år sedan.
Nu på söndag kommer den här vännen till vår kyrka, han heter Sven-Gunnar Roos. Det festliga mitt i kråksången är att ”Svenne” och jag är från samma stad en gång i tiden, Karlskrona. Till och med samma ö, Långö. Jag känner till hans släkt, han känner till min. Ida och Runer Roos, det var Sven-Gunnars föräldrar och hans fina systrar bor kvar i ”Staun” än idag, den ena är till och med kvar i föräldrahemmet på Långö… inte långt från min äldste bror. Världen är liten :)
Sven-Gunnar har, tillsammans med sin fru Paula och två fina grabbar, varit pastorsfamilj i olika städer runtom i Sverige. De bor sedan många år i Nyköping.
För bara något år sedan fick Sven-Gunnar covid som så många andra. Den (väldigt)stora skillnaden var att Sven-Gunnar blev så sjuk att han låg två månader i koma, enligt sjukvården var han ”uträknad”, hoppet var ute.
Så vad hände egentligen eftersom han kommer till oss på söndag? Cliffhanger kallas det. Numera kallar sig Sven-Gunnar för ”Lasarus”… Jag kommer intervjua Sven-Gunnar, det är en helt otrolig story. Jag kan väl enkelt sammanfatta det så här: Det är aldrig kört, tappa aldrig hoppet, Gud är trofast och han är med oss genom allt.
Vem har du som ringer dig när livet krisar? Vem ringer du för att uppmuntra, stödja, kanske ge mat, passa barnen eller uppmuntra på något annat sätt?
Vi ses på söndag. Välkommen!
Psalms 100:5
”For the Lord is good and his love endures forever; his faithfulness continues through all generations”.
Hälsningar från
Ulrica - ser fram emot söndagen
Du som läser det här får rösta på vad du vill, det lägger jag mig inte i. Jag vill möta dig med respekt och det känns alltid gott att själv bli bemött med respekt. Den hatstorm som vi sett skölja över våra folkvalda politiker under veckan är orättfärdig. Bibeln säger att vi ska ”be för våra ledare” (1 Thess 5:12). Det finns ledare som tar helt fel beslut, desto mer behöver de av våra förböner. Men det finns många som tar väldigt bra beslut. Och hur hade du, eller jag, pallat det enorma tryck de står under när det gäller att leda en nation? Förakt är inte klädsamt.
Ifrågasättande är en sak, hat är något annat. Att fråga är bra, vi lär våra barn att ifrågasätta med respekt och nyfikenhet.
Vi kan tycka olika, det är helt ok. Men tonen på sociala medier bakom en ”trygg skärm” är så låg, så vass och så obehaglig ibland. Varför? Mår någon bättre av det? Hur många böner har du bett för Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson i ditt liv? Inga? Kanske dags att börja idag då.
Som kristna har vi inte valt hatets väg, vi bör välja en högre väg, vi försöker febrilt ibland att tala gott om människor. Ta en högre väg du också, den är oftast inte så trafikerad så du kommer fram snabbt.
I våra kyrkor finns människor som röstat allt från höger till vänster, så har det alltid varit och det är många gånger unikt. Använd en vänlig ton när du möter någon som röstat så långt bort från dig som det bara går, det vinner du på i längden. Politiker är också människor, med hjärtan och med familjer. Troligtvis har många av dem barn som också kan läsa dessa hatiska kommentarer. Är du villig att säga elaka saker till deras barn? Inte? Då ska du inte skriva de kommentarerna på nätet heller. Näthat är barnsligt och omoget. Det är nutidens mobbing. Och inte är du väl för mobbing?
Vi har inte hela bilden när vi ser ett instagraminlägg, vi har just bara ett litet inlägg. Inte vet väl alla allt om dig genom dina sociala medier?
Nog om det. Även jag kan bli irriterad :)
Ibland stormar det i allas våra liv. Är du pastor eller ledare på något sätt så stormar det rätt så ofta. Oftast känner jag mig van vid stormarna, men ibland känner jag att det skulle vara skönt med bara ”lite lätt bris”.
För ca 25 år sedan stormade det runt oss ganska rejält av olika anledningar. Varje måndag kväll ringde en vän för att kolla upp hur vi mådde. Då var vi inte 57 år, vi var strax över 30, med två små barn, vi höll på att gå under i stormen.
”Hur mår ni? Fixar ni det här? Hur är det med barnen?” Och många andra frågor ställde vår vän. Varje måndagskväll i flera år.
När vi går igenom svårigheter är det lätt att säga ”Hör av dig om du behöver hjälp, du har mitt nummer…” Men vänd på det. ”Jag ringer dig för att kolla vad du behöver hjälp med, och så svänger jag förbi imorgon med lite mat till er alla” är betydligt bättre. Oftast när någon går igenom svårigheter orkar man inte kontakta någon annan.
Vännen som ringde varje måndagskväll är vår vän idag också. Vi hörs inte varje måndag, vi hörs knappt en gång om året numera men när vi väl ses, då får jag tårar i ögonen av tacksamhet över det han gjorde för vår familj för 25 år sedan.
Nu på söndag kommer den här vännen till vår kyrka, han heter Sven-Gunnar Roos. Det festliga mitt i kråksången är att ”Svenne” och jag är från samma stad en gång i tiden, Karlskrona. Till och med samma ö, Långö. Jag känner till hans släkt, han känner till min. Ida och Runer Roos, det var Sven-Gunnars föräldrar och hans fina systrar bor kvar i ”Staun” än idag, den ena är till och med kvar i föräldrahemmet på Långö… inte långt från min äldste bror. Världen är liten :)
Sven-Gunnar har, tillsammans med sin fru Paula och två fina grabbar, varit pastorsfamilj i olika städer runtom i Sverige. De bor sedan många år i Nyköping.
För bara något år sedan fick Sven-Gunnar covid som så många andra. Den (väldigt)stora skillnaden var att Sven-Gunnar blev så sjuk att han låg två månader i koma, enligt sjukvården var han ”uträknad”, hoppet var ute.
Så vad hände egentligen eftersom han kommer till oss på söndag? Cliffhanger kallas det. Numera kallar sig Sven-Gunnar för ”Lasarus”… Jag kommer intervjua Sven-Gunnar, det är en helt otrolig story. Jag kan väl enkelt sammanfatta det så här: Det är aldrig kört, tappa aldrig hoppet, Gud är trofast och han är med oss genom allt.
Vem har du som ringer dig när livet krisar? Vem ringer du för att uppmuntra, stödja, kanske ge mat, passa barnen eller uppmuntra på något annat sätt?
Vi ses på söndag. Välkommen!
Psalms 100:5
”For the Lord is good and his love endures forever; his faithfulness continues through all generations”.
Hälsningar från
Ulrica - ser fram emot söndagen