Den ringa begynnelsen.
Psaltaren 86:11
”Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd”.
Vår egen familj är inte så bautastor, vi har två fantastiska barn, två ingifta och så har vi lyckan att ha fått två ljuvliga små barnbarn. Gud är god! Vi är så tacksamma.
Men släkten, storfamiljen Redéen / Stenstrand, är lätt gigantisk, den växer så vi har inte koll på alla snart… det är också helt fantastiskt! ”Rikedom” för att citera min egen lilla mamma.
Jag växte upp med en kompis som var ”enda” barnet, hon hade inga syskon. Men hon själv fick FEM barn. PJs mormor och morfar hade ”bara” två döttrar, den ena dottern (min svärmor!) fick sju barn (PJ är äldst av dessa…) och den andra dottern fick fyra barn = 11 barnbarn på ”bara” två döttrar. Inte illa marscherat.
Allt stort har börjat smått. Alla stora ledare genom historien, alla stora generaler, politiker, kungligheter, alla har varit små söta bebisar. Ingen har fötts till ledare, man utvecklas, formas och växer in i ledarskap.
För några veckor sedan fick PJ ett erbjudande att släktforska. Ganska snabbt började han fylla i de namn vi visste om bakåt i våra släktled, han gick längre och längre bak både på hans och min sida. Vi hittade en och annan ”Fader okänd” och sökandet tar ”stopp”.
Förr i tiden kunde dessa ”Fader okänd” komma undan med att ingen kunde ta reda på vem som var deras pappa, nu är det tack och lov annorlunda, för det mesta.
Framför allt - jag har gång på gång sett hur Gud på ett unikt, vackert, tryggt och speciellt sätt kliver in i människors liv de gånger jordiska fäder inte tar sitt fulla ansvar. Gud är en Far som aldrig sviker. Det blir istället ”Fader Välkänd”.`
Nyckeln att hitta en människa i släktforskningen är att hitta deras födelsedatum, då brukar det andra öppna upp sig. Men det intressanta är att se vad våra släktingar har gjort med sina liv, hur tuff starten ibland verkar ha varit.
Förr i tiden var ofta barnaskarorna enormt stora, det ”hörde till” att många familjer miste ett barn eller två. Döden och starten av ett liv fanns mitt i familjen på ett naturligt sätt.
I veckan som gått har min pappa mist ännu en av sina gamla barndomsvänner, mannen ifråga hette Lars, han blev nästan 101 år gammal. Min pappa har inte bara mist sin fru i år, hans gamla vänner flyttar en efter en till himlen.
Vi lever med ett evighetsperspektiv, samtidigt lever vi här och nu, den balansen är svår att hitta.
Någon gång i framtiden läser någon av mina barnbarnsbarnbarnsbarn (!) om mig, hur jag levde mitt liv, de beslut jag tog och inte tog.
Kanske hade du en tuff uppväxt, starten kan vi inte förändra. Kanske hade du bästa starten i en kärleksfull familj. Oavsett hur det såg ut kan du förändra framtiden för generationer framåt. Vad kommer dina framtida släktingar säga om just dig när de ser ditt namn och ser en bild på dig? Vi är alla en pusselbit i en större bild. Ingen av oss är en öde ö. Sverige är så litet - vi hör ihop, kanske är vi till och med släkt :)
Bilden till mitt blogginlägg idag är min morfars medlemsnummer i matrikeln i Karlskrona Pingstkyrkan som startades 1920, länge hette just den kyrkan ”Filadelfiakyrkan”. Morfar var med och startade den, därav medlemsnummer fyra.
Vi älskar gamla kyrkor, det är vår uppväxt, vårt DNA och vår historia. Vi älskar nya kyrkor också, Lifecenter är 21 år gammal. År 2000 var vi 12 personer som bad, lyfte blicken, tog varandras händer och startade en ny kyrka - då hette vi ”Elimcenter / Folkkyrkan”. Namnet Lifecenter kom ett par år senare. Alla och allt har en historia :)
Förakta inte den ringa begynnelsen, det kan vara starten på något stort.
Hedra, tacka människor som gått före. Vi står på deras axlar. Vår historia är viktig, det är framtiden också. En dag är vår framtid också historia.
Gud har en plan för dig och ditt liv, han älskar dig oändligt.
All uppmuntran denna fredag!
Joshua 24:15
”…But as for me and my household, we will serve the Lord”.
Hälsningar från
Ulrica - kanske din släkting?
”Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd”.
Vår egen familj är inte så bautastor, vi har två fantastiska barn, två ingifta och så har vi lyckan att ha fått två ljuvliga små barnbarn. Gud är god! Vi är så tacksamma.
Men släkten, storfamiljen Redéen / Stenstrand, är lätt gigantisk, den växer så vi har inte koll på alla snart… det är också helt fantastiskt! ”Rikedom” för att citera min egen lilla mamma.
Jag växte upp med en kompis som var ”enda” barnet, hon hade inga syskon. Men hon själv fick FEM barn. PJs mormor och morfar hade ”bara” två döttrar, den ena dottern (min svärmor!) fick sju barn (PJ är äldst av dessa…) och den andra dottern fick fyra barn = 11 barnbarn på ”bara” två döttrar. Inte illa marscherat.
Allt stort har börjat smått. Alla stora ledare genom historien, alla stora generaler, politiker, kungligheter, alla har varit små söta bebisar. Ingen har fötts till ledare, man utvecklas, formas och växer in i ledarskap.
För några veckor sedan fick PJ ett erbjudande att släktforska. Ganska snabbt började han fylla i de namn vi visste om bakåt i våra släktled, han gick längre och längre bak både på hans och min sida. Vi hittade en och annan ”Fader okänd” och sökandet tar ”stopp”.
Förr i tiden kunde dessa ”Fader okänd” komma undan med att ingen kunde ta reda på vem som var deras pappa, nu är det tack och lov annorlunda, för det mesta.
Framför allt - jag har gång på gång sett hur Gud på ett unikt, vackert, tryggt och speciellt sätt kliver in i människors liv de gånger jordiska fäder inte tar sitt fulla ansvar. Gud är en Far som aldrig sviker. Det blir istället ”Fader Välkänd”.`
Nyckeln att hitta en människa i släktforskningen är att hitta deras födelsedatum, då brukar det andra öppna upp sig. Men det intressanta är att se vad våra släktingar har gjort med sina liv, hur tuff starten ibland verkar ha varit.
Förr i tiden var ofta barnaskarorna enormt stora, det ”hörde till” att många familjer miste ett barn eller två. Döden och starten av ett liv fanns mitt i familjen på ett naturligt sätt.
I veckan som gått har min pappa mist ännu en av sina gamla barndomsvänner, mannen ifråga hette Lars, han blev nästan 101 år gammal. Min pappa har inte bara mist sin fru i år, hans gamla vänner flyttar en efter en till himlen.
Vi lever med ett evighetsperspektiv, samtidigt lever vi här och nu, den balansen är svår att hitta.
Någon gång i framtiden läser någon av mina barnbarnsbarnbarnsbarn (!) om mig, hur jag levde mitt liv, de beslut jag tog och inte tog.
Kanske hade du en tuff uppväxt, starten kan vi inte förändra. Kanske hade du bästa starten i en kärleksfull familj. Oavsett hur det såg ut kan du förändra framtiden för generationer framåt. Vad kommer dina framtida släktingar säga om just dig när de ser ditt namn och ser en bild på dig? Vi är alla en pusselbit i en större bild. Ingen av oss är en öde ö. Sverige är så litet - vi hör ihop, kanske är vi till och med släkt :)
Bilden till mitt blogginlägg idag är min morfars medlemsnummer i matrikeln i Karlskrona Pingstkyrkan som startades 1920, länge hette just den kyrkan ”Filadelfiakyrkan”. Morfar var med och startade den, därav medlemsnummer fyra.
Vi älskar gamla kyrkor, det är vår uppväxt, vårt DNA och vår historia. Vi älskar nya kyrkor också, Lifecenter är 21 år gammal. År 2000 var vi 12 personer som bad, lyfte blicken, tog varandras händer och startade en ny kyrka - då hette vi ”Elimcenter / Folkkyrkan”. Namnet Lifecenter kom ett par år senare. Alla och allt har en historia :)
Förakta inte den ringa begynnelsen, det kan vara starten på något stort.
Hedra, tacka människor som gått före. Vi står på deras axlar. Vår historia är viktig, det är framtiden också. En dag är vår framtid också historia.
Gud har en plan för dig och ditt liv, han älskar dig oändligt.
All uppmuntran denna fredag!
Joshua 24:15
”…But as for me and my household, we will serve the Lord”.
Hälsningar från
Ulrica - kanske din släkting?