En desperat bön.
För bara något år sedan satt PJ och jag på ett café i en annan stad än den vi bor i. Bredvid oss satt en man och storgrät. Vi lät honom vara, vi är ju svenskar :)
Helt plötsligt rusade mannen iväg, fortfarande storgråtandes. Det tog tag i mig, jag blev osvensk och sprang efter honom. ”Hallå! Hallå! Stanna!” skrek jag så högt jag kunde. ”Kan vi hjälpa dig på något sätt? Vad har hänt?”
Mannen stannade upp. Han vände sig om, tittade på mig och sa ”Jag skulle precis gå hem och avsluta mitt liv, men jag bad en sista desperat bön till Gud att någon, vem som helst, skulle springa efter mig och ropa just de orden du hojtade nyss…”.
”Kom till caféet igen”, sa jag. ”Vi bjuder dig på en ny kopp kaffe, berätta vad som hänt. Det finns en väg. Ge inte upp. Gud hörde din bön”, svarade jag med tårar i ögonen.
Mannen satte sig vid oss och berättade sin story. Alla har en story.
Allt slutade med att vi fick be för och med honom. Vi ringde den lokala pastorn där vi var, han kom och ”tog vid” efter oss. Pastorn bjöd hem honom till sig på en gång, det var lördag. Dagen efter var det ju söndag så vår nye vän kom på Gudstjänst, snabbt kom han med i en connectgrupp, fick nya vänner som blev som en ny familj.
Det var på håret, men han gav inte upp. Allt blev naturligtvis inte bra på en kvart, men som med allt annat i Livet tog han ett steg i taget.
I Predikaren (3:1-8) står det talas om en massa säsonger, 29 stycken för att vara exakt. Det finns en tid att födas och en tid att dö. Men ingenstans finns säsongen ”Det är dags att ge upp”. Man kan känna för att ge upp, där har jag också varit, men som sagt - känslor är inte fakta.
Under året som gått har jag sett och hört talas om fler människor än någonsin som gett upp, de har inte bara ”kastat in handduken”, de har minsann kastat in hela linneskåpet.
Nu ser vi ljus i tunneln, det verkar i skrivande stund som att vi får börja samla ca 50 personer igen i början av juni, ett steg i taget även där. Vaccineringen rullas ut över hela världen som visserligen mitt i allt är orolig igen… du följer väl nyheterna? Det är lätt att vara i ”sin egen bubbla” - världen behöver vårt stöd och våra böner.
Nu till helgen är det Pingsthelgen, ”hänryckningens tid”, en fantastisk säsong. Naturen ute exploderar i all sin prakt - på alla sätt går vi mot ljusare tider.
Eftersom min älskade mamma nyss marscherade in i himlen har jag personligen levt mycket med tankar om himlen. ”Hur ser det ut egentligen? Vad gör du nu mamma? Vilka träffar du? Känner du igen människor runt dig?” Inga frågor jag får svar på än :)
Det gäller att vi hämtar kraft från rätt källor just nu, i mig själv är jag rätt så kraftlös efter året som gått. Just därför gav Jesus oss Den Helige Ande som en fantastisk gåva att ta emot när vi känner oss dränerade och kanske emellanåt bara orkar sucka en bön… plugga in i den kraft som Andedopet ger. Det bär genom allt och alla säsonger, han lämnar oss aldrig.
Det löftet gäller oss alla. Amen!
”And I will ask the Father and he will give you another Savior, the Holy Spirit of Truth, who will be to you a friend just like me - and he will never leave you. The world won’t receive him because they can’t see him or know him. But you know him intimately because he remains with you and will live inside you.” John 14:16-17
Hälsningar från
Ulrica - Andedöpt sedan 10 års ålder.
Helt plötsligt rusade mannen iväg, fortfarande storgråtandes. Det tog tag i mig, jag blev osvensk och sprang efter honom. ”Hallå! Hallå! Stanna!” skrek jag så högt jag kunde. ”Kan vi hjälpa dig på något sätt? Vad har hänt?”
Mannen stannade upp. Han vände sig om, tittade på mig och sa ”Jag skulle precis gå hem och avsluta mitt liv, men jag bad en sista desperat bön till Gud att någon, vem som helst, skulle springa efter mig och ropa just de orden du hojtade nyss…”.
”Kom till caféet igen”, sa jag. ”Vi bjuder dig på en ny kopp kaffe, berätta vad som hänt. Det finns en väg. Ge inte upp. Gud hörde din bön”, svarade jag med tårar i ögonen.
Mannen satte sig vid oss och berättade sin story. Alla har en story.
Allt slutade med att vi fick be för och med honom. Vi ringde den lokala pastorn där vi var, han kom och ”tog vid” efter oss. Pastorn bjöd hem honom till sig på en gång, det var lördag. Dagen efter var det ju söndag så vår nye vän kom på Gudstjänst, snabbt kom han med i en connectgrupp, fick nya vänner som blev som en ny familj.
Det var på håret, men han gav inte upp. Allt blev naturligtvis inte bra på en kvart, men som med allt annat i Livet tog han ett steg i taget.
I Predikaren (3:1-8) står det talas om en massa säsonger, 29 stycken för att vara exakt. Det finns en tid att födas och en tid att dö. Men ingenstans finns säsongen ”Det är dags att ge upp”. Man kan känna för att ge upp, där har jag också varit, men som sagt - känslor är inte fakta.
Under året som gått har jag sett och hört talas om fler människor än någonsin som gett upp, de har inte bara ”kastat in handduken”, de har minsann kastat in hela linneskåpet.
Nu ser vi ljus i tunneln, det verkar i skrivande stund som att vi får börja samla ca 50 personer igen i början av juni, ett steg i taget även där. Vaccineringen rullas ut över hela världen som visserligen mitt i allt är orolig igen… du följer väl nyheterna? Det är lätt att vara i ”sin egen bubbla” - världen behöver vårt stöd och våra böner.
Nu till helgen är det Pingsthelgen, ”hänryckningens tid”, en fantastisk säsong. Naturen ute exploderar i all sin prakt - på alla sätt går vi mot ljusare tider.
Eftersom min älskade mamma nyss marscherade in i himlen har jag personligen levt mycket med tankar om himlen. ”Hur ser det ut egentligen? Vad gör du nu mamma? Vilka träffar du? Känner du igen människor runt dig?” Inga frågor jag får svar på än :)
Det gäller att vi hämtar kraft från rätt källor just nu, i mig själv är jag rätt så kraftlös efter året som gått. Just därför gav Jesus oss Den Helige Ande som en fantastisk gåva att ta emot när vi känner oss dränerade och kanske emellanåt bara orkar sucka en bön… plugga in i den kraft som Andedopet ger. Det bär genom allt och alla säsonger, han lämnar oss aldrig.
Det löftet gäller oss alla. Amen!
”And I will ask the Father and he will give you another Savior, the Holy Spirit of Truth, who will be to you a friend just like me - and he will never leave you. The world won’t receive him because they can’t see him or know him. But you know him intimately because he remains with you and will live inside you.” John 14:16-17
Hälsningar från
Ulrica - Andedöpt sedan 10 års ålder.