Höger eller vänster.
Det är nästan som om vi lever mitt i en film, nya restriktioner för Covid-19 även denna vecka. Men kära vänner, skjut inte budbärarna. Ingen av oss har erfarenheten av att ta beslut, leda eller ens leva mitt i en pandemi - jag vill tro, be och hoppas att våra beslutsfattare gör sitt bästa för allas vår hälsas skull.
Jag har inte upplevt krig, vi har levt så förskonade här i Sverige. Men det sägs att de som sett krig aldrig slutar se det... och lite så känns det nu. Den här säsongen glömmer vi aldrig.
Nu har vi haft ett "fönster", ett par månader, då vi fick samlas till Gudstjänst, visserligen väldigt annorlunda, men ändå... jag hoppas du tog det tillfället som gavs. Nu möts vi igen online - ta det tillfället också. Den här säsongen kommer inte vara för alltid om vi alla tar ansvar. Ännu en gång.
Nu till veckans blogginlägg :)
Jag har lite dåligt lokalsinne, men helt förvirrad är jag inte. Det händer att jag flyger själv till vår dotter i Kanada till exempel, det är en lång resa. Och så haver jag kört till mina föräldrar i Karlskrona många gånger alldeles alena.
Men även jag blir stressad ibland och så har det hänt att jag ”tar fel” på höger och vänster. Skämskudde på för en 55-åring kanske, men en ganska rolig sådan tycker jag.
Det händer också ibland att vi turas om att köra vid långa körningar min käre PJ och jag. Då sitter han bredvid mig och hojtar ”Höger!” samtidigt som jag helt förvirrat kör vänster. Lika ”roligt” varje gång. Jo, jag kan vilket som är höger och vilket som är vänster, men inte alltid i stressade situationer. Då slår det slint i mitt lilla huvud.
Jag skrattar, men det gör inte alltid mina medpassagerare i bilen :)
När GPS hittade vägen till våra telefoner tackade jag Gud för bönesvar, den används flitigt och väldigt ofta. Det bästa med ”min” GPS är att det ”gör om rutten” när jag kör vilse. Antingen säger den åt mig att göra en ”U-sväng” (Ulrica sväng…) eller så hittar den lilla rackaren en alldeles ny väg som jag varken såg eller visste om ens fanns.
Det är med andra ord aldrig kört! Inte ens för mig. Bakom mina ibland väldigt förvirrade vägval finns alltid en väg framåt. Jag är oändligt tacksam för uppfinningen GPS. Jag skrev nyss att jag till exempel åkt många gånger de 48 milen till Karlskrona alldeles själv, men jag berättade inte att jag ibland har åkt lite olika varianter på de 48 milen :) Huvudsaken är väl att jag kommer fram?
Jag har skrattat högt i bilen för mig själv när min GPS ”gör om rutten” för femtioelfte gången… Ulrica Stenstrand har besökt många små orter som du säkert aldrig har hört talas om, på min resa genom livet, bara på grund av att jag har ”gåvan” att ibland köra ”lite vilse”. Men fram kommer jag!
Det känns minsann som om det här året knappt hann börja innan det körde i diket. Förhöjda siffror på Covid-19 flåsar oss i nacken ännu en gång. Och vem vet i skrivande stund hur 2021 ser ut?
Men det är en säsong. Vi är på väg framåt.
Ge inte upp. Du behövs. Håll ut. Håll avstånd.
”Don’t reduce God to the size of your emotions”.
Dina känslor är inte fakta. Känslor kommer och går, men Gud och Guds ord består.
Isaiah 30:21
"Whether you turn to the right or to the left, your ears will hear a voice behind you, saying, “This is the way; walk in it.”
Ords 4: 23
”Be very careful about what you think. Your thoughts run your life”.
All uppmuntran i denna mycket speciella tid! Och du - messa, ring människor runt dig. Vi behöver alla en stor dos uppmuntran just nu. Jag med. Var rädd om dig!
Hälsningar från
Ulrica - håller avstånd
Jag har inte upplevt krig, vi har levt så förskonade här i Sverige. Men det sägs att de som sett krig aldrig slutar se det... och lite så känns det nu. Den här säsongen glömmer vi aldrig.
Nu har vi haft ett "fönster", ett par månader, då vi fick samlas till Gudstjänst, visserligen väldigt annorlunda, men ändå... jag hoppas du tog det tillfället som gavs. Nu möts vi igen online - ta det tillfället också. Den här säsongen kommer inte vara för alltid om vi alla tar ansvar. Ännu en gång.
Nu till veckans blogginlägg :)
Jag har lite dåligt lokalsinne, men helt förvirrad är jag inte. Det händer att jag flyger själv till vår dotter i Kanada till exempel, det är en lång resa. Och så haver jag kört till mina föräldrar i Karlskrona många gånger alldeles alena.
Men även jag blir stressad ibland och så har det hänt att jag ”tar fel” på höger och vänster. Skämskudde på för en 55-åring kanske, men en ganska rolig sådan tycker jag.
Det händer också ibland att vi turas om att köra vid långa körningar min käre PJ och jag. Då sitter han bredvid mig och hojtar ”Höger!” samtidigt som jag helt förvirrat kör vänster. Lika ”roligt” varje gång. Jo, jag kan vilket som är höger och vilket som är vänster, men inte alltid i stressade situationer. Då slår det slint i mitt lilla huvud.
Jag skrattar, men det gör inte alltid mina medpassagerare i bilen :)
När GPS hittade vägen till våra telefoner tackade jag Gud för bönesvar, den används flitigt och väldigt ofta. Det bästa med ”min” GPS är att det ”gör om rutten” när jag kör vilse. Antingen säger den åt mig att göra en ”U-sväng” (Ulrica sväng…) eller så hittar den lilla rackaren en alldeles ny väg som jag varken såg eller visste om ens fanns.
Det är med andra ord aldrig kört! Inte ens för mig. Bakom mina ibland väldigt förvirrade vägval finns alltid en väg framåt. Jag är oändligt tacksam för uppfinningen GPS. Jag skrev nyss att jag till exempel åkt många gånger de 48 milen till Karlskrona alldeles själv, men jag berättade inte att jag ibland har åkt lite olika varianter på de 48 milen :) Huvudsaken är väl att jag kommer fram?
Jag har skrattat högt i bilen för mig själv när min GPS ”gör om rutten” för femtioelfte gången… Ulrica Stenstrand har besökt många små orter som du säkert aldrig har hört talas om, på min resa genom livet, bara på grund av att jag har ”gåvan” att ibland köra ”lite vilse”. Men fram kommer jag!
Det känns minsann som om det här året knappt hann börja innan det körde i diket. Förhöjda siffror på Covid-19 flåsar oss i nacken ännu en gång. Och vem vet i skrivande stund hur 2021 ser ut?
Men det är en säsong. Vi är på väg framåt.
Ge inte upp. Du behövs. Håll ut. Håll avstånd.
”Don’t reduce God to the size of your emotions”.
Dina känslor är inte fakta. Känslor kommer och går, men Gud och Guds ord består.
Isaiah 30:21
"Whether you turn to the right or to the left, your ears will hear a voice behind you, saying, “This is the way; walk in it.”
Ords 4: 23
”Be very careful about what you think. Your thoughts run your life”.
All uppmuntran i denna mycket speciella tid! Och du - messa, ring människor runt dig. Vi behöver alla en stor dos uppmuntran just nu. Jag med. Var rädd om dig!
Hälsningar från
Ulrica - håller avstånd