Väldigt mycket glädje och skratt.

”Jag stannar inte så länge, jag har bråttom hem… bara så du vet”. Orden kom från Barbro ”LillBabs” Svensson som var gäst hos oss maj 2014. Men hon stannade länge, vi satt på vårt kontor till kl 02 mitt i natten och talade om tro, kyrka och mycket om Livet. Mest hennes liv.

Nu har jag skrivit några inlägg om utmaningar, och det tar ju aldrig slut i livet. Utmaningarna alltså. Men det är inte hur vi har det utan hur vi tar det sägs det och det stämmer.

Vi har, genom alla 25 år, haft väldigt mycket glädje och skratt också, det har långt ifrån alltid varit kamp och elände :)

Tänk till exempel på alla gäster vi haft när vi byggt våra kvällar för alla kvinnor, från början hette vi ”LifeLady”, numera ”Sisterhood”. Men namnet är inte det viktigaste vad vi kallar en kyrka, en konferens eller en kväll för kvinnor, män eller något annat härligt. Precis som med livet så blir det vad vi gör det till, vad vi fyller det med och att det håller i längden. I den långa loppet.

2007 började vi med kvällar med och för kvinnor i alla åldrar, vi började ha gäster som, ibland var troende och ibland var väldigt långt ifrån troende. Men vi ramade in allt med ”Lifecenter”, lovsång, intervjuer, fika, skratt, gemenskap och så en liten kort predikan utifrån Guds Ord, oftast av undertecknad som gillar det enkla som blir bäst och når rakt in i hjärtat på människor.

Vi har helst velat undvika lördagar för att människor ska få familjetid, våra lördagar behövs för att ”komma ifatt” med allt som det innebär när våra barn växer upp. Kanske just därför har det varit lättare att ibland boka artister som t ex Barbro ”Lill-Babs” Svensson. Jo, för det mesta har vi haft våra kvällar för kvinnor just onsdagar och det har varit väldigt bra.

Jag trodde inte mina ögon när jag fick svar att just Lill-Babs kom till oss, men hon kom och det blev succé från alla håll och kanter för alla tanter :)

Tänk vad vi skrattade när hon istället för ”Är du kär i mig ännu Claes-Göran?” Bytte ut just ”Claes-Göran” och för full hals sjöng ”Per-Johan” och satte sig glatt bredvid honom.

Vi satt på vårt kontor till framåt småtimmarna innan hon lämnade Lifecenter, men hon lämnade aldrig våra hjärtan. Hon hade många frågor. Innan hon åkte vidare bad vi tillsammans så himlen ramlade nästan ner i huvudet på oss alla. Den kvällen / natten glömmer vi aldrig.

Fram tills den dag LillBabs lämnade jordelivet hade vi kontakt, det var en fantastisk kvinna som hade så mycket att ge. Innan hon kom fick jag några mejl av kvinnor (!) som undrade lite lätt hur vi, som kyrka, kunde ha en ”sådan” kvinna på scenen i en kyrka. Med ”sådan kvinna” menade de troligtvis det leverne och alla män som kanske passerat i Barbros liv. Jag svarade mejlet med ”Så du menar att Barbro, allas vår LillBabs, inte kan bli frälst?”. Nja, kom svaret tillbaka, det var nog tveksamt.

Men det tycker inte jag. Just Barbro ”LillBabs” var en höjdare att få ha som gäst, då var det en äldre kvinna som höll på att göra bokslut över Livet och vi fick hjälpa till att reda ut en del, men framför allt att be för henne och familjen. Och - vem vet? Jag vill tro att vi möts i himlen en dag.

Det finns alltid en väg framåt, för alla, oavsett hur vi levt och vad som hänt. Som väl är dömer varken du eller jag en gång, allt ”dömande” lägger vi i Guds händer och Hans nåd har ingen gräns. Det finns alltid konsekvenser av våra beslut, och just de konsekvenserna var Barbro väldigt väl medveten om… nog om det. En del möten får man behålla i sitt hjärta.

Stort TACK till alla våra gäster som vi haft genom åren, än är det inte slut. I skrivande stund håller jag på att boka en ny, spännande gäst… vem det blir återkommer jag till.

Fortsättning följer.

Ords 31:25 ”Kraft och värdighet är hennes klädnad, och hon ler mot dagen som kommer…"

Hälsningar från

Ulrica - Tacksam