En riktig gentleman.

För 25 år sedan var Sven-Ingvar Eriksson ny i sin tro på Gud. Hans syster Barbro hade bett i många år för honom och när vi startade Lifecenter kom han med i vår församling, han blev en gåva till oss alla.

Sven-Ingvar var en riktig gentleman, han hämtade ofta gäster, till exempel. Alla våra gäster frågade efter honom om han var borta, de älskade just honom och hans sätt att öppna dörren, berätta lite lagom om sig själv men framför allt lyssna och bry sig om den som satt i bilen eller mitt emot honom. Han var även chaufför när våra barn gifte sig och det gjorde han galant! Vi har så många fina minnen av denne man, vi saknar honom ofta.

Ibland åkte han och frun på semester, gärna till Italien. De älskade sol, värme och Sven-Ingvar älskade också fotboll. Och fina, snabba bilar, helst tyska bilmärken… Han berättade alltid när de åkte iväg och hur länge de skulle vara borta, oftast framåt hösten. Så vi visste. Fint ändå.

Riktiga gentlemän kan man väl kanske sakna ibland, Sven-Ingvar var inte ”för mycket”. Han gjorde det ”lilla extra” för han hade det i sig på ett gudomligt, äkta sätt som vi alla älskade.

Det blev så tomt när han blev befordrad till himlen. Men Livet gick vidare, det gör det ju alltid.

Visst är det så att genom 25 år är det en del som man minns lite extra med värme och kärlek, just Sven-Ingvar var en sådan vi alla minns. Hans integritet, leendet han hälsade våra gäster som kom, ja, det värmde alla frusna själar.

Sven-Ingvar hade jobbat som polis, det var ordning och reda runt honom och han hade med sin profession ett ”öga” om något blev tokigt med någon. Vi hade alla respekt för denne pensionerade polis.

En del lämnar spår efter sig på ett mjukt och fint sätt, det gjorde Sven-Ingvar. En del lämnar annat efter sig, då får man försöka lyfta på hatten och gå vidare, det är långt ifrån lätt alla gånger.

Livet hade i många år gått ganska hårt åt denne gentleman, men det landade på bästa sätt, rätt i Guds trygga famn.

Tänk så många människor som kommer och går i våra liv, en del minns vi ”för evigt”, andra bleknar och vi minns knappt att de passerat revy i livet. Vi funkar naturligtvis inte med alla människor heller, kemin är olika, men just Sven-Ingvar gick hem hos de flesta. Jag hörde aldrig ett ont ord om honom. Kanske var det för han respekterade alla, även om han inte höll med alla gånger.

Det märktes verkligen att Sven-Ingvar hade ett ”före” och ett ”efter” sin tro på Gud, han blev som en ny människa på så många sätt.

När han landade i himlen ser jag nästan framför mig hur Pärleporten öppnades, välkomnade honom så som han välkomnat så många människor till vår församling här nere på jorden. För Jesus är ju en gentleman, han tvingar sig inte på någon. Handtaget till våra hjärtat sitter på insidan, det är du och jag som öppnar. Om vi vill.

Sven-Ingvars syster Barbro bad för honom i många år. Kanske finns det någon som ber för dig? Och vem ber du för?

Stay close to people who want more for you, not from you.

Löftena kunna ej svika (Levi Pethrus)

1. Löftena kunna ej svika, 

nej de stå evigt kvar.

Jesus med blodet beseglat,

allt vad Han lovat har.

Himmel och jord må brinna, 

höjder och berg försvinna.

Men den som tror skall finna, 

löftena de stå kvar.

2. Tro, när dig vännerna svika. 

Tro när blott en står kvar.

Jesus, din vän, skall dig följa, 

alla, ja alla dar.

3. Tro under allt, som dig möter,

snart du ju hemma är.

Då skall i åskådning bytas, 

det som du trodde här.

All uppmuntran denna soliga fredag!

Hälsningar från

Ulrica - saknar Sven-Ingvar