Ett förvandlat liv.

”Morsan, kom nu, jag vill åka hem, kör hem mig nu på en gång!” Men den unge mannen som ropade på ”morsan” fick inget svar. Mamma satt mitt i Gudstjänsten och hörde då rakt inte vad sonen sa av olika anledningar. Hon hade nog hört hans lite hotfulla stämma mer än en gång förut.

I våra kyrkor har vi något som vi kallar för ”inbjudan” = en möjlighet att få bli frälst helt enkelt. Den här unge mannen, vi kan väl kalla honom för Kalle, kom mitt i en sådan här ”inbjudan”.

”Du behöver ta tag i ditt liv, göra en radikal förändring…” och lite till lät inbjudan just den här söndagen. De orden var till Kalle som kommit in med droger i sina fickor, kanske lite lätt påtänd av både det ena och det andra.

På en sekund blev Kalle tvärnykter och gav sitt liv till Jesus. Vad som hände med drogerna i fickan vet jag inte, men han gjorde upp med sitt liv i alla fall, det började där och då den söndagen. Som allt annat börjar förändring ett steg i taget.

”Morsan” blev naturligtvis överlycklig över förändringen som börjat hos Kalle, men det blev inte alla Kalles ”kompisar”. Han blev helt enkelt tvungen att lämna Gurkstaden i några år för att sedan komma tillbaka, då med fru och familj.

En annan ung kvinna, vi kan kalla henne för Eva, kom och satt längst bak och det passade bra just då för henne. Hon var nämligen bakfull. Eva hade inga planer på att bli ”så kallat” frälst, nja, det var nog inte för henne. Men hon gick till kyrkan för att göra sin vän glad. Gud hade andra planer, en otrolig förändring där och då började i hennes liv när hon valde att gå Guds väg.

Idag är Eva en av våra starkaste ledare och en fantastisk vän. Smidig, lättsam, okomplicerad, jag älskar att jobba med just henne.

Och så finns det de som liksom ”alltid” varit troende och ”ändå” valde att gå med i Lifecenter. Inga är en av dem, hennes namn kan jag skriva ut. Utan Inga och hennes Sven vet jag inte var jag personligen hade varit. Hennes bönetjänst håller uppe både mig, vår familj och många människor runt henne. Trogen, lojal, talar tro och möjligheter. Det har hon alltid gjort. Trots att hon rest och sett det mesta runt världen är hon fortfarande hungrig på mer.

Inge-Britt är en annan som varit med från början, hon är idag en av de ”yngsta” äldre damer som jag någonsin känt och vet om. Fräsch och ungdomlig så få 25-åringar, hon talar tro, bryr sig om alla generationer. Jag älskar att just Inge-Britt är med i teamet runt ”Öppen Kyrka” varje onsdag, dit är alla välkomna, du med som läser det här. Varje onsdag 10-14. Fika, lunch, gemenskap. Alla generationer. Ofta är till exempel 2-åriga Ruth där med sin mamma och sin lillasyster. Ruths bästa kompis är just Inge-Britt.

Det finns också människor som lämnat med buller och bång av alla de slag. Tråkigt ibland, men jag har försökt lära mig att tacka Gud ändå, för Han är med i det härliga och genom det besvärliga.

Under Lifecenters 25-åriga historia finns mängder med berättelser om förvandlade liv. Alla är inte kvar hos oss, men det spelar ingen roll. Huvudsaken är att man hittar ett andligt hem.

Men om våra 25 år har betytt något för bara en människa så är det ändå värt allt. En människa ger alltid ringar på vattnet. En människa som fått sitt liv förvandlat, en människa som fortsätter gå och leva med Gud. Eller när en människa döps, då tror jag minsann det är ballonger, serpentiner, girlanger och stor fest i himlen!

Människor kommer, människor går. Men Gud och hans trofasthet består.

”Don’t reduce God to the size of your emotions. He is bigger than that.” Amen.

Fortsättning följer någon vecka till. Eller kanske två, vi får väl se. “Stor framruta och små backspeglar” gäller i Livet, eller hur? Det är viktigast att titta framåt…

All uppmuntran!

Hälsningar från

Ulrica - älskar förvandlade liv