Tiderna förändras.
På vårt välkomstmöte i Pingstkyrkan Västerås i oktober 1993 kom det fram en kvinna till mig och sa följande ord: ”Jag kommer be för dig, varje dag, så länge jag lever”.
Den kvinnan var nog i den åldern jag är i nu när hon kom fram till mig, och hon har hållit sitt löfte sedan den dagen hon gav det. Varje dag ber hon för mig och min familj. Vi hörs eller ses dessutom några gånger per år. Vilka otrolig gåva hon är i mitt liv!
Gud ser och vet vad vi behöver och han skickar också människor i vår väg som hjälper oss växa, i det härliga men ofta genom det besvärliga.
Förra veckan skrev jag om vår USA resa, den var i mars år 2000. April, som kom efter, minns jag inte så mycket av. Allt gick fort när vi väl kom tillbaka till Västerås.
En ny kyrka skulle det bli, och Västerås blev staden som PJ och jag fick ”välja på nytt” i våra hjärtan.
Två av våra vänner, som också är pastorer, ringde oss varje vecka för att kolla ”att vi överlevde”. Det var nämligen en hel del insändare på den tiden om oss, då fanns inte några sociala medier. Men det “festliga” mitt i allt var att jag jobbade då på vår länstidning och satt precis bredvid insändarredaktionen, jag fick alltid en liten “förvarning” om en del insändare av mina kollegor på tidningen. Gud har humor :)
I Pingströrelsen i övrigt blev det tyst, och jag förstår verkligen det. Men våra föräldrar och flera i släkten har alltid varit positiva till Lifecenter. Vi är så tacksamma för det!
Eftersom det blev så tyst runt om oss i Sverige började vi leta efter nya vänner, nya kyrkor, andra pastorer och ledare i andra länder. Nätverket runt oss i Sverige var stort, men nu började det internationella nätverket växa till ordentligt. Och många av de relationerna skördar vi idag, de talar inte bara in i PJ och mig, de talar in i vår kyrka.
En av de vi mötte i slutet på 90-talet var Scott Wilson, en coach och mentor som finns i våra liv än idag. Han är australiensare, flyttade till Danmark med sin fru Linda för att hjälpa församlingar och pastorer i Europa ungefär samtidigt som vi startade Lifecenter. Gudomlig timing. Scott (och vi…) har fått se ett förändrat Europa när det kommer till nya kyrkor. Kartan har ritats om. Nu finns det nyplanterade kyrkor i hela världen, i Europa, i Sverige och även fler efter oss i Västerås.
Tiderna förändras konstant, det står aldrig stilla.
Tillbaka till april år 2000. Det blev något slags avskedsmöte där det bland annat sjöngs en speciell vers som jag avslutar detta blogginlägg med, jag kan än idag knappt sjunga den versen utan tårar i ögonen. För vi gick med tårar och med mycket kärlek kvar i det sammanhang vi var.
Men, nu blev det allvar. Vi samlades i ett vardagsrum, 12 personer. Någon hade fått reda på att den stora bruna byggnaden på Brandthovda, före detta ICA-kontoret, hade lediga lokaler. Vi gick dit en söndag, det var rörigt värre. Vi städade upp, satte oss i ett hörn på Brandhovdagatan 1, fastighetsbeteckningen är kaxigt nog ”Hövdingen” (det heter vår förskola idag…), vi tog varandra i händerna och började ha Gudstjänst.
Scott, som jag nämnde innan, hjälpte oss med stadgar, hur vi ska tänka så allt blev rätt och riktigt, vi följde de råd han gav och det visade sig vara mycket bra råd. Under alla 25 år har han kommit ett par gånger per år för att titta in i Lifecenter, vårt team, i oss som pastorspar. Det är fräscht att någon ”utifrån” tittar in och ser hur vi bygger och hur vi har det.
Från allra första början tog vi namnet ”Elimcenter”, efter bara några år byttes det ut till ”Lifecenter”, det var bättre :)
Nu skulle vi ha en ordentligt invigning och bygga vidare. Alla kan börja något nytt, men det är betydligt svårare att fortsätta ta steg i tro vecka ut och vecka in, år ut och år in.
Jag kan väl tillägga att ungefär samtidigt som vi hade vår första Gudstjänst hade vi köpt vårt tredje hus, ett renoveringsobjekt mitt i centrala Västerås, byggt 1896. Det var inte renoverat sedan 1930-talet. Dessutom började jag ett nytt jobb. Så det fanns att göra…
Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig, vers 3 (Christer Hultgren)
“Och om sången nån gång skulle tystna, eller störas av oro och strid.
Herre öppna på nytt mina ögon, så jag ser att hos dig är min frid.”
Gud, hjälp oss vidare. Som vi bad, varenda dag.
Fortsättning följer.
Hälsningar från
Ulrica - tar ständigt nya steg i tro
