Tacksam för Kyrkan.

Pingstkyrkan i Karlskrona.

Pingstkyrkan i Huskvarna.

Pingstkyrkan i Västerås.

Lifecenter i Västerås (som också är en Pingstkyrka).

Alla ovanstående kyrkor har något gemensamt, jag har varit en aktiv del i dessa. Fortfarande är jag mycket aktiv i Lifecenter, min kyrka.

Ingen av ovanstående kyrkor är perfekta eller innehåller perfekta människor, jag kämpar ju också med Livet ibland, det gör vi alla.

Jag, och de flesta, är verkligen tacksamma för kyrkan och allt det den gett oss. Mitt liv, mitt äktenskap, min familj har berikats av kyrkan.

När kyrkan blir ifrågasatt har det ofta sin bakgrund i människor som blivit sårade i ett lokalt sammanhang längs med Livsresan. Det, i sin tur, har ofta sin bakgrund i människans oförmåga att bearbeta, förlåta och gå vidare. Men eftersom människor inte är perfekta kommer vi i våra kyrkor möta erfarenheter som har potentialen att utvecklas till en dålig erfarenhet. Därför behövs andlig mognad, sunt ledarskap, transparens och bra rådgivning. Att bearbeta sina besvikelser är en del av att växa som människa.

Jag / vi har också upplevt tuffa tider i församlingsarbetet. För många år sedan miste vi ett barn i vecka 27, kanske mycket på grund av den enorma press vi gick igenom som familj. Det är verkligen en situation jag kunde fastnat i livet ut. Men det är inget jag ältar eller återvänder till, kastar skuld och skam över vare sig Gud, min tro, eller den kyrka vi då fanns i.

Livet innebär stormar. Vi kan ibland bli enormt besvikna. Upplevelsen av hårda ord, oförlåtelse och diverse elände som vi definitivt inte vill vara med om borde inte finnas någonstans, men det händer ändå. När det dessutom händer i en kyrka slår det extra hårt. Jag förstår det, jag har varit där själv.

Trots en del negativa händelser älskar jag Kyrkan, jag älskar min kyrka men också Kyrkan i stort, helt enkelt därför att tron på Gud är det som håller när det svajar rejält. Människor är människor oavsett var du bor. Visst är det olika kulturer, en del länder och människor är kända för att vara ”varmare” i sin personlighet, där har vi svenskar fortfarande en bit att gå emellanåt.

Tala gott om varandra. Tala gott om andra kyrkor. Att raljera och baktala luktar inte gott någonstans, det avslöjar mer vår egen brustenhet. Cynismen har jag svårt för, det är så sårande.

Människor kommer och går, men Gud och Hans ord består Livet igenom.

Bitterhet, ilska och besvikelse syns och märks lång väg. Jag skulle också kunna leva arg och bitter om jag öppnade den dörren på vid gavel. Men vem vill leva på det sättet? Så ofräscht. Vem ger mig rätten att gå igenom livet bitter och arg? Nej, jag kan bättre än så. Mitt liv ger ringar på vattnet till nästa generation och jag vill då rakt inte att de minns mig som en arg och bitter kvinna :) Tänk om just det jag skrev stod på min gravsten en dag…

Jag vill inte förminska någons upplevelse, jag är pastor men också terapeut. I samtal möter jag mycket oförlåtelse och människor som fastnat i svåra situationer, ofta på grund av en verklig situation, ibland på grund av ovilja att gå vidare. Oavsett vad, förlåtelse är en nyckel till ett liv i frihet.

Det finns en väg igenom smärta, den vägen är inte lätt, men rätt.

”Den gyllene regeln” är välkänd i vårt samhälle och den är biblisk.

Matteus 7:12 ”Gör mot andra så som ni vill att de ska göra mot er…”

Den regeln lär vi oss i sandlådan, man kan ju undra ibland varför den inte håller för alla i vuxen ålder?

Ords 4:23 ”Att du vakar över ditt innersta är viktigare än något annat för därifrån utgår livet.”

My spirit, my responsibility.

På söndag har vi ”Heart for the House”, Hjärta för Huset, i vårt fall Lifecenter Västerås, Linköping och Ludvika. Vi har en insamling för att kunna göra våra städer bättre, underlätta för människor som besöker just vår kyrka.

All uppmuntran!

Hälsningar från

Ulrica - älskar min Kyrka