Fars Dag 2024.
Nu skriver jag några rader om min pappa igen, om du tycker att du läst tillräckligt om honom, då stannar du här. Det kommer ett nytt inlägg nästa vecka :)
Jag ringer vår lite drygt 92-åriga pappa Göran varje morgon och ibland även på kvällen. Han är inte bara pappa till mig, jag ”delar” honom med mina bröder. Trots att jag fyllt 59 år fyller pappas röst mig med trygghet.
För några veckor sedan åkte vi ner till Karlskrona för att hälsa på honom, det är inte helt enkelt att ha pappa 50 mil bort i den här säsongen.”Det är ju du som flyttat på dig” säger pappa, och han har ju rätt :) Pappa har varit trogen Karlskrona hela sitt liv, han har varit medlem i Pingstkyrkan Karlskrona i över 70 år, det är vackert på riktigt. Att vara trofast och lojal är hans rättesnöre.
Kvällen då vi kom till Karlskrona blev tyvärr senare än vad vi tänkt, men vi ringde honom, som vanligt, lite då och då under resan. ”Allt går bra pappa, vägarna är fina, det är inte mycket trafik…” Vi ger honom den information han behöver just nu, han väntar ju på oss. När vi väl ”landar” i Staun vill han höra det också, även om timmen blir sen. ”Är ni framme? Så skönt, då kan jag somna” säger han alltid, oavsett vart vi reser i världen.
Ibland känns det som att pappa är med oss i våra resväskor när vi reser, han väntar på besked att vi kommit dit vi ska, att allt gått bra och att vi mår bra. När mamma levde och de båda två var yngre och friskare, bodde vi alltid hos dem naturligtvis, men det går inte längre, det var längesedan vi gjorde det. Nu bär vi pappa på de sätt vi kan, han och mamma har burit oss i alla år. De gav oss vingar att flyga iväg långt från hemmet men vi ”möts varje dag på bönernas bro”, så har det alltid varit.
På söndag är det Fars Dag, en dag som väcker många känslor. För en del är det bara lycka, för andra kan det gnaga rejält om du inte haft en pappa som fanns där för dig. Vår pappa har alltid funnits där för oss, trots sina 92 år gör han sitt bästa än idag. Men hans egen pappa fanns aldrig där för honom, vi mötte aldrig vår farfar.
Jag har känt pappa i hela mitt liv. Aldrig någonsin har jag upplevt honom ”faderlös”, bitter, svår, arg eller besviken på sin egen pappa eller på någon annan. Han är så enkel, okomplicerad och tacksam för allt han fått. Tidigt i livet gav vår pappa sitt liv i Guds händer. Där och då bestämde han sig för att bli världens bästa man till sin framtida fru och världens bästa pappa, det beslutet håller än idag. ”Pappahålet” inom honom fylldes av Guds kärlek och Gud själv blev den pappa han aldrig haft.
När mina föräldrar gifte sig 1957 ”inympades” vår pappa i en familj, pappa fick en svärfar i vår morfar som också säkerligen visade vägen hur en pappa ska vara.
Vår pappa är inte ensam om att växa upp utan sina biologiska föräldrar, han delar tyvärr den erfarenheten med alltför många.
På nära håll har vi som syskon och familj sett hur en ”oäkting”, ett föräldralöst litet barn kan resa sig, ta ansvar för både sig och kommande generationer på ett gudomligt sätt. Säkerligen hårt jobb och många beslut att förlåta och gå vidare. Men det går.
”Tänk att det blev så många av en som ingen ville ha” säger han när vi möts alla 34 som familjen / släkten utökats med numera. Trettiofyra människor, och fler lär det bli av ”den som ingen ville ha”… men den meningen är egentligen inte sann. Gud själv jublade den dagen pappa föddes, detsamma gäller dig. Hur Livet startar kan vi inte göra så mycket åt, men hur allt fortskrider och hur det slutar, det är upp till oss. Min personlighet och mitt liv är mitt ansvar.
Psaltaren 27:10 ”Om min far och mor skulle överge mig, tar Herren hand om mig. Though my father and mother forsake me, the Lord will receive me.” Amen.
Hälsningar från
Ulrica - firar pappa varje dag
