Hela kyrkan sjunger.
”Men Robert”, sa min mamma Ingrid till vår son för länge sedan. ”Vet du inte vem Göran Stenlund var?”
Nej, det visste inte vår son då och knappt nu heller. Kanske du som läser det här vet vem han var, många av er har ingen aning.
I vår pianopall, som vi hade vid pianot när vi växte upp, fanns noter från till exempel Göran Stenlund, eller vad sägs om Artur Eriksson, eller Jan Sparring?
”Nej, mormor, jag vet inte vem Göran Stenlund var, men du vet ju inte vem Joel Houston är?” svarade sonen. Ett ganska bra svar. Min lilla mamma blev ett levande frågetecken, Joel Houston?
Göran Stenlund var barn av sin tid, han sjöng odödliga sånger, det gäller även Artur Eriksson, Jan Sparring, Pelle Karlsson och många fler… PJ och jag kan ofta sjunga deras sånger hemma och fyllas av en härlig känsla av trygghet. De sångerna sjöngs när vi växte upp.
Det finns otroligt många fler kristna musiker idag än Joel Houston, jag ska inte rabbla upp alla, bloggen ska inte handla om vare sig honom eller någon annan bra sångare eller musiker.
Saken är den att sång- och musiklivet förändrades för oss när vi startade Lifecenter, ganska drastiskt. ”Hur ska jag klara mig utan ”Segertoner”? tänkte jag inom mig när vi startade en ny kyrka. Segertoner var den sångbok vi sjöng ur hela min barn och tonårstid. Fantastiska sånger.
Ibland sjunger vi en och annan sång ur ”Segertoner” i vår kyrka, men vi sjunger många nya sånger också. Hela kyrkan sjöng med när jag växte upp, då tittade vi i våra Segertoner. Hela kyrkan sjunger med idag också, fast det oftast är helt nya sånger. Texten visas på våra skärmar, det är lätt att följa med. För det mesta i alla fall.
Det blev nya sånger och nya skivor från vår nystartade kyrka. En av mina favoriter från Lifecenter är barnskivan vi gjorde som kort och gott hette ”GLAD”, så fint!
Jag har en gammal Segertoner som jag fick av mina föräldrar när jag fyllde 10 år, det skulle man liksom ha. Mitt namn står med guldskrift på omslaget. Just den är vid min säng. Där är foton på familjen, min bibel och min gamla Segertoner. Än idag kan jag höra mammas röst när hon sjunger vissa sånger - ”Hela vägen går han med mig… ” till exempel.
Jo, jag klarade mig utan Segertoner, saknaden blev inte så stor som jag hade inbillat mig. Jag klarade mig utan många av de ”måsten” jag trodde jag var ”tvungen” att ha när jag gick till kyrkan. Vi tänkte om, inte alla gånger blev det helt enkelt, men ofta blev det rätt trots att det inte var lätt.
Lovsången, som idag är en del av de flesta Pingstkyrkor, stormade fram i slutet av 90-talet, det var diskussioner hit och dit även om det. Men jag säger som min morfar sa ”Om det är av Gud kommer det bestå”, och det har det gjort. Lovsången alltså. Den har utvecklats enormt och vidgat våra hjärtan på så många sätt. Lovsången är mer än en sång, det är en bön.
Förändring kan vara svår. Vi är alla olika. Ta ett steg i taget, det gjorde jag, och det gör jag fortfarande. Idag finns ett enormt utbud av kristen musik, det kommer ständigt nytt i olika genrer. Jag tror Gud älskar det, musiken är en gåva till oss.
Hela vägen går han med mig, vers 2.
”Hela vägen går han med mig,
hjälper mig och är mitt stöd,
ger mig nåd för varje prövning,
styrker mig med livets bröd.
och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
glädjekällor då ur klippan
springer fram som förr en gång”.
Fortsättning följer.
Hälsningar från
Ulrica - älskar gamla och nya sånger
