En blåsig vecka.
En blåsig vecka.
Det är inte jul än.
Men när vi växte upp så räknade pappa ”Första Advent, Andra Advent, Tredje Advent, Fjärde Advent… och till sist kommer Tant Advent!”, det var vår granne på ön där vi bodde, hon var med i Adventistkyrkan, därav smeknamnet.
Om du håller dig riktigt nära min pappa så får du ett smeknamn vare sig du vill eller ej :) Vad ”tant Advent” hette på riktigt vet jag fortfarande inte. Festligt ändå.
Lilla Tant Advent var inte lång, om jag ska vara ärlig var hon som en liten boll. Eftersom hon var så kort i rocken kom hon inte upp på sin gamla damtralla. Istället hade hon cykeln som stöd när hon gick över bron med sina matkassar.
Allt som oftast hojtade mamma på oss ”ungar” att springa ner till bron och hjälpa Tant Advent som då hade ramlat med cykeln över sig i blåsten, var det en riktigt eländig dag så regnade det också. När det regnar i Karlskrona så regnar det inte uppifrån. Regnet och blåsten kommer från alla möjliga håll, där vi minst anar det. Att använda ett paraply går ofta inte, blåsten vänder ut och in på paraplyet på nolltid.
Jodå, vi sprang ner och hjälpte tant Advent på fötter igen, vi hjälpte henne ända in i huset många gånger. Hon hade ett sådant där tacksamt leende varje gång vi hjälpte till. Tack söta ”Ollericka” som mitt namn kunde låta på riktigt härlig och bred Karlskrona dialekt, så kallad ”karlskronitiska”.
Om du följer nyheterna så har det bokstavligen talat varit en väldigt blåsig vecka, inte minst i Florida där vi varit så många gånger och har många vänner. Vi har kollat läget med dem flera gånger om dagen. I skrivande stund är det fortfarande fullt kaos ”over there”. Nyss var det kaos i North Carolina och snart är det val i detta stora land som betyder så mycket för världen och som så många har åsikter om - USA.
Florida är platt, det går liksom inte att gå upp på ett berg för att undkomma regn, orkan och blåst. Jag tänkte också på alla farliga djur som finns i Florida, ormar, alligatorer… var tar de vägen mitt i allt kaos?
När jag tittar på väderprognosen över den stad våra vänner är i är det full storm just nu, men nästa vecka är det 28 grader och sol. Tänk vad olika det kan vara på så kort tid.
Naturligtvis är det så att det kan storma i våra liv allt som oftast. Det kan vara full storm med inslag av en och annan orkan mitt i alltihop, när vi är mitt i det känns det som att det aldrig blir lugnt igen. En storm tar över allt i sin väg, obarmhärtigt. Dessutom kan stormen komma när vi minst anar det.
Men precis som vår lilla Tant Advent så kan vi resa oss upp igen, ibland gör det vi det alldeles själva, ibland behöver vi hjälp att ta oss upp. Alla kan falla, och ibland kan vi till och med bli liggandes ett tag. Det är inte att vi faller som är problemet, det är hur och att vi tar oss upp igen som kan vara en utmaning, men det går.
När jag själv märker att jag är på väg att falla, kanske in i ett mörker av tankar, då vet jag att Gud tar emot mig så jag inte faller på fel sätt eller så jag skadar mig. Han tar emot mig, han hojtar till sina änglar att hjälpa mig. Detsamma gäller dig. Alltid. Genom Livets alla säsonger.
Psalm 91:11 ”Han ger sina änglar befallning om att skydda dig var du än går…”
Stormar kommer, stormar går, men Guds trofasthet består. Amen.
Hälsningar från
Tant Stenstrand
Best regards
// Ulrica
