Världen håller andan.
Under mina 59 år har jag nog aldrig upplevt så mycket krig nära oss, efter de senaste dagarna känns det som att hela världen håller andan. Jag med. Våldet kryper allt närmare oss mitt i vardagen. Var och hur ska allt sluta?
Om du tror på bön, var med och knäpp dina händer för fred i Mellanöstern. För Gud är ingenting omöjligt. Nu är det skarpt läge.
Jag ser och hör åsikter från jordens alla hörn, många ”förståsigpåare”, inte minst i Sverige. Som att vi hade hela bilden… lyssna på de som verkligen har kunskapen, har varit och tillbringat mycket tid i Mellanöstern, inte de som bygger sin ”sanning” på att bara vara åskådare. Det är lätt att ha åsikter på läktaren, men de som verkligen är med i matchen har bäst koll.
Tänk om någon bedömde dig och mig efter vad de läste om oss på nätet och våra sociala medier? Är det hela sanningen? Knappast, eller hur?
Förra helgen hade vi vår kvinnokonferens ”Celebrate Her” för första gången efter Covid. Under några år har jag haft en bön inom mig om kompensation, och det kändes som att det var det vi fick. Gudomlig kompensation. Vi hade bett om Gudsmöten för varje kvinna som kom innanför våra dörrar och vi fick bönesvar.
Det blev Gudsmöten, skratt, tårar, mycket glädje, nya och gamla vänner möttes, det var så gott att se att det vi bett om också skedde. Många olika samfund var också representerade i lördags på vår konferens, vilken förmån! Stort TACK till er alla som kom, det tar vi aldrig för givet.
Nästa år har vi Celebrate Her lördagen den 20 september, boka in det redan nu och känn dig varmt välkommen!
Sedan jag skrev några rader sist har hösten kommit på lite mer allvar och PJ och jag har fyllt år, det gör vi varje år i slutet av september och fortfarande är vi lika gamla. En dag om året har PJ en yngre fru, man får väl vara glad för det lilla :)
Nu lever vi i sista året på 50-talet, nästa år smäller det lite högre. Hela 2025 blir ett år med mycket firande. Lifecenter fyller 25 år och PJ och jag fyller 59+1. Hur allt detta skola firas får vi nog återkomma om lite senare. Vi tar en dag och ett firande i taget. Året därpå (2026) firar vi också 40 år som gifta. Gode tid och dag, jag blir nästan snurrig i förskott.
Men vi ska fira, framför allt Guds enorma trofasthet genom det härliga och ibland det besvärliga, vi ska fira alla de som är kvar sedan den dagen vi startade, vilka pelare de är! Vi ska fira den som blev frälst förra veckan också, det är precis lika stort och de är lika välkomna.
Ibland berättar vi saker som om ”alla visste” om allt som varit de här (snart) 25 åren. Det gör inte alla. Vi ska inte leva i ”minnenas kavalkad”, vi vill försöka leva med små backspelar men med stor framruta.
”We know not what the future holds, but we know who holds the future”. Amen.
Jeremiah 29:11
”I know what I’m doing. I have it all planned out - plans to take care of you, plans to give you the future you hope for…”
All uppmuntran!
Hälsningar från
Ulrica - (KanelB)UIle
