Jubileumsåret 2025.
God fortsättning på det nya året som redan har blivit några veckor gammalt. Jag hoppas du och din familj hade en fin jul- och nyårshelg. Härligt och mysigt att få plocka fram allt pynt inför advent och jul, men nästan lika härligt att ta bort allt, eller hur?
Nu kommer de berömda ”oxveckorna”. Det är ett tag till nästa ledighet, men när det väl kommer brukar det vara mycket helger och ledighet även under våren. Men tänk om vi ständigt siktade på all ledighet vi kunde få, mycket i livet är vardag så gör vad du kan för att ha en härlig och givande vardag. Om du har ett jobb som du älskar och känns meningsfullt så är just vardagen helt fantastisk.
Vad vore väl helger och ledighet i all sin glans om inte vardagen fanns?
2025 är året vi fyller 25 år som kyrka, Lifecenter (som inte hette just det när vi startade…) föddes år 2000 = lätt att komma ihåg vad vi fyller :)
Under den här våren kommer jag skriva om vår resa i Lifecenter, hur det började, hur det fortsatte, lite mer personligt, men ändå försöka hålla på integriteten. Det är inte varje år vi har jubileum, jag har (inom mig) grävt lite minnen och även utmaningar och det tänkte jag dela med mig i lagom dos under våren här på bloggen.
När vi har vår konferens This Is Life 14-15 mars kommer vi ha en liten titt bakåt, men en riktig nostalgitripp med bilder blir det första helgen i maj, 3-4/5. I vanliga fall blir det alltid ”fler tillfällen”, men vi fyller inte 25 år nästa år… har du någon gång varit med i Lifecenter längs med resan, varmt välkommen att fira med oss! Jag återkommer till det.
”Hade ni planerat att starta en ny kyrka länge?” frågade en och annan när vi startade i maj år 2000. Nej, absolut inte. För exakt 25 år sedan, januari år 2000, hade vi fortfarande inte tankarna eller i våra hjärtan att Gud skulle plantera en ny kyrka i Västerås. Det gick fort ”på slutet”. Tankarna och bönen inom oss år 2000 var snarare en flytt från Västerås, ganska långt härifrån.
Under sju års tid tjänade vi Pingstkyrkan på Oxbacken här i Gurkstaden, det var sju fantastiska år med inslag av utmaningar som vi inte riktigt räknat med. Så blir det ibland. Redan när vi bodde i Huskvarna frågade vår pastor Alvar Henningsson om vi ville flytta med honom och hans fru Solveig till Västerås. ”Aldrig i livet”, tänkte jag. Det ligger ju nästan i ”Norrland” i min värld som kommer söderöver.
”Vi testar i två år”, sa vi till varandra. ”Det blir vår missionsperiod, två år”, det var 1993. Vi var 28 år när vi kom hit, med två små barn. ”Missionsperioden” blev längre än två år, i år har vi bott här i 32 år.
Vår pastor Alvar var 60 år när han kom hit till Västerås, han ville och skulle ge sina sista år (innan pension) just här i Vässan. Så blev det också. Tillsammans med sin fru Solveig gav de sina sista arbetsår som pastorer och ledare just här, vi blev dessutom nästan grannar här i ett område som heter Gryta. För oss som familj betydde det enormt mycket, de blev som extra föräldrar till oss och morföräldrar till våra barn.
1998 flyttade Alvar och Solveig tillbaka till Vätterbygden, vi blev kvar. ”Missionsperioden” förlängdes… ibland ser man ett tidsperspektiv och tror att man har ”kontroll” hur länge man ska göra en viss sak, stanna i en viss stad.
Det finns ett spänningsfält, mellan att ha modet att lämna något, för att se något nytt födas, och att förbli i ett sammanhang och arbeta för förnyelse. Frågan för oss avgjordes genom ett tilltal en torsdagsmorgon våren år 2000.
Fortsättning följer nästa vecka.
Psaltaren 121:8. ”Du kröner året med det goda, och dina vagnar fylls av överflöd.” Så även 2025.
Hälsningar från
Ulrica - som ser fram emot 2025
