Andra Advent.
Den bästa tiden i Livet.
”Jag vet inte vem jag är längre”. Orden kom från en lite drygt 50-årig kvinna vars barn flyttat hemifrån, livet stannar inte för någon av oss, inte för henne heller.
Det är inte ovanligt att vi ”tappar bort oss själva” en stund när barnen inte bor under vårt tak längre. Den tiden som verkade ”så långt borta” är plötsligt en verklighet.
Sedan pandemin har många kämpat med Livet på så många olika plan som jag inte såg innan pandemin marscherade fram. Nu börjar det lägga sig, sakta men säkert. Ibland är det ett steg framåt och två steg tillbaka, men det går ändå framåt… lite i taget.
När jag ber människor berätta om deras ”Bästa tid i Livet” brukar många hänvisa till en tid då Livet var fullt. Barnen bodde hemma, kompisar till dem kom och gick. Matbordet var fullt, tvättkorgen likaså, det var läxläsning, i princip aldrig en ledig stund - ändå var det den lyckligaste tiden. Eller så talar människor om sin lyckliga barn- och tonårstid som också kan vara ganska ”skimrande”, i alla fall när vi tittar i backspegeln :)
Livet fyller på vår tid. Vi går från singel till ett förhållande / äktenskap, förhoppningsvis kommer barn (det är en gåva, ingen självklarhet!). Kanske ni flyttar till en större lägenhet med balkong, kanske ett radhus eller första huset = mer att göra. Familjen växer, utmaningarna blir större på så många plan, inte minst ekonomiskt. Vi, som föräldrar, ansvarar nu för en familj med allt vad det innebär.
Det är så lätt att tro när man är singel att livet är ”fullt”, men tro mig, du har aldrig så mycket tid som när du är singel och dessutom kanske bor hemma. Ett hav av tid om du senare tittar tillbaka när du har allt jag skrev ovanför… de flesta småbarnsföräldrar jublar av glädje om de får gå på toa själva fem minuter :)
”The days are long but the years are short”.
När du har en litet barn som är svårt sjuk mitt i natten kl 03 går inte tiden fort, likadant om du väntar på en strulig tonåring som inte kommit hem eller svarar i telefonen samma tid mitt i natten. Om äktenskapet knakar rejält gör det ont djupt inne i hjärteroten. ”Vem är jag nu? Mitt i Livet och plötsligt ska jag leva ensam?”
Jag har inte alla svar, men jag samarbetar med en som kan fylla varje tomt hål och känsla inom oss, Gud själv. Han ger svar på alla frågor, det kan ta lite tid ibland, men det kommer. Dessutom finns det alltid en generation som gått före och som är full av visdom och erfarenhet. Fråga andra runt dig, släktingar, grannar, kollegor. Om det inte ”når fram” och ”allt är bra” - fråga någon annan.
”Just because someone is carrying it well, doesn’t mean it’s not heavy”. Ett samtal på djupet mellan äkta makar, i en familj eller mellan två riktigt goda vänner är läkande på så många plan. Om ni dessutom ber tillsammans, det är oslagbart.
Jag avslutar ännu en gång med en av min mammas favoritsånger…
”Bönesvaret är på väg till dig i denna stund,
Fast det ej verkar så, ändå jag vet:
Befallningen gick ut innan bönen din var slut
Så: Bönesvaret kommer, tacka Gud!
Hälsningar från
Ulrica - älskar alla säsonger
