Första Advent.
En legend har gått ur tiden, Börje Salming dog igår. Det gick fort, alldeles för fort. Vilken legend han var, vilket leende han hade och vilket ishockeyarv han lämnade efter sig. Jag kände honom naturligtvis inte, men hans personlighet lyste genom tv-rutan på ett härligt sätt. Men jag har sett hans staty utanför Air Canada Centre i Toronto ett par gånger... han var verkligen en hockeylegend och hjälte!
Livet är skört. Var rädda om varandra.
På söndag är det Första Advent, än en gång går hela världen i ”väntans tider” inför julen. Visst går det fort? Ibland känns det som om det räckte med att fira jul vartannat år :)
Att vänta barn är speciellt, om det inte blir ett planerat kejsarsnitt, vet de blivande föräldrarna aldrig riktigt när den lille / lilla behagar att titta ut. Tala om väntans tider. Speciellt och segt när man är i det, men så mysigt när man tittar tillbaka.
När vi fick vårt första barn, Robert, var han planerad att anlända 23 februari 1989. Det datumet glömmer jag aldrig. Men tji fick vi. Tiden gick, februari försvann, och Ulrica Stenstrand var forfarande gravid den första mars, andra mars, tredje mars, men så kom den lille sonen den fjärde mars. Året efter, 1990, kom hans efterlängtade lillasyster Victoria med en väldig fart en tisdagsmorgon just precis den dagen hon var ”planerad” enligt barnmorskan.
När jag skriver det här har jag precis satt upp lite adventsljusstakar och stjärnor lite här och där i vårt gamla hus, det är lite bök och stök innan man får upp allt, men så mysigt när allt är på plats.
Första Advent 2022. Var 2021 och 2020 tog vägen vet jag inte, det var allt lite bökiga år, för mig i alla fall.
När jag hämtade våra ljusstakar på vinden var de lite tilltufsade, mycket har hänt sedan de las på vinden tidigt i januari i år. Bland annat har vi bytt takpannor på vårt gamla hus och då var diverse hantverkare på vinden och bökade, våra ljusstakar låg ”i vägen” och en och annan fick sig en liten törn. Med lite kärlek och bytta lampor fungerade samtliga utom den jag tappade när jag gick nerför vindstrappan :)
Kanske är det så att du också känner dig lite tilltufsad här och där under året som gått, kanske du till och med ”tappat det totalt” när du trodde att någon ”höll” i dig. Det mesta går att fixa till och även om det verkar alldeles kört så går livet vidare, det blir Första Advent i år också, det blir det alltid. Ganska skönt ändå att vissa ”stationer i livet” bara finns där, oavsett om vi vill, är förberedda på det eller ej. Det blir advent och jul ändå.
Sätt inte ribban för högt, om du inte hinner göra handgjorda köttbullar i år, det blir jul ändå. Min pappa, som blev änkling förra året, lyckades sätta julgardinerna upp och ner 2021, det blev jul i alla fall! Men i år sitter de som de ska. Ganska roligt ändå. Bli inte slav under alla måsten som finns ”out there”. Det är stämningen vi minns, atmosfären, vi minns våra närvarande (eller icke närvarande) föräldrar…
Jag har tänkt så många gånger på när Maria födde Jesus där i stallet för över 2000 år sedan. Jesus föddes inte på ett hypermodernt sjukhus på Fina Gatan direkt, han föddes i ett enkelt stall med hästar och kossor som grannar. Men atmosfären i det där stallet slår allt.
Det finns en storhet i det enkla. Kanske finns det ett mirakel i jul där du minst anar det. En Gudomlig atmosfär slår allt.
”När första ljuset brinner står julens dörr på glänt och alla barnen glädjas att fira få advent…”
Tänd första ljuset på söndag, knäpp dina händer och be om en lugn jul för dig, din familj och inte minst för vår värld. Våra böner behövs.
Hälsningar från
Ulrica - Tacksam
Livet är skört. Var rädda om varandra.
På söndag är det Första Advent, än en gång går hela världen i ”väntans tider” inför julen. Visst går det fort? Ibland känns det som om det räckte med att fira jul vartannat år :)
Att vänta barn är speciellt, om det inte blir ett planerat kejsarsnitt, vet de blivande föräldrarna aldrig riktigt när den lille / lilla behagar att titta ut. Tala om väntans tider. Speciellt och segt när man är i det, men så mysigt när man tittar tillbaka.
När vi fick vårt första barn, Robert, var han planerad att anlända 23 februari 1989. Det datumet glömmer jag aldrig. Men tji fick vi. Tiden gick, februari försvann, och Ulrica Stenstrand var forfarande gravid den första mars, andra mars, tredje mars, men så kom den lille sonen den fjärde mars. Året efter, 1990, kom hans efterlängtade lillasyster Victoria med en väldig fart en tisdagsmorgon just precis den dagen hon var ”planerad” enligt barnmorskan.
När jag skriver det här har jag precis satt upp lite adventsljusstakar och stjärnor lite här och där i vårt gamla hus, det är lite bök och stök innan man får upp allt, men så mysigt när allt är på plats.
Första Advent 2022. Var 2021 och 2020 tog vägen vet jag inte, det var allt lite bökiga år, för mig i alla fall.
När jag hämtade våra ljusstakar på vinden var de lite tilltufsade, mycket har hänt sedan de las på vinden tidigt i januari i år. Bland annat har vi bytt takpannor på vårt gamla hus och då var diverse hantverkare på vinden och bökade, våra ljusstakar låg ”i vägen” och en och annan fick sig en liten törn. Med lite kärlek och bytta lampor fungerade samtliga utom den jag tappade när jag gick nerför vindstrappan :)
Kanske är det så att du också känner dig lite tilltufsad här och där under året som gått, kanske du till och med ”tappat det totalt” när du trodde att någon ”höll” i dig. Det mesta går att fixa till och även om det verkar alldeles kört så går livet vidare, det blir Första Advent i år också, det blir det alltid. Ganska skönt ändå att vissa ”stationer i livet” bara finns där, oavsett om vi vill, är förberedda på det eller ej. Det blir advent och jul ändå.
Sätt inte ribban för högt, om du inte hinner göra handgjorda köttbullar i år, det blir jul ändå. Min pappa, som blev änkling förra året, lyckades sätta julgardinerna upp och ner 2021, det blev jul i alla fall! Men i år sitter de som de ska. Ganska roligt ändå. Bli inte slav under alla måsten som finns ”out there”. Det är stämningen vi minns, atmosfären, vi minns våra närvarande (eller icke närvarande) föräldrar…
Jag har tänkt så många gånger på när Maria födde Jesus där i stallet för över 2000 år sedan. Jesus föddes inte på ett hypermodernt sjukhus på Fina Gatan direkt, han föddes i ett enkelt stall med hästar och kossor som grannar. Men atmosfären i det där stallet slår allt.
Det finns en storhet i det enkla. Kanske finns det ett mirakel i jul där du minst anar det. En Gudomlig atmosfär slår allt.
”När första ljuset brinner står julens dörr på glänt och alla barnen glädjas att fira få advent…”
Tänd första ljuset på söndag, knäpp dina händer och be om en lugn jul för dig, din familj och inte minst för vår värld. Våra böner behövs.
Hälsningar från
Ulrica - Tacksam