En liten bubbla.
Nu går vågorna höga i vårt samhälle, det är inte första gången och det är inte sista gången heller direkt. Det är för väl att man är uppväxt vid havet där det blåser och stormar allt som oftast, det är helt naturligt och inget att vara rädd för.
”For all of us, we put our faith in the Lord Jesus Christ. He's in our boat. And when those storms come and those waves (of life) come, He's in the boat with us.”
”Jag tycker ni lever i en liten kyrkbubbla”, hörde jag för några veckor sedan. ”Ni lever inte i den verkliga världen”.
Tja, jag kan väl till viss del hålla med. ”Kyrkvärlden” kan vara liten, speciellt i ett litet land som Sverige. Alla ”känner” alla. Men, jag har jobbat inom media i 25 år, där känner också alla varandra :) Jobbar du som lärare? Eller kanske inom sjukvården? Är det kanske samma sak? Det är lätt hänt att det blir en liten ”bubbla”, inget ont i det. Tvärtom. Det finns mycket härligt i det.
Den negativa kommentaren landade inte i mitt knä, jag gav tillbaka den till kvinnan som tyckte jag levde i en liten kyrkbubbla, för det stämmer nämligen inte. Tycker jag i alla fall. Du får tycka precis som du vill, i din bubbla. Sent omsider har jag äntligen lärt mig att jag behöver inte behålla åsikter om mig i mitt knä, speciellt inte de som inte stämmer.
Vill du höra min åsikt så känner jag att jag försöker sträcka mig ut till andra ”bubblor” i samhället, dessutom är inte kyrkbubblan liten direkt. Det är en styrka att vara med i en kyrka. Flyttar du till en annan stad eller till och med annat land så kan du kliva in i en kyrka och träffa nya vänner på en kvart, detsamma kan även gälla ditt arbete naturligtvis.
Allt blir vad vi gör det till i våra ”bubblor”.
Däremot älskar jag en bubblande personlighet, vår dotters fina svärmor Denise där borta i Kanada kallas för ”Bubbles” för sin härliga, glada personlighet. Sämre smeknamn kan man ha!
”Alla har sitt” sa alltid mamma, det är så viktigt att komma ihåg. ”Om man ska få någonting gjort ska man fråga någon som redan har mycket… då blir det mindre komplicerat”, fortsatte hon. I en stor familj är det full snurr konstant, det händer alltid mycket. Lever du själv i en etta så blir också problemen större för du har helt enkelt mer tid att tänka på dina utmaningar. Fast det är inte alltid du ser det där och då, men när du blickar tillbaka kan du ibland förstå det.
Alla får inte familj, men livet kan bli mycket stort ändå. I den sekund vi sträcker oss mot andra människor blir livet större.
Livet kan expandera, om vi vill. Jag minns än idag hur glad jag var för vår första lägenhet, vi hade ”bara” en fransk balkong, men vi kunde öppna och få in frisk luft på ett enkelt sätt. Efter den lägenheten fick vi tillgång till trädgård, wow! Då hade vi också precis fått vårt andra barn, det passade ju bra.
Från en liten lägenhet, till hus, trädgård, bil, barn, flera barn, föräldramöten, läxor, jobb, från tvätt för en person till kanske fyra, fem eller sex stycken under några år. Och då ska vi inte tala om maten. Jag minns fortfarande hur mina bröder skar limporna ”på längden” för att få större mackor, mamma bakade och lagade mat konstant. Och min kära svärmor, som fött och gött sju barn, har gjort så mycket mat och fika till en (bauta)stor familj, vänner, släkt och så enormt många i alla dessa kyrkor de tjänat i. Men, det började inte där. Det börjar i det lilla, livet expanderar om vi vill.
Börja och sluta din dag med tacksamhet, det gör något i oss som har evighetsvärde. Stormar kommer och går, men Guds ord består.
Psalm 107:1
”Prisa Herren, för han är god, hans nåd består för evigt”.
Hälsningar från
Bubblande Ulrica
”For all of us, we put our faith in the Lord Jesus Christ. He's in our boat. And when those storms come and those waves (of life) come, He's in the boat with us.”
”Jag tycker ni lever i en liten kyrkbubbla”, hörde jag för några veckor sedan. ”Ni lever inte i den verkliga världen”.
Tja, jag kan väl till viss del hålla med. ”Kyrkvärlden” kan vara liten, speciellt i ett litet land som Sverige. Alla ”känner” alla. Men, jag har jobbat inom media i 25 år, där känner också alla varandra :) Jobbar du som lärare? Eller kanske inom sjukvården? Är det kanske samma sak? Det är lätt hänt att det blir en liten ”bubbla”, inget ont i det. Tvärtom. Det finns mycket härligt i det.
Den negativa kommentaren landade inte i mitt knä, jag gav tillbaka den till kvinnan som tyckte jag levde i en liten kyrkbubbla, för det stämmer nämligen inte. Tycker jag i alla fall. Du får tycka precis som du vill, i din bubbla. Sent omsider har jag äntligen lärt mig att jag behöver inte behålla åsikter om mig i mitt knä, speciellt inte de som inte stämmer.
Vill du höra min åsikt så känner jag att jag försöker sträcka mig ut till andra ”bubblor” i samhället, dessutom är inte kyrkbubblan liten direkt. Det är en styrka att vara med i en kyrka. Flyttar du till en annan stad eller till och med annat land så kan du kliva in i en kyrka och träffa nya vänner på en kvart, detsamma kan även gälla ditt arbete naturligtvis.
Allt blir vad vi gör det till i våra ”bubblor”.
Däremot älskar jag en bubblande personlighet, vår dotters fina svärmor Denise där borta i Kanada kallas för ”Bubbles” för sin härliga, glada personlighet. Sämre smeknamn kan man ha!
”Alla har sitt” sa alltid mamma, det är så viktigt att komma ihåg. ”Om man ska få någonting gjort ska man fråga någon som redan har mycket… då blir det mindre komplicerat”, fortsatte hon. I en stor familj är det full snurr konstant, det händer alltid mycket. Lever du själv i en etta så blir också problemen större för du har helt enkelt mer tid att tänka på dina utmaningar. Fast det är inte alltid du ser det där och då, men när du blickar tillbaka kan du ibland förstå det.
Alla får inte familj, men livet kan bli mycket stort ändå. I den sekund vi sträcker oss mot andra människor blir livet större.
Livet kan expandera, om vi vill. Jag minns än idag hur glad jag var för vår första lägenhet, vi hade ”bara” en fransk balkong, men vi kunde öppna och få in frisk luft på ett enkelt sätt. Efter den lägenheten fick vi tillgång till trädgård, wow! Då hade vi också precis fått vårt andra barn, det passade ju bra.
Från en liten lägenhet, till hus, trädgård, bil, barn, flera barn, föräldramöten, läxor, jobb, från tvätt för en person till kanske fyra, fem eller sex stycken under några år. Och då ska vi inte tala om maten. Jag minns fortfarande hur mina bröder skar limporna ”på längden” för att få större mackor, mamma bakade och lagade mat konstant. Och min kära svärmor, som fött och gött sju barn, har gjort så mycket mat och fika till en (bauta)stor familj, vänner, släkt och så enormt många i alla dessa kyrkor de tjänat i. Men, det började inte där. Det börjar i det lilla, livet expanderar om vi vill.
Börja och sluta din dag med tacksamhet, det gör något i oss som har evighetsvärde. Stormar kommer och går, men Guds ord består.
Psalm 107:1
”Prisa Herren, för han är god, hans nåd består för evigt”.
Hälsningar från
Bubblande Ulrica