En borttappad röst.
Vilken vecka. Val på söndag, du går väl och röstar? Bra.
Och så dog Drottning Elisabeth igår, vilken legend, vilket liv. 70 år på tronen! Personligen älskade jag att höra hennes jultal varje år, där lyste alltid hennes personliga tro på Jesus igenom varje tal hon höll.
Under veckan som gått tappade jag min röst, jag har det som ”tradition” en gång om året. Bättre att tappa rösten än förståndet brukar jag tänka :)
Efter några dagar hittade jag min blekingska stämma igen, den kom tillbaka lika ”skorrig” som vanligt. Just ”skorret” kallades jag en gång i tiden på min före detta arbetsplats, det namnet bar jag med stolthet. Mycket av min gamla dialekt har slipats bort men mina skorrande ”r” sitter kvar än idag.
Det är så enormt många röster som vill och försöker tala in i våra liv, det är lätt att bli helt vimmelkantig av allt surr runt oss, speciellt i valtider.
För någon vecka sedan var jag på 80-årsparty, det var en helt fantastisk dam som vi firade, hon heter Ann-Sofie, och hon har under ca 25 år talat in i mitt liv. Hon har bett med och för mig, hon har uppmuntrat mig, utmanat mig, gråtit och skrattat med mig under alla dessa år. Och än är det inte över, vi hörs några gånger per år, det är alltid en förmån att få höra hennes ljuva norrländska röst. Vi avslutar alltid våra samtal med bön och som hon ber! Himlen öppnar sig och jag går alltid från våra samtal bättre än när vi möttes.
Vem talar in i ditt liv? Vilka vänner har du? Vem håller i din mikrofon? Vi blir som de vi umgås med som bekant.
När vi flyttade till Västerås för 29 år sedan var jag en tillbakadragen liten viol som hade en sak i sikte - att flytta härifrån så fort jag kunde. Jag sa till Gud att det här blir min ”missionsperiod på max två år, sedan gör jag som fåglarna, flaxar långt från Gurkstaden”. Men Gud ville annat, och är det något jag lärt mig så är det att lyssna på Hans röst.
Någonstans ska du bo, någonstans ska du landa. Jag har verkligen lärt mig älska Västerås som jag brukar kalla för Bästerås, eller Festerås om jag är på det humöret. De första åren i Västerås kunde dragit ner mig under källaren bildligt talat, jag lyssnade på helt fel röster. Lätt hänt, det gör vi alla titt som tätt.
Men när jag började lyssna på de röster som lyfte både staden jag bor i, min egen personlighet, att jag har en egen röst som verkligen räknas hände något gott i mitt hjärta. Jag förstod att jag duger precis som jag är, med skorrande ”r” och allt annat som är jag.
Gud kan aldrig välsigna någon jag försöker vara.
Jag kan vara lite vimsig när jag är ute och kör, men när jag väl har hittat min adress är jag en höjdare på att fickparkera, det finns få som slår mig på fingrarna när det gäller fickparkering, jag kan till och med tycka det är kul :)
Likadant är det med min personlighet. Det kan ta lite tid att hitta hem genom Livet, men när du väl backar in där du hör hemma gör du det med bästa precision och med stor elegans.
Guds röst lugnar oss, tröstar, uppmuntrar och leder oss rätt. Lyssna på Hans röst.
Använd din Gudagivna röst, den behövs! Och på söndag behövs den i valet.
“Don’t be afraid, I’ve redeemed you. I’ve called your name. You’re mine. When you’re in over your head, I’ll be there with you. When you’re in rough waters, you will not go down. When you’re between a rock and a hard place, it won’t be a dead end— Because I am God, your personal God, The Holy of Israel, your Savior. I paid a huge price for you: all of Egypt, with rich Cush and Seba thrown in! That’s how much you mean to me! That’s how much I love you! I’d sell off the whole world to get you back, trade the creation just for you.” Isaiah 43:1-4
He’s with you. Amen.
Hälsningar från
Ulrica - förtidsröstat
Och så dog Drottning Elisabeth igår, vilken legend, vilket liv. 70 år på tronen! Personligen älskade jag att höra hennes jultal varje år, där lyste alltid hennes personliga tro på Jesus igenom varje tal hon höll.
Under veckan som gått tappade jag min röst, jag har det som ”tradition” en gång om året. Bättre att tappa rösten än förståndet brukar jag tänka :)
Efter några dagar hittade jag min blekingska stämma igen, den kom tillbaka lika ”skorrig” som vanligt. Just ”skorret” kallades jag en gång i tiden på min före detta arbetsplats, det namnet bar jag med stolthet. Mycket av min gamla dialekt har slipats bort men mina skorrande ”r” sitter kvar än idag.
Det är så enormt många röster som vill och försöker tala in i våra liv, det är lätt att bli helt vimmelkantig av allt surr runt oss, speciellt i valtider.
För någon vecka sedan var jag på 80-årsparty, det var en helt fantastisk dam som vi firade, hon heter Ann-Sofie, och hon har under ca 25 år talat in i mitt liv. Hon har bett med och för mig, hon har uppmuntrat mig, utmanat mig, gråtit och skrattat med mig under alla dessa år. Och än är det inte över, vi hörs några gånger per år, det är alltid en förmån att få höra hennes ljuva norrländska röst. Vi avslutar alltid våra samtal med bön och som hon ber! Himlen öppnar sig och jag går alltid från våra samtal bättre än när vi möttes.
Vem talar in i ditt liv? Vilka vänner har du? Vem håller i din mikrofon? Vi blir som de vi umgås med som bekant.
När vi flyttade till Västerås för 29 år sedan var jag en tillbakadragen liten viol som hade en sak i sikte - att flytta härifrån så fort jag kunde. Jag sa till Gud att det här blir min ”missionsperiod på max två år, sedan gör jag som fåglarna, flaxar långt från Gurkstaden”. Men Gud ville annat, och är det något jag lärt mig så är det att lyssna på Hans röst.
Någonstans ska du bo, någonstans ska du landa. Jag har verkligen lärt mig älska Västerås som jag brukar kalla för Bästerås, eller Festerås om jag är på det humöret. De första åren i Västerås kunde dragit ner mig under källaren bildligt talat, jag lyssnade på helt fel röster. Lätt hänt, det gör vi alla titt som tätt.
Men när jag började lyssna på de röster som lyfte både staden jag bor i, min egen personlighet, att jag har en egen röst som verkligen räknas hände något gott i mitt hjärta. Jag förstod att jag duger precis som jag är, med skorrande ”r” och allt annat som är jag.
Gud kan aldrig välsigna någon jag försöker vara.
Jag kan vara lite vimsig när jag är ute och kör, men när jag väl har hittat min adress är jag en höjdare på att fickparkera, det finns få som slår mig på fingrarna när det gäller fickparkering, jag kan till och med tycka det är kul :)
Likadant är det med min personlighet. Det kan ta lite tid att hitta hem genom Livet, men när du väl backar in där du hör hemma gör du det med bästa precision och med stor elegans.
Guds röst lugnar oss, tröstar, uppmuntrar och leder oss rätt. Lyssna på Hans röst.
Använd din Gudagivna röst, den behövs! Och på söndag behövs den i valet.
“Don’t be afraid, I’ve redeemed you. I’ve called your name. You’re mine. When you’re in over your head, I’ll be there with you. When you’re in rough waters, you will not go down. When you’re between a rock and a hard place, it won’t be a dead end— Because I am God, your personal God, The Holy of Israel, your Savior. I paid a huge price for you: all of Egypt, with rich Cush and Seba thrown in! That’s how much you mean to me! That’s how much I love you! I’d sell off the whole world to get you back, trade the creation just for you.” Isaiah 43:1-4
He’s with you. Amen.
Hälsningar från
Ulrica - förtidsröstat