Guds nåd är större än våra misstag.
Våren 1998 fick vi ett ganska sent missfall. Det tog många år innan vi kunde berätta och sätta ord på det.
Idag vet jag sedan länge att det är vanligt, många kvinnor / par går igenom samma sak. När vi delar vår smärta på rätt sätt upptäcker vi ofta att just så är fallet - vi är inte ensamma om att gå igenom svårigheter.
Det blev ”bara” två barn i vår familj, vi trodde länge vi skulle få fler. Men så blev det inte, det går inte en dag utan att jag tackar Gud för de två barn, våra ingifta och de två underbara barnbarn vi har. Varenda en av dem är en gåva som jag inte tar för givet.
Jag tillhörde ”hönsmammornas släkte” när våra barn var små, jag ringde, messade, kollade av och upp det mesta runt våra barn. Jag var ”den mamman” som ringde på alla läger för att kolla att ”allt är ok”.
PJ och jag har försökt bygga in trygghet i våra barn, vad som än har hänt - berätta för oss. De har alltid varit välkomna hem, oavsett omständigheter, oavsett när det ibland har stormat. Vi har försökt ta de lite ”jobbiga” och ”krävande” samtalen som (när de är i tonåren…) kan vara klockan tre på natten när de kommit hem eller klockan två på eftermiddagen när de nyss vaknat. Mina barn är mitt ansvar, tryggheten sitter i hemmet. Allt annat är bra komplement.
Ofta frågar vi en småbarnsförälder om ”de får sova på natten”, vi skulle fråga tonårsföräldrar samma sak :)
Häromdagen satt jag med en ung kvinna som en gång i tiden varit med i Lifecenter, nu har livet stormat ganska rejält och hon har gjort lite minst sagt knepiga val som inte gör gott i hjärtat vare sig för henne eller hennes omgivning.
”Är jag välkommen tillbaka till kyrkan” frågade den vackra unga kvinnan? ”Vad säger människor om mig? Vad säger de om jag kliver in i kyrkan igen?” frågade hon med tårar i ögonen.
Utan minsta tvekan svarade jag med fast stämma ”Välkommen hem igen! Andra människor går inte omkring och tänker på dina snedsteg, de har nog med sina egna. Dessutom är det så många nya människor som finns i kyrkan idag, det kanske är positivt att de inte ens vet vem du är…”
Det kan se perfekt ut ”på ytan” hos andra människor när vi tittar oss omkring, men så är aldrig fallet. Alla har sina utmaningar.
När vi möter problem i våra egna liv är det oerhört lätt att vi får ”tunnelseende” och inbillar oss att allt handlar om mig och mina utmaningar, det är en lögn. Problemet med en sådan tillvaro är att man lätt isolerar sig, problemen blir ännu större i ensamhet och isolering, och så missar vi lätt vad Gud istället har förberett för oss - en väg tillbaka.
De ursprungliga såren kan vara samma, men ställ inte din egen diagnos, låt proffs göra det istället. Medicinen är alltid densamma. Gör upp med Gud, gör upp med människor runt dig.
Guds nåd är så mycket större än vi någonsin kan förstå och ta in och den gäller både dig och oss andra.
Jag sa ”Välkommen hem” till den unga kvinnan, självklart! Det finns alltid en väg tillbaka.
Välkommen att fira första Advent i en kyrka nära dig, om du kommer till Lifecenter, kom och hälsa på mig, jag skulle bli så uppmuntrad av att få välkomna just dig! Hoppas vi ses.
Bollen ligger hos dig.
“For by grace you have been saved by faith. Nothing you did could ever earn this salvation, for it was the love gift from God that brought us to Christ!” Ephesians 2:8
Hälsningar från
Välkomstkommitén genom Ulrica
Idag vet jag sedan länge att det är vanligt, många kvinnor / par går igenom samma sak. När vi delar vår smärta på rätt sätt upptäcker vi ofta att just så är fallet - vi är inte ensamma om att gå igenom svårigheter.
Det blev ”bara” två barn i vår familj, vi trodde länge vi skulle få fler. Men så blev det inte, det går inte en dag utan att jag tackar Gud för de två barn, våra ingifta och de två underbara barnbarn vi har. Varenda en av dem är en gåva som jag inte tar för givet.
Jag tillhörde ”hönsmammornas släkte” när våra barn var små, jag ringde, messade, kollade av och upp det mesta runt våra barn. Jag var ”den mamman” som ringde på alla läger för att kolla att ”allt är ok”.
PJ och jag har försökt bygga in trygghet i våra barn, vad som än har hänt - berätta för oss. De har alltid varit välkomna hem, oavsett omständigheter, oavsett när det ibland har stormat. Vi har försökt ta de lite ”jobbiga” och ”krävande” samtalen som (när de är i tonåren…) kan vara klockan tre på natten när de kommit hem eller klockan två på eftermiddagen när de nyss vaknat. Mina barn är mitt ansvar, tryggheten sitter i hemmet. Allt annat är bra komplement.
Ofta frågar vi en småbarnsförälder om ”de får sova på natten”, vi skulle fråga tonårsföräldrar samma sak :)
Häromdagen satt jag med en ung kvinna som en gång i tiden varit med i Lifecenter, nu har livet stormat ganska rejält och hon har gjort lite minst sagt knepiga val som inte gör gott i hjärtat vare sig för henne eller hennes omgivning.
”Är jag välkommen tillbaka till kyrkan” frågade den vackra unga kvinnan? ”Vad säger människor om mig? Vad säger de om jag kliver in i kyrkan igen?” frågade hon med tårar i ögonen.
Utan minsta tvekan svarade jag med fast stämma ”Välkommen hem igen! Andra människor går inte omkring och tänker på dina snedsteg, de har nog med sina egna. Dessutom är det så många nya människor som finns i kyrkan idag, det kanske är positivt att de inte ens vet vem du är…”
Det kan se perfekt ut ”på ytan” hos andra människor när vi tittar oss omkring, men så är aldrig fallet. Alla har sina utmaningar.
När vi möter problem i våra egna liv är det oerhört lätt att vi får ”tunnelseende” och inbillar oss att allt handlar om mig och mina utmaningar, det är en lögn. Problemet med en sådan tillvaro är att man lätt isolerar sig, problemen blir ännu större i ensamhet och isolering, och så missar vi lätt vad Gud istället har förberett för oss - en väg tillbaka.
De ursprungliga såren kan vara samma, men ställ inte din egen diagnos, låt proffs göra det istället. Medicinen är alltid densamma. Gör upp med Gud, gör upp med människor runt dig.
Guds nåd är så mycket större än vi någonsin kan förstå och ta in och den gäller både dig och oss andra.
Jag sa ”Välkommen hem” till den unga kvinnan, självklart! Det finns alltid en väg tillbaka.
Välkommen att fira första Advent i en kyrka nära dig, om du kommer till Lifecenter, kom och hälsa på mig, jag skulle bli så uppmuntrad av att få välkomna just dig! Hoppas vi ses.
Bollen ligger hos dig.
“For by grace you have been saved by faith. Nothing you did could ever earn this salvation, for it was the love gift from God that brought us to Christ!” Ephesians 2:8
Hälsningar från
Välkomstkommitén genom Ulrica