En arg skolfröken.
Jag har inte bara dåligt lokalsinne, jag pratar i sömnen också. Det är nog ett äventyr att leva med mig. Dag som natt.
Om du bor i Västerås och vaknade natten till onsdagen här i veckan så var det nog mitt fel. Jag ”pratade” i sömnen ännu en gång, eller ”pratade” är helt fel ord, jag tjoade så högt så taket lyfte sig en stund. PJ, som satt i ett annat rum med tvn på, hörde mitt tjoande naturligtvis. Han filmade hela händelsen och det är minst sagt roligt att se sig själv tjoa i sömnen. Gode värld. Jag har skrattat konstant i tre dagar :)
Ingen av oss är perfekt, det visst du nog redan hoppas jag. Ibland kan man möta människor som har en bedrövlig attityd, går omkring som en ”messerschmitter” eller ”besserwisser”, de vet alltid bäst. Men, det gör ju ingen. Inte ens om du är nobelpristagare. Vi behöver varandra!
De människor som ständigt går omkring som en arg ”skolfröken” med barska blicken och ger sjuttioelva tillsägelser så fort man drar på mungipan, de människorna kan ju inte ha så roligt här i livet.
Nu har jag varit vuxen bra länge, men jag fnittrar fortfarande som en 8-åring ibland, och eftersom jag är just vuxen med mycket skinn på näsan så backar jag illa kvickt bort från människor som ska ”mästra” och ”tillrättavisa” mig konstant. Hujedamej!
När jag var yngre hade jag inte så mycket skinn på min lilla näsa, tillsägelser och bittra ord gjorde ont i mig. Nu vet jag bättre, jag förtjänar bättre människor runt mig och det gör du också!
Det är så mycket vi inte förstår, situationer som är svåra att ta in, människor dör i förtid, elaka människor och hårda ord, krig, svält, barn som far illa. Allt som händer i den stora världen långt borta till den lilla världen, vardagen, där du och jag befinner oss för det mesta.
Ibland är det svårt att ta in och förstå, men det kommer en dag då jag inte finns mer, och inte du heller. Om du läser det här så lever du och det enda vi vet är att en dag tar det slut, vi vet inte när, men vi vet att det händer.
Det lilla filmklippet när jag ”tjoar” i sömnen vore väldigt roligt att visa på min begravning. Jag tror nog alla skulle skratta, tja, kanske inte de där som alltid är så präktiga ”skolfröknar”, men det får stå för dem. Det vore fantastiskt roligt om alla gick från min begravning med ett leende på läpparna, tänk att få vara med och glädje sin omgivning in i sorgen istället för tvärtom.
Den bubblande glädjen jag har inom mig är en gåva från Gud. Ibland försöker människor ta bort den, jag har kämpat febrilt genom åren att behålla den för den är just min och den är Gudagiven.
Nej, ingen av oss är perfekt, det är bara Jesus som är alltigenom felfri och perfekt, vilken förmån att vi får samarbeta med Honom varenda dag!
Dem jag har svårast att förstå
är de mycket kloka.
Alla förvuxna byter jag bort
mot en liten toka.
Mot ett litet flickebarn
som tror på livets under
och gläds åt allt hon inte förstår
i dessa jordsekunder.
Ler i dagens allvarslek,
rasar, stojar, larmar,
plockar bär, ger dockan mat
och somnar i pappas armar,
Världen blir så död och tom,
där snusförnuft får styra.
Stackars den som håller på
att två och två är fyra.
Himmelen är stum och stängd
för de mycket kloka.
Öppen är dess trånga port
för en liten toka.
(Nils Bolander)
Hälsningar från
Tjoande Ulrica
Om du bor i Västerås och vaknade natten till onsdagen här i veckan så var det nog mitt fel. Jag ”pratade” i sömnen ännu en gång, eller ”pratade” är helt fel ord, jag tjoade så högt så taket lyfte sig en stund. PJ, som satt i ett annat rum med tvn på, hörde mitt tjoande naturligtvis. Han filmade hela händelsen och det är minst sagt roligt att se sig själv tjoa i sömnen. Gode värld. Jag har skrattat konstant i tre dagar :)
Ingen av oss är perfekt, det visst du nog redan hoppas jag. Ibland kan man möta människor som har en bedrövlig attityd, går omkring som en ”messerschmitter” eller ”besserwisser”, de vet alltid bäst. Men, det gör ju ingen. Inte ens om du är nobelpristagare. Vi behöver varandra!
De människor som ständigt går omkring som en arg ”skolfröken” med barska blicken och ger sjuttioelva tillsägelser så fort man drar på mungipan, de människorna kan ju inte ha så roligt här i livet.
Nu har jag varit vuxen bra länge, men jag fnittrar fortfarande som en 8-åring ibland, och eftersom jag är just vuxen med mycket skinn på näsan så backar jag illa kvickt bort från människor som ska ”mästra” och ”tillrättavisa” mig konstant. Hujedamej!
När jag var yngre hade jag inte så mycket skinn på min lilla näsa, tillsägelser och bittra ord gjorde ont i mig. Nu vet jag bättre, jag förtjänar bättre människor runt mig och det gör du också!
Det är så mycket vi inte förstår, situationer som är svåra att ta in, människor dör i förtid, elaka människor och hårda ord, krig, svält, barn som far illa. Allt som händer i den stora världen långt borta till den lilla världen, vardagen, där du och jag befinner oss för det mesta.
Ibland är det svårt att ta in och förstå, men det kommer en dag då jag inte finns mer, och inte du heller. Om du läser det här så lever du och det enda vi vet är att en dag tar det slut, vi vet inte när, men vi vet att det händer.
Det lilla filmklippet när jag ”tjoar” i sömnen vore väldigt roligt att visa på min begravning. Jag tror nog alla skulle skratta, tja, kanske inte de där som alltid är så präktiga ”skolfröknar”, men det får stå för dem. Det vore fantastiskt roligt om alla gick från min begravning med ett leende på läpparna, tänk att få vara med och glädje sin omgivning in i sorgen istället för tvärtom.
Den bubblande glädjen jag har inom mig är en gåva från Gud. Ibland försöker människor ta bort den, jag har kämpat febrilt genom åren att behålla den för den är just min och den är Gudagiven.
Nej, ingen av oss är perfekt, det är bara Jesus som är alltigenom felfri och perfekt, vilken förmån att vi får samarbeta med Honom varenda dag!
Dem jag har svårast att förstå
är de mycket kloka.
Alla förvuxna byter jag bort
mot en liten toka.
Mot ett litet flickebarn
som tror på livets under
och gläds åt allt hon inte förstår
i dessa jordsekunder.
Ler i dagens allvarslek,
rasar, stojar, larmar,
plockar bär, ger dockan mat
och somnar i pappas armar,
Världen blir så död och tom,
där snusförnuft får styra.
Stackars den som håller på
att två och två är fyra.
Himmelen är stum och stängd
för de mycket kloka.
Öppen är dess trånga port
för en liten toka.
(Nils Bolander)
Hälsningar från
Tjoande Ulrica