Ett stort föredöme.
Den här veckan är det ”Bemärkelsedagar” för två av mina föredömen. Vi börjar med min fantastiska svärmor som fyllde 80 år i måndags.
Jag skulle kunna skriva inte bara ett blogginlägg, utan en hel bok om hennes otroliga inställning i Livet. Hon födde och gödde sju barn på mindre än nio år, flyttade land och rike runt som (väldigt) stor pastorsfamilj, haft tusentals med gäster i ett otroligt öppet hem. Med allt vad det innebär att ha sju barn, ständiga flyttar och så alla dessa gäster har jag aldrig hört henne klaga. Aldrig någonsin, och då har jag funnits i familjen Stenstrand i över 40 år. Vilket föredöme hon är för många, inklusive mig! Sådana människor vill jag vara nära och lära mig av. Hur gör man?
Och så är det Fars Dag på söndag, min fina pappa är ett annat stort föredöme i mitt liv. Det har jag skrivit om förut och kommer skriva om varje gång det är Fars Dag. Om du tycker att du läst mycket om min pappa stannar du här, det kommer ett nytt inlägg nästa vecka :)
Att ”ta rygg” på någon, se upp till någon som går ”före” har inte varit helt enkelt för mig. Det finns inte så många som är äldre än vad PJ och jag är som gjort resan när det gäller att starta en ny kyrka som vi gjorde år 2000. Just därför började vi söka oss utanför landets gränser, där fanns det några föredömen som gjort liknande ”livsresor” och samtidigt bevarat både äktenskap och familj.
Jag tycker det är intressant att se hur människor tacklar livet när det stormar och blir tufft. Skyller du ifrån dig? Tar du ansvar för din del? Som jag skrev förra veckan, alla har sitt. Våra föräldrar har gått igenom passager som varit svåra och nu är i alla fall min pappa i den ”fas” i livet där alla hans vänner ”försvinner”, de marscherar rätt in i himlen den ena efter den andre.
Det är Fars Dag på söndag och jag vill hylla och hedra min pappa varenda dag, jag ringer honom varje morgon. Pappa är älskad för sin lättsamma personlighet, för sin vilja och förmåga att se och hjälpa andra runt sig. Han är så långt ifrån en svår personlighet man kan komma.
Min egen pappa hade inget föredöme i sin egen pappa, tyvärr. Men det har (med Guds hjälp) gått fantastiskt bra ändå! Tidigt lärde sig pappa att hans historia blev inte hans framtid. Pappa mötte aldrig sin pappa, vi mötte aldrig vår farfar. Trots det blev vår pappa världens bäste pappa, svärfar, morfar, farfar, gammelmorfar och farfar flera gånger om. Alla dessa titlar/medaljer bär han med stolthet.
Han blev, och det är han än idag, ett levande bevis på att inte låta bitterhet, ilska eller besvikelse ta över. De ingredienserna är inga vackra ingredienser och det är våra egna beslut om vi låter de får fäste i våra liv. Min personlighet är mitt ansvar oavsett hur tidigare generationer behandlade mig.
”My scares can be my bitterness or my witness, I chose my witness”.
Framför allt ska du komma ihåg att det du uttalar idag, det du gör får konsekvenser, positivt eller negativt för kommande generationer. Livet är kort, men väl använt är det långt nog.
Jag ska avsluta med en liten sång som min mamma var med och skrev för många år sedan… och som jag än idag kan höra henne sjunga i köket - sången om ”Igelkotten”.
”Var inte som en igelkott som sticks så fort man rör’n,
Nej, sök att göra ont med gott, sprid trevnad i ditt hörn”.
Gå inte omkring med taggarna utåt, då vill ingen vara nära dig till slut.
Var rädd om dig och de människor du har runt dig! Du är värdefull och det är de runt dig också.
Galaterbrevet 5:22
”Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet…”
Vi har alla lite att jobba på, eller hur? Det tar aldrig slut.
Hälsningar från
Ulrica - pappas flicka
Jag skulle kunna skriva inte bara ett blogginlägg, utan en hel bok om hennes otroliga inställning i Livet. Hon födde och gödde sju barn på mindre än nio år, flyttade land och rike runt som (väldigt) stor pastorsfamilj, haft tusentals med gäster i ett otroligt öppet hem. Med allt vad det innebär att ha sju barn, ständiga flyttar och så alla dessa gäster har jag aldrig hört henne klaga. Aldrig någonsin, och då har jag funnits i familjen Stenstrand i över 40 år. Vilket föredöme hon är för många, inklusive mig! Sådana människor vill jag vara nära och lära mig av. Hur gör man?
Och så är det Fars Dag på söndag, min fina pappa är ett annat stort föredöme i mitt liv. Det har jag skrivit om förut och kommer skriva om varje gång det är Fars Dag. Om du tycker att du läst mycket om min pappa stannar du här, det kommer ett nytt inlägg nästa vecka :)
Att ”ta rygg” på någon, se upp till någon som går ”före” har inte varit helt enkelt för mig. Det finns inte så många som är äldre än vad PJ och jag är som gjort resan när det gäller att starta en ny kyrka som vi gjorde år 2000. Just därför började vi söka oss utanför landets gränser, där fanns det några föredömen som gjort liknande ”livsresor” och samtidigt bevarat både äktenskap och familj.
Jag tycker det är intressant att se hur människor tacklar livet när det stormar och blir tufft. Skyller du ifrån dig? Tar du ansvar för din del? Som jag skrev förra veckan, alla har sitt. Våra föräldrar har gått igenom passager som varit svåra och nu är i alla fall min pappa i den ”fas” i livet där alla hans vänner ”försvinner”, de marscherar rätt in i himlen den ena efter den andre.
Det är Fars Dag på söndag och jag vill hylla och hedra min pappa varenda dag, jag ringer honom varje morgon. Pappa är älskad för sin lättsamma personlighet, för sin vilja och förmåga att se och hjälpa andra runt sig. Han är så långt ifrån en svår personlighet man kan komma.
Min egen pappa hade inget föredöme i sin egen pappa, tyvärr. Men det har (med Guds hjälp) gått fantastiskt bra ändå! Tidigt lärde sig pappa att hans historia blev inte hans framtid. Pappa mötte aldrig sin pappa, vi mötte aldrig vår farfar. Trots det blev vår pappa världens bäste pappa, svärfar, morfar, farfar, gammelmorfar och farfar flera gånger om. Alla dessa titlar/medaljer bär han med stolthet.
Han blev, och det är han än idag, ett levande bevis på att inte låta bitterhet, ilska eller besvikelse ta över. De ingredienserna är inga vackra ingredienser och det är våra egna beslut om vi låter de får fäste i våra liv. Min personlighet är mitt ansvar oavsett hur tidigare generationer behandlade mig.
”My scares can be my bitterness or my witness, I chose my witness”.
Framför allt ska du komma ihåg att det du uttalar idag, det du gör får konsekvenser, positivt eller negativt för kommande generationer. Livet är kort, men väl använt är det långt nog.
Jag ska avsluta med en liten sång som min mamma var med och skrev för många år sedan… och som jag än idag kan höra henne sjunga i köket - sången om ”Igelkotten”.
”Var inte som en igelkott som sticks så fort man rör’n,
Nej, sök att göra ont med gott, sprid trevnad i ditt hörn”.
Gå inte omkring med taggarna utåt, då vill ingen vara nära dig till slut.
Var rädd om dig och de människor du har runt dig! Du är värdefull och det är de runt dig också.
Galaterbrevet 5:22
”Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet…”
Vi har alla lite att jobba på, eller hur? Det tar aldrig slut.
Hälsningar från
Ulrica - pappas flicka