Jag lyfter på hatten.
”Know that you are the perfect age.
Each year is special and precious, for you shall only live it once. Be comfortable with growing older.”
Varje år har PJ en yngre fru i två dagar… sedan tar det slut. Vi är (nästan) exakt lika gamla, vi fyller visst alltid år med två dagars mellanrum.
Den första födelsedagen vi firade tillsammans var när vi fyllde 15 år, strax efteråt blev vi ett par, resten är historia så här drygt 40 år senare. I nöd och inte bara när vi har lust. Livet alltså.
Under veckan som gått har vi båda fyllt 56 år. Time flies när man har roligt och även när man inte hoppar jämfota av glädje heller direkt.
Bästa födelsedagspresenten var att min fina pappa kom på besök, på grund av olika omständigheter var det flera år sedan han varit här och denna gång kom han själv. Ja, ibland tror vi att mamma varit här, eller i alla fall kollat ner på oss från himlen. Hon ville ju så gärna alltid vara med på allt överallt, hon kanske har varit med på ett hörn någonstans under veckan :) Lilla mamma.
Det är nästan ”slagsmål” om att få träffa pappa :), han har fullt schema på sin Sverige turné och vi har redan bokat in en ny ”turné” under våren nu när restriktionerna äntligen lättar.
Varje vecka har vi connectgrupper i vårt hus - den här veckan gästade pappa min grupp. Jag har genom åren berättat pappas lite krokiga historia så många gånger, det känns nästan som om han ”inte finns på riktigt”. ”Han är unik” sa någon till mig för ett tag sedan. ”Det är inte många som tacklar Livet på det sätt som din pappa gjort” fortsatte denna ”någon”.
Ja, det är sant. Min pappa är unik. Men det är du också. Det finns inte fler upplagor av min pappa och inte av dig heller för den delen. Ditt liv, ditt val.
När pappa satt på en stol med alla i min connectgrupp runt sig slog det mig hur enkel han är. Det unika med min pappa är kanske att han är långt ifrån komplicerad och svår, förhoppningsvis gick även det i arv till oss.
”Men vad har du gjort genom Livet pappa när du mött svåra och komplicerade både människor och situationer?” frågade jag denna fräscha 89-åring sprängfylld av Livsvisdom. ”Jag försöker tala dem till rätta, men om det inte går så Lyfter jag på Hatten och går vidare.”
Mycket bra svar.
Det händer att jag vill försöka få människor att förstå hur de kanske sårat mig eller någon annan, men det går liksom inte in, vi når inte varandra. Sorgligt, men sant. Då är det dags att ”lyfta på hatten, önska varandra det bästa och gå vidare.” Inte alltid lätt, men rätt.
Sköna, enkla svar ändå vi kan få av dem som gått före.
Krångla inte till Livet älskade vän som läser det här, Livet är så krångligt ändå. Vi behöver hjälpa, inte stjälpa varandra.
Grubbla inte. Du kommer ingenstans.
Älta inte. Det är en återvändsgränd.
Var inte svår. Det blir så jobbigt för dig själv och alla runt dig.
Du gör som du vill naturligtvis, men det är mina enkla tips från någon som kommit en bit in på Livsvägen.
56 år. Någon åldersnoja har jag inte haft och jag tänker inte börja nu heller. Det är vad det är, omfamna varje ålder och varje säsong. Ingen säsong eller ålder på vare sig dig eller dina barn kommer tillbaka. Njut av Livet där du är medan du är på väg dit du ska.
Människor kommer och går i våra Liv, men Gud och Hans trofasthet består. Alltid.
När vi frågade pappa om ett bibelord han levt i under åren var inte heller det komplicerat.
”Jag har vandrat runt i Psalm 23”, sa pappa. ”Och där går jag än idag”.
Matteus 10:14
”Tar man inte emot er eller lyssnar till er i en stad eller i ett hem, så gå bara därifrån. Skaka stadens damm av era fötter”.
Lyft på hatten, tacka för dig och gå vidare med högt huvud!
All uppmuntran!
Hälsningar från
Ulrica - nybliven 56-åring
Each year is special and precious, for you shall only live it once. Be comfortable with growing older.”
Varje år har PJ en yngre fru i två dagar… sedan tar det slut. Vi är (nästan) exakt lika gamla, vi fyller visst alltid år med två dagars mellanrum.
Den första födelsedagen vi firade tillsammans var när vi fyllde 15 år, strax efteråt blev vi ett par, resten är historia så här drygt 40 år senare. I nöd och inte bara när vi har lust. Livet alltså.
Under veckan som gått har vi båda fyllt 56 år. Time flies när man har roligt och även när man inte hoppar jämfota av glädje heller direkt.
Bästa födelsedagspresenten var att min fina pappa kom på besök, på grund av olika omständigheter var det flera år sedan han varit här och denna gång kom han själv. Ja, ibland tror vi att mamma varit här, eller i alla fall kollat ner på oss från himlen. Hon ville ju så gärna alltid vara med på allt överallt, hon kanske har varit med på ett hörn någonstans under veckan :) Lilla mamma.
Det är nästan ”slagsmål” om att få träffa pappa :), han har fullt schema på sin Sverige turné och vi har redan bokat in en ny ”turné” under våren nu när restriktionerna äntligen lättar.
Varje vecka har vi connectgrupper i vårt hus - den här veckan gästade pappa min grupp. Jag har genom åren berättat pappas lite krokiga historia så många gånger, det känns nästan som om han ”inte finns på riktigt”. ”Han är unik” sa någon till mig för ett tag sedan. ”Det är inte många som tacklar Livet på det sätt som din pappa gjort” fortsatte denna ”någon”.
Ja, det är sant. Min pappa är unik. Men det är du också. Det finns inte fler upplagor av min pappa och inte av dig heller för den delen. Ditt liv, ditt val.
När pappa satt på en stol med alla i min connectgrupp runt sig slog det mig hur enkel han är. Det unika med min pappa är kanske att han är långt ifrån komplicerad och svår, förhoppningsvis gick även det i arv till oss.
”Men vad har du gjort genom Livet pappa när du mött svåra och komplicerade både människor och situationer?” frågade jag denna fräscha 89-åring sprängfylld av Livsvisdom. ”Jag försöker tala dem till rätta, men om det inte går så Lyfter jag på Hatten och går vidare.”
Mycket bra svar.
Det händer att jag vill försöka få människor att förstå hur de kanske sårat mig eller någon annan, men det går liksom inte in, vi når inte varandra. Sorgligt, men sant. Då är det dags att ”lyfta på hatten, önska varandra det bästa och gå vidare.” Inte alltid lätt, men rätt.
Sköna, enkla svar ändå vi kan få av dem som gått före.
Krångla inte till Livet älskade vän som läser det här, Livet är så krångligt ändå. Vi behöver hjälpa, inte stjälpa varandra.
Grubbla inte. Du kommer ingenstans.
Älta inte. Det är en återvändsgränd.
Var inte svår. Det blir så jobbigt för dig själv och alla runt dig.
Du gör som du vill naturligtvis, men det är mina enkla tips från någon som kommit en bit in på Livsvägen.
56 år. Någon åldersnoja har jag inte haft och jag tänker inte börja nu heller. Det är vad det är, omfamna varje ålder och varje säsong. Ingen säsong eller ålder på vare sig dig eller dina barn kommer tillbaka. Njut av Livet där du är medan du är på väg dit du ska.
Människor kommer och går i våra Liv, men Gud och Hans trofasthet består. Alltid.
När vi frågade pappa om ett bibelord han levt i under åren var inte heller det komplicerat.
”Jag har vandrat runt i Psalm 23”, sa pappa. ”Och där går jag än idag”.
Matteus 10:14
”Tar man inte emot er eller lyssnar till er i en stad eller i ett hem, så gå bara därifrån. Skaka stadens damm av era fötter”.
Lyft på hatten, tacka för dig och gå vidare med högt huvud!
All uppmuntran!
Hälsningar från
Ulrica - nybliven 56-åring