Den gamla vägen.

Har du kvar din barnatro ifrån hemmets lugna bo?
Kan du bedja än, som förr du alltid bad:
”Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.”
Gamla mor då känner sig så nöjd och glad.


I somras hamnade vi på en av öarna i Karlskronas vackra skärdgård, helt plötsligt stod vi på en väg som hette ”Den gamla vägen”, så charmigt! Där skulle jag vilja bo :)

Under veckan som gått har jag bett med en kvinna som ligger mycket svårt sjuk. Jag bad med kvinnan över telefonen, hon ligger på ett sjukhus i en annan stad långt från Västerås.

Jag vet inte så mycket om den här kvinnan, det spelar egentligen mindre roll. Gud vet. Det jag vet är att hon är bara en bön bort från att bli frälst. Just i skrivande stund kan inte kvinnan ens tala, men en blick, en liten ”kläm” på de anhörigas hand räcker. Jesus är inte krånglig, det vill inte jag heller vara. Svåra och krångliga människor är bland det bökigaste jag vet. Försök leva Livet enkelt, du kommer alltid längst då. Besvikna kan vi alla bli om vi går på den vägen, den är långt ifrån ”Den gamla vägen”.

Genom åren har jag i samtal mött människor som en gång hade en tro, ibland kallar vi dem för ”Guds barnbarn”, tja, jag vet inte. Jag tror alla är Guds barn, han har nog inga barnbarn. Men det är en fin tanke.

Genom åren har jag också blivit mycket irriterad när människor tagit mig ”för givet”. ”Där är Ulrica och PJ, de har liksom alltid funnits… När Livet blir bökigt och stökigt, ja, men då ringer jag dem, men kanske inte annars direkt när Livet flyter på.”

I söndags, efter en härlig Gudstjänst, slog det mig att jag vill vara precis tvärtom. Ta mig för givet! Jag vill finnas i Lifecenter varje söndag, med Guds hjälp vill jag hjälpa människor komma vidare. Inte i mig själv, då tar jag slut på en kvart.

Idag, imorgon, om 25 år vill jag gå omkring, glad och positiv, sprida Guds goda runt mig för att hjälpa människor. Tänk att få se nästa generation växa upp, vilken förmån!

Missförstå mig inte, jag kan tyvärr inte finnas för hela världen, och alla länder runt omkring, dygnet runt, jag är ju också människa. Men det jag vet är att Gud finns där för allt och alla, aldrig är han trött, aldrig är han långt borta. Du behöver bara viska namnet ”Jesus” så är Han hos dig. Eller, du behöver inte ens viska… ibland orkar vi bara sucka.

Många runt oss gick i söndagsskolan när de växte upp, kanske en hobbygrupp eller scouter eller något liknande. Där och då fick du höra om ”Den gamla vägen” som alltid finns där, en trygg väg som alltid leder dig framåt och som alltid välkomnar dig hem.

Om jag får vill jag av hela mitt hjärta tipsa dig om att gå på ”Den gamla vägen” inte bara som barn, när det krånglar eller när Livet håller på att ta slut.

Kanske har du kört vilse, ställ in din GPS på ”Den gamla vägen”, den finns under ”favoriter”, eller hur?

”Den gamla vägen” tillsammans med Jesus håller att gå på Livet igenom.

Johannes 14: 6
”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig”.


En väg med sanning och Liv, den vill man gå på, eller hur?

Du har kanske vandrat kring
runt kring hela jordens ring,
och i fjärran land du sökt att lyckan nå.
Du har gråtit mången gång,
då du hört en gammal sång,
som du minnes ifrån hemmes lugna vrå.

Du blir lycklig liksom förr,
om du öppnar hjärtats dörr,
barnaårens sällhet åter bliver din.
Uti himmelen blir fröjd,
och du själv blir glad och nöjd.
Du kan sjunga se´n med jubel i ditt sinn…

Barnatro, barnatro,
till himmelen du är en gyllne bro!
Barnatro, barnatro,
till himmelen du är en gyllne bro.

(Barnatro. Text och musik Einar Westling 1876-1971)

All uppmuntran idag!

Hälsningar från
Ulrica - Mrs Stonebeach