Nybakade studenter på mina axlar.

I skrivande stund tjoas det hej vilt i Bästerås, det är studentvecka. Fantastiskt!

1984 tog vi studenten, PJ och jag. Redan på den tiden var vi lika gamla och redan på den tiden var vi ett par och hade så varit i flera år… Hallegosingen på många sätt men det var verkligen rätt!

PJ började sin militärtjänst i metropolen Hässleholm innan vi tog studenten, hur nu det gick ihop. Han började där någon vecka innan vi slutade gymnasiet och fick därmed börja med att ta permission några dagar för att vara med på sin egen student.

Medan han utbildades för att göra Svea Rike säkert lämnade jag Sverige några månader för att läsa franska i Bryssel - jag skulle ju bli missionär i Afrika, om du nu läst min blogg några gånger så vet du det… annars får du backa bandet och läsa blogginlägget om min morbror ”Henry Stålgren” :)

Efter PJs militärtjänst och mina studier i franska blev det inget med Afrika, jag blev "missionär" i Sverige istället. Vi förlovade oss 1985 och året efter - på självaste Midsommarafton 1986 gifte vi oss. 1987 flyttade vi till Smålands Jerusalem - Jönköping. PJ pluggade på högskolan samtidigt som en pastor vid namn Alvar Henningsson ringde från Huskvarna Pingstkyrka och undrade om PJ kunde jobba som ungdomspastor där, deltid.

Det blev sex fantastiska år i Vätterbygden, närmare bestämt Huskvarna. Våra barn är födda där och vi fick vänner för Livet. 1992 flyttade vår pastor Alvar till Västerås, han ”ville gärna ha Per-Johan med sig” - ”då får du mig och barnen på köpet”, sa jag. Alvar skrattade. Självklart gällde kallelsen hela familjen.

Men - jag ville då rakt inte bo i Västerås, det var ”Norrland” för mig och långt ifrån min gamla hemstad Karlskrona. ”Testa i två år”, sa Alvar. Resten är historia som man brukar säga, nu har vi bott i Bästerås sedan 1993.

Livet är verkligen ett Evigt Lärande. Det tar aldrig slut.

Jag har mött vanliga, härliga och helt underbara människor som knappt klarat sig ur grundskolan men som ändå klarar Livet galant, jag har mött människor som studerat en miljon poäng på högskolan som inte klarar Livet galant. Livet hänger inte på din fina utbildning, Livet hänger så många gånger på Din egen inställning hur du tar prövningar och stormar som alltid kommer, och går.

När vi tog studenten 1984 trodde jag aldrig att jag skulle bo i Västerås många år senare, vara med och starta en kyrka, ha en fantastisk familj, underbara vänner - så mycket positivt som hänt och jag är så tacksam för det. Men jag trodde heller aldrig att jag skulle möta så många tuffa situationer som jag gjort, och väl är väl det. En dag i taget, ibland får man ta en halv dag i taget. Så sa i alla fall min kloka mor som nu i himlen bor.

Dock visste jag inom mig redan 1984 att Gud kommer vara med mig, allt vet man inte när man är 19 år, hur ska man kunna veta det? Erfarenhet kommer med åren, det gör även de gråa håren :)

Min önskan och bön inför framtiden är att kunna ställa de nybakade studenterna på mina axlar för att de ska kunna se längre än vad jag någonsin gjort, varje generation når och går längre än den föregående.

Hälsningar från
Ulrica - ständig student

Dem jag har svårast att förstå
är de mycket kloka.
Alla förvuxna byter jag bort
mot en liten toka.

Mot ett litet flickebarn
som tror på livets under
och gläds åt allt hon inte förstår
i dessa jordsekunder.

Ler i dagens allvarslek,
rasar, stojar, larmar,
plockar bär, ger dockan mat
och somnar i pappas armar,

Världen blir så död och tom,
där snusförnuft får styra.
Stackars den som håller på
att två och två är fyra.

Himmelen är stum och stängd
för de mycket kloka.
Öppen är dess trånga port
för en liten toka. 
(Nils Bolander)