En älskad morbror.

Det gäller att leva på ett sådant sätt att det är lätt att säga ”Adjö”.

För ett par veckor sedan dog en av mina morbröder, Henry Stålgren. I vår stora släkt var han något av en legend. Det var han även utanför släkten förresten :)

Henry var framför allt en älskad make, pappa, morfar, farfar, gammelmorfar i hans och hans fru Anna-Carins växande familjeträd. Men han var också mångårig missionär i Burundi och Rwanda, lärare och rektor. Han var även min och mina syskons morbror, en av vår mammas äldre bröder.

Av de sex syskonen Stålgren har nu tre fått flytta hem till himlen. Henry var nummer tre, min mamma är nummer fyra. Tänk ändå att det blev "bara" vår mamma som stannade kvar i barndomsstaden Karlskrona, de övriga fem syskonen flyttade långt därifrån. Ändå var de nära varandra. "Relationen sitter inte i antal mil mellan oss", så sant lilla mor!

Henry var en levnadsglad människa. Han hade ”fina” titlar, men han var inte svår. Han hade en gedigen utbildning, men behandlade alla lika. Han bodde i olika världsdelar, men levde ändå enkelt. Henry hade härlig humor, han hade nära till skratt.

När jag växte upp mötte vi just denna familjen Stålgren sisådär var tredje år, de bodde många år i Afrika. Men (ungefär) var tredje år kom familjen hem på ”vila” och då bodde de oftast i Karlskrona, då fick vi mötas desto mer. På den tiden fanns inte FaceTime naturligtvis, de få gånger de ringde hem till mormor och morfar stod tiden stilla den korta minut som de fick höra rösten från en älskad missionärsson.

Anna-Carin och Henry gjorde en imponerande missionsinsats i Burundi och Rwanda. Det började i mitten av 1960-talet och de har (med avbrott för insatser i Sverige) fortsatt in på 2000-talet. Det är ibland ett högt pris att tjäna Gud, men Henry och Anna-Carin betalade det priset flera gånger om. Inte minst genom att de fick lämna sina tre barn på internatskola i Bujumbura, långt från sina föräldrar. Det var ibland smärtsamt.

Men med ett högt pris kommer också kompensation från himlen, och det fick de ofta. Gudomlig kompensation. Om det skulle jag kunna skriva en bok, vilket Henry har gjort. Boken ”Burundi och Rwanda" finns på både svenska och franska och du kan bland annat beställa den här: www.pingst.se (sök på bokens namn) - tänkt att jag fick ett signerat exemplar! Tack!

En gång under min uppväxt fick jag åka till Burundi, Rwanda och Zaire, tillsammans med min ”ursprungsfamilj” och se vad både Henry (och en annan av mina morbröder - Roland) jobbat med och gett sina liv för. Den resan gav oss minnen för livet.

”Lita på Gud” sa Henry ofta. ”Han har omsorg om dig Ulrica”.

Jag tänkte inte så mycket på det då, men tänk att Henry såg mig, uppmuntrade mig. Han hade bokstavligen talat tusentals människor runt sig som behövde honom och hans kompetens.

Henry fick mig att läsa franska i Bryssel för många år sedan, jag trodde ju att jag skulle bli missionär i Afrika när jag växte upp. Det blev inte Afrika för mig. Jag blev missionär i Västerås istället :) och franskan har jag användning för lite då och då. Bonjour!

Henry - du gav så mycket till så många. Men du gav mest till din familj, helt rätt prioritering.

Så underbart att jag kan säga och skriva att vi skall ses igen!
All uppmuntran och med varmt deltagande till din otroligt fina familj.

Du var älskad av så många Henry, av mig också.
Någon gång är det allas tur att bli befordrade till himlen, nu var det din.

Joh 11:25 ”Jesus sade. ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör.”

À bientôt! På återseende!

Hälsningar från
Ulrica - Systerdotter till Henry