Gästinlägg av Maria Lind.
Jag som har fått äran att dela en liten del av mig och mitt liv här på min pastor Ulricas blogg heter Maria Lind och är 36 år ung, gift med Mattias och tillsammans har vi fem barn.
Jag är utbildad lärare och förskollärare och arbetar sedan 2018 som rektor i en förskola. Parallellt med jobbet så går jag även rektorsutbildningen på Uppsala universitet. I skrivande stund så jobbar jag endast 75% och studerar eftersom vi i november fick vårt femte barn, en son. Jag är så lyckligt lottad som får möjligheten att både jobba och ta hand om familjen. Jag älskar mitt jobb, där får Gud forma mig som ledare och använda mig för Hans ära.
Vi bor ute på landet utanför Västerås. Att bo på landet har alltid varit en dröm för oss, men vi fick faktiskt vänta åtta år innan vi fick köpa vårt första hus på landet. Innan dess har vi köpt andra hus, renoverat och sålt.
I november förra året sålde vi vårt efterlängtade hus (på landet) och flyttade till vårt nuvarande hus som också ligger ute på landet, faktiskt bara fem minuter bort från det andra huset. Två veckor efter flytten kom vår femte son, Adam. Man skulle ju kunna tro att vi då flyttade till något större men det gjorde vi inte. Tvärtom. Vi flyttade till ett mindre hus och det är faktiskt det bästa jag gjort på länge, vilken befrielse! Mindre utgifter, mindre att städa och dessutom så har vi kommit närmare varandra eftersom det inte finns någon plats att ”gömma” sig på. Bara vinster med andra ord.
Jag blev frälst i mina yngre tonår, jag fick möta Gud på ett sådant radikalt sätt. Han tog min trasiga själ och gjorde den hel, över en natt så gjorde Han allting nytt. Jag hade aldrig känt sådan frihet och frid tidigare
Jag fick vara med om fantastiska saker i min vandring med honom. Jag vet inte hur många som jag fick dela Guds ord med och be för till frälsning, men många var det. Jag fick se mirakler och tala liv in i mångas liv. Genom detta kom även enormt mycket motstånd och förföljelse. Men vad gjorde det när jag hade hittat meningen med livet?
Lifecenter blev vårt hem för några år sedan men egentligen så har Lifecenter varit mitt hem långt innan dess. Jag var en av dem som var med från starten i Lifecenter men livet tog sina vändningar och av olika anledningar så valde jag, trots mina starka upplevelser med Gud, att lämna kyrkan och vända Gud ryggen. Efter det följde 10 år av ångest, depression, destruktiva relationer och missbruk men inte en enda gång vände Gud sin rygg mot mig.
Jag kan se tillbaka på dessa år och se hur Gud har burit mig genom allt och många gånger även räddat mig. Han har använt både frälsta och ofrälsta människor för att sakta leda mig tillbaka till honom. Tänk vad fantastiskt det är att vi har en Gud som kan vända det som var tänkt för ondo till något gott. Jag är så galet tacksam att han inte gav upp om mig, att han stod där med öppna armar redo att ta emot, förlåta och upprätta.
Under den här 10-års perioden i mitt liv utan tron på Gud mötte jag min man, Mattias. Vi blev blixtförälskade, gifte oss och fick kort därefter våra två äldsta söner, Gustav och Emil som i dag är 10 och 11 år gamla. Efter att jag kommit tillbaka till Jesus så blev även min man, mot alla odds, troende och fick ta emot Jesus. Det finns så mycket att säga om den här resan men det här är inte platsen för den berättelsen. Allt har sin tid och jag vet att Gud kommer använda allt som var tänkt att bryta ner mig till att lyfta upp andra. I dag har vi ytterligare tre barn, Hannah 5 år, Joel 4 år och Adam 8 veckor.
Vi har som ni alla vet haft en mycket speciell tid där pandemin har satt sina fula spår runt om i världen. Många människor har förlorat sina jobb och tillvaron har på olika sätt vänts upp och ner. Jag tänker tillbaka på något som Gud sa till mig för många år sedan som jag skrev ner i min bibel. Tilltalet handlade om maskar som vi som människor ibland sätter på oss för att visa upp en fasad och hur de ska ramla av och kvar ska människan stå. Det var ett specifikt tilltal om Sverige som jag tror händer nu.
Precis som jag skrev tidigare så är Gud en Gud som tar det som var tänkt att förstöra oss och gör det till något gott i våra liv. Så mycket gott har kommit från denna pandemi. Nu kanske du tänker att jag är helt galen men lyssna, hur många fler människor når vi inte med evangelium idag än vad vi gjorde för ett år sedan tack vare att allt har blivit online? Jag vet även många troende som har blivit tvungna att gå tillbaka till rötterna, till källan, och börja bygga sina liv på klippan igen. Ordet, bönen och gemenskapen med Gud har på nytt flammat upp i människors liv. AMAZING!
Personligen så har Gud bankat på mitt hjärta många gånger under den här pandemin. Det här är inte en tid för oss som kristna att dra oss tillbaka, tvärtom så är det nu som vi ska breda ut tältpluggarna och göra rum för flera (Jes 54:2). Det finns människor som väntar på andra sidan av vår lydnad till Guds befallning.
Jesus frågor oss om vi älskar Honom. Är svaret ja så säger Han att vi ska vara en herde för Hans får och föra dem på bete (Joh 21:15-18). Min respons på det här under pandemin blev att för ett par veckor sedan ta modet till mig och starta en connect tillsammans med två nyfrälsta unga kvinnor. Vi träffas hemma hos oss, utomhus varannan vecka men jag har daglig samt veckovis kontakt på telefonen med dem. Det är så häftigt att se vad Gud gör i deras liv. Jag ser så mycket guld i dem och det ska bli så härligt att tillsammans med den helige Ande få varsamt vaska fram detta i dem. Samtidigt som det är härligt så är det också hårt arbete. Det är många timmar av överlåtelse i tid, bön och tårar för att de inte ska gå vilse på vägen. Men vi som människor sår frön och Gud är den som får det att växa, det är ganska skönt att få vila i det.
Självklart längtar vi tillbaka till kyrkan och framförallt så längtar jag efter att få ta med mig mina nyfrälsta vänner till en stor konferens där tusentals med människor står med upplyfta hjärtan och händer och lovsjunger så att himlen ramlar ner. Tills dess så får vi inte glömma att vara trogna i det lilla och komma ihåg att där två eller tre är samlade i Jesu namn så är han där mitt ibland oss (Matt 18:20). Hans närvaro förvandlar fortfarande liv och Han är lika närvarande i det lilla som i det stora.
Vad är ditt nästa steg? Vad är ditt svar på Jesus fråga?
Jag tror att tid finns, det handlar bara om att prioritera. Ork finns också, om du hämtar kraft hos Gud. (Fil 4:13, Matt 6:33).
I mina stunder av svaghet, vilket är ofta, så påminns jag om detta bibelord i 2 Kor 12:9:
”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet”.
Det är ok att bryta ihop när livet känns övermäktigt för Gud är där med sin nåd om du vill ta emot den. Det är som jag brukar säga, bara att bryta ihop och komma igen. Glöm inte bara att komma igen, ”Talita Koum! Det betyder Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!” (Mark 5:41).
Varma hälsningar från Maria
Jag är utbildad lärare och förskollärare och arbetar sedan 2018 som rektor i en förskola. Parallellt med jobbet så går jag även rektorsutbildningen på Uppsala universitet. I skrivande stund så jobbar jag endast 75% och studerar eftersom vi i november fick vårt femte barn, en son. Jag är så lyckligt lottad som får möjligheten att både jobba och ta hand om familjen. Jag älskar mitt jobb, där får Gud forma mig som ledare och använda mig för Hans ära.
Vi bor ute på landet utanför Västerås. Att bo på landet har alltid varit en dröm för oss, men vi fick faktiskt vänta åtta år innan vi fick köpa vårt första hus på landet. Innan dess har vi köpt andra hus, renoverat och sålt.
I november förra året sålde vi vårt efterlängtade hus (på landet) och flyttade till vårt nuvarande hus som också ligger ute på landet, faktiskt bara fem minuter bort från det andra huset. Två veckor efter flytten kom vår femte son, Adam. Man skulle ju kunna tro att vi då flyttade till något större men det gjorde vi inte. Tvärtom. Vi flyttade till ett mindre hus och det är faktiskt det bästa jag gjort på länge, vilken befrielse! Mindre utgifter, mindre att städa och dessutom så har vi kommit närmare varandra eftersom det inte finns någon plats att ”gömma” sig på. Bara vinster med andra ord.
Jag blev frälst i mina yngre tonår, jag fick möta Gud på ett sådant radikalt sätt. Han tog min trasiga själ och gjorde den hel, över en natt så gjorde Han allting nytt. Jag hade aldrig känt sådan frihet och frid tidigare
Jag fick vara med om fantastiska saker i min vandring med honom. Jag vet inte hur många som jag fick dela Guds ord med och be för till frälsning, men många var det. Jag fick se mirakler och tala liv in i mångas liv. Genom detta kom även enormt mycket motstånd och förföljelse. Men vad gjorde det när jag hade hittat meningen med livet?
Lifecenter blev vårt hem för några år sedan men egentligen så har Lifecenter varit mitt hem långt innan dess. Jag var en av dem som var med från starten i Lifecenter men livet tog sina vändningar och av olika anledningar så valde jag, trots mina starka upplevelser med Gud, att lämna kyrkan och vända Gud ryggen. Efter det följde 10 år av ångest, depression, destruktiva relationer och missbruk men inte en enda gång vände Gud sin rygg mot mig.
Jag kan se tillbaka på dessa år och se hur Gud har burit mig genom allt och många gånger även räddat mig. Han har använt både frälsta och ofrälsta människor för att sakta leda mig tillbaka till honom. Tänk vad fantastiskt det är att vi har en Gud som kan vända det som var tänkt för ondo till något gott. Jag är så galet tacksam att han inte gav upp om mig, att han stod där med öppna armar redo att ta emot, förlåta och upprätta.
Under den här 10-års perioden i mitt liv utan tron på Gud mötte jag min man, Mattias. Vi blev blixtförälskade, gifte oss och fick kort därefter våra två äldsta söner, Gustav och Emil som i dag är 10 och 11 år gamla. Efter att jag kommit tillbaka till Jesus så blev även min man, mot alla odds, troende och fick ta emot Jesus. Det finns så mycket att säga om den här resan men det här är inte platsen för den berättelsen. Allt har sin tid och jag vet att Gud kommer använda allt som var tänkt att bryta ner mig till att lyfta upp andra. I dag har vi ytterligare tre barn, Hannah 5 år, Joel 4 år och Adam 8 veckor.
Vi har som ni alla vet haft en mycket speciell tid där pandemin har satt sina fula spår runt om i världen. Många människor har förlorat sina jobb och tillvaron har på olika sätt vänts upp och ner. Jag tänker tillbaka på något som Gud sa till mig för många år sedan som jag skrev ner i min bibel. Tilltalet handlade om maskar som vi som människor ibland sätter på oss för att visa upp en fasad och hur de ska ramla av och kvar ska människan stå. Det var ett specifikt tilltal om Sverige som jag tror händer nu.
Precis som jag skrev tidigare så är Gud en Gud som tar det som var tänkt att förstöra oss och gör det till något gott i våra liv. Så mycket gott har kommit från denna pandemi. Nu kanske du tänker att jag är helt galen men lyssna, hur många fler människor når vi inte med evangelium idag än vad vi gjorde för ett år sedan tack vare att allt har blivit online? Jag vet även många troende som har blivit tvungna att gå tillbaka till rötterna, till källan, och börja bygga sina liv på klippan igen. Ordet, bönen och gemenskapen med Gud har på nytt flammat upp i människors liv. AMAZING!
Personligen så har Gud bankat på mitt hjärta många gånger under den här pandemin. Det här är inte en tid för oss som kristna att dra oss tillbaka, tvärtom så är det nu som vi ska breda ut tältpluggarna och göra rum för flera (Jes 54:2). Det finns människor som väntar på andra sidan av vår lydnad till Guds befallning.
Jesus frågor oss om vi älskar Honom. Är svaret ja så säger Han att vi ska vara en herde för Hans får och föra dem på bete (Joh 21:15-18). Min respons på det här under pandemin blev att för ett par veckor sedan ta modet till mig och starta en connect tillsammans med två nyfrälsta unga kvinnor. Vi träffas hemma hos oss, utomhus varannan vecka men jag har daglig samt veckovis kontakt på telefonen med dem. Det är så häftigt att se vad Gud gör i deras liv. Jag ser så mycket guld i dem och det ska bli så härligt att tillsammans med den helige Ande få varsamt vaska fram detta i dem. Samtidigt som det är härligt så är det också hårt arbete. Det är många timmar av överlåtelse i tid, bön och tårar för att de inte ska gå vilse på vägen. Men vi som människor sår frön och Gud är den som får det att växa, det är ganska skönt att få vila i det.
Självklart längtar vi tillbaka till kyrkan och framförallt så längtar jag efter att få ta med mig mina nyfrälsta vänner till en stor konferens där tusentals med människor står med upplyfta hjärtan och händer och lovsjunger så att himlen ramlar ner. Tills dess så får vi inte glömma att vara trogna i det lilla och komma ihåg att där två eller tre är samlade i Jesu namn så är han där mitt ibland oss (Matt 18:20). Hans närvaro förvandlar fortfarande liv och Han är lika närvarande i det lilla som i det stora.
Vad är ditt nästa steg? Vad är ditt svar på Jesus fråga?
Jag tror att tid finns, det handlar bara om att prioritera. Ork finns också, om du hämtar kraft hos Gud. (Fil 4:13, Matt 6:33).
I mina stunder av svaghet, vilket är ofta, så påminns jag om detta bibelord i 2 Kor 12:9:
”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet”.
Det är ok att bryta ihop när livet känns övermäktigt för Gud är där med sin nåd om du vill ta emot den. Det är som jag brukar säga, bara att bryta ihop och komma igen. Glöm inte bara att komma igen, ”Talita Koum! Det betyder Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!” (Mark 5:41).
Varma hälsningar från Maria