Det andra vänster.
Ibland händer det att jag kör och PJ sitter bredvid mig när vi åker lite längre sträckor. Dessutom händer det ganska ofta att jag är lite förvirrad i trafiken - ska jag köra höger eller vänster? Jag vet vilket som är höger och vilket som är vänster, men när jag blir lite lätt stirrig och stressad, då kör jag gladeligen höger när PJ febrilt tjoar VÄNSTER!
Jo, det har hänt att han till och med tjoar ”Det andra vänster” för att jag ska fatta att jag håller på att åka åt helt felt håll :) Visst är det roligt? Jag skrattar bara jag skriver det här. Vi skulle spela in denna cirkus i bilen, den är värd att sändas på bästa sändningstid. Jag skrattar hysteriskt, det gör inte PJ alla gånger...
”Förvirrad Pastor på turné genom Livet”, del 1 av väldigt många. Det verkar nämligen aldrig ta slut. Höger eller vänster? Tja, det löser sig alltid, det går ju alltid att köra en U-sväng, vilket jag gjort många gånger.
Det är lätt att köra fel i stressade, pressade och knepiga situationer, men det går att fixa. Du kanske åker någon mil till i slutändan, men vad gör det? Just another story to tell.
Hörni kära läsare, den här säsongen, den här pandemin, den gör något med oss alla. Oavsett hur positivt vi väljer att se på framtiden, pandemin påverkar oss. Just nu är det lätt att köra fel. Dessutom är den här säsongen mycket längre än vi trodde från början, vi ser ju ”inget slut” just nu. Det kommer ett ”efter”, men när? Till hösten? Vilken höst? 2025 :)
Visst ska vi stanna upp och vara tacksamma för allt vi kan göra, allt är långt ifrån inställt, men ovissheten gör något i våra hjärtan, med våra tankar. Det vi tog för givet för ett år sedan känns långt borta. När bilder vi tog för ett par år sedan påminner oss i minnesbanken om stora samlingar, konferenser, bröllop, fester och inte minst fantastiska Gudstjänster så fylls jag av längtan.
Längtan efter att få SES igen, längtan att få krama om varandra igen, längtan efter att få lovsjunga tillsammans i en Gudstjänst, att få be tillsammans, längtan efter att kunna samlas utan att tänka på restriktioner. Längtan efter att få resa som vi vill igen.
När vi läser om den ”förlorade sonen” (Lukas 15) i Bibeln är det synd ibland att det står ”förlorad”, han var aldrig ”förlorad”, han var ”vilse” en tid, och det kan man ju bli. Han gick rejält vilse, hans bror blev också vilse när han inte välkomnade sin bror ”den förlorade sonen” hem igen på rätt sätt.
Vi kan gå vilse, köra vilse, på så många sätt.
Det är ”helt ok” att köra vilse en stund, om du inte påverkar för många runt dig. Det vill säga, ta ditt personliga ansvar, gör en ”u-sväng” och kör i rätt riktning igen, svårare än så är det inte. Har du medpassagerare i bilen (eller livet…) be om ursäkt, och så kör du vidare.
Det finns inget så vackert, så fint, så gott för hjärtat som när en ”förlorad” son eller dotter kommer hem igen. Finns det ingen som jublar när du kommer hem här på jorden, så kom ihåg att Gud håller stort partaj i himlen med alla änglar den dag du vänder hemåt till Honom igen. Och i himlen mina vänner, där finns inga restriktioner.
Håll ut.
Håll avstånd.
Försök uppmuntra alla du möter. Vi behöver det just nu mer än någonsin.
”Therefore, if anyone is in Christ, he is a new creation; old things have passed away; behold, all things have become new.” 2 Corinthians 5:17
Hälsningar från
Längtande Ulrica
Jo, det har hänt att han till och med tjoar ”Det andra vänster” för att jag ska fatta att jag håller på att åka åt helt felt håll :) Visst är det roligt? Jag skrattar bara jag skriver det här. Vi skulle spela in denna cirkus i bilen, den är värd att sändas på bästa sändningstid. Jag skrattar hysteriskt, det gör inte PJ alla gånger...
”Förvirrad Pastor på turné genom Livet”, del 1 av väldigt många. Det verkar nämligen aldrig ta slut. Höger eller vänster? Tja, det löser sig alltid, det går ju alltid att köra en U-sväng, vilket jag gjort många gånger.
Det är lätt att köra fel i stressade, pressade och knepiga situationer, men det går att fixa. Du kanske åker någon mil till i slutändan, men vad gör det? Just another story to tell.
Hörni kära läsare, den här säsongen, den här pandemin, den gör något med oss alla. Oavsett hur positivt vi väljer att se på framtiden, pandemin påverkar oss. Just nu är det lätt att köra fel. Dessutom är den här säsongen mycket längre än vi trodde från början, vi ser ju ”inget slut” just nu. Det kommer ett ”efter”, men när? Till hösten? Vilken höst? 2025 :)
Visst ska vi stanna upp och vara tacksamma för allt vi kan göra, allt är långt ifrån inställt, men ovissheten gör något i våra hjärtan, med våra tankar. Det vi tog för givet för ett år sedan känns långt borta. När bilder vi tog för ett par år sedan påminner oss i minnesbanken om stora samlingar, konferenser, bröllop, fester och inte minst fantastiska Gudstjänster så fylls jag av längtan.
Längtan efter att få SES igen, längtan att få krama om varandra igen, längtan efter att få lovsjunga tillsammans i en Gudstjänst, att få be tillsammans, längtan efter att kunna samlas utan att tänka på restriktioner. Längtan efter att få resa som vi vill igen.
När vi läser om den ”förlorade sonen” (Lukas 15) i Bibeln är det synd ibland att det står ”förlorad”, han var aldrig ”förlorad”, han var ”vilse” en tid, och det kan man ju bli. Han gick rejält vilse, hans bror blev också vilse när han inte välkomnade sin bror ”den förlorade sonen” hem igen på rätt sätt.
Vi kan gå vilse, köra vilse, på så många sätt.
Det är ”helt ok” att köra vilse en stund, om du inte påverkar för många runt dig. Det vill säga, ta ditt personliga ansvar, gör en ”u-sväng” och kör i rätt riktning igen, svårare än så är det inte. Har du medpassagerare i bilen (eller livet…) be om ursäkt, och så kör du vidare.
Det finns inget så vackert, så fint, så gott för hjärtat som när en ”förlorad” son eller dotter kommer hem igen. Finns det ingen som jublar när du kommer hem här på jorden, så kom ihåg att Gud håller stort partaj i himlen med alla änglar den dag du vänder hemåt till Honom igen. Och i himlen mina vänner, där finns inga restriktioner.
Håll ut.
Håll avstånd.
Försök uppmuntra alla du möter. Vi behöver det just nu mer än någonsin.
”Therefore, if anyone is in Christ, he is a new creation; old things have passed away; behold, all things have become new.” 2 Corinthians 5:17
Hälsningar från
Längtande Ulrica