Gud som haver barnen kär.

För några veckor sedan fick jag en bild av min svärfar Bo-Anders på min egen pappa Göran, han fyller snart 89 år. Bilden var ifrån ”Söndagsskolans julfest” någon gång i början av 80-talet. Pingstkyrkan i Karlskrona var full med familjer, det var fest!

Mina föräldrar var (bland annat) söndagsskollärare i 42 år. 

När vi växte upp hade de en söndagsskola på vår skola, alla våra kompisar i husen runt oss gick till den söndagsskolan, och våra klasskompisar. Nja, kanske inte alla, men många.

Det var i alla fall flera hundra barn som fick höra om Jesus bara i den söndagsskolan som mina föräldrar (och flera med dem…) hade.

Mamma och pappa sådde inte bara Guds ord, de sådde även trofasthet, lojalitet, de såg de små barnens potential år efter år, i 42 år. Generation efter generation.

Min pappa går ut och ”patrullerar” gatorna i Karlskrona varje dag, det är hans motion. En timme på förmiddagen, en timme på eftermiddagen. Han är fortfarande lång och ståtlig, påminner nästan om en general där han går fram.

Pappa känner många i den stad han varit trogen, Karlskrona, många hälsar på honom. Häromdagen sprang en lite drygt 60-årig man fram till honom och ropade ”GÖRAN! Känner du igen mig?” Nej, det gjorde inte pappa.

”Jag heter Peter”, sa mannen.
”Hej Peter”, sa pappa. ”Jag heter Göran”, sa pappa och log.

”Jag gick i söndagsskolan hos dig och din fru när jag var liten”, sa Peter. Tårarna strömmade nerför hans kinder. ”Jag har aldrig glömt min barnatro”, fortsatte Peter.

Pappa blev rörd naturligtvis. De fick ett mycket fint samtal om tro, barnatro men också en tro som kan bära Livet igenom. ”Det har det gjort för mig”, sa pappa. ”Vill du att jag ska be för dig?” sa pappa. ”Ja tack”, sa Peter.

Där, mitt på gatan i vackra Karlskrona, knäppte två, för länge sedan vuxna män, sina valkiga händer och bad ”Gud som haver barnen kär”. Pappa har bett den hundratals gånger, men för Peter var det första gången på länge.

Ta fram din barnatro igen”, sa pappa till Peter.
”Men nu kan du ta din tro längre, den bär även idag”.

Så skildes de åt. Ett frö var sått i Peters liv ännu en gång.

Det som planterades i söndagsskolan för över 50 år sedan var inte dött. Ett frö begraver vi inte, vi sår och någon gång längs med livsresan blir det skörd.

Allt vi gör och säger är frön som vi får skörda. Det kan ibland bli missväxt och hela skörden måste slängas, men en riktigt bonde ger inte upp. Bonden vet att det kommer svåra tider ibland, men inte alltid, många gånger blir det god skörd.

Dessutom blir inte bonden förvånad om han sår potatis och han får skörda potatis. Det du sår får du skörda, du skördar inte morötter när du sått potatis.

Just nu, i den här märkliga säsongen, märks det så väl vad vi skördat i våra liv. PJ och jag har lett olika kyrkor i 35 år i år, men aldrig har vi varit pastorer i en pandemi förut. 

Du som jobbar inom sjukvården har troligtvis aldrig dragit det lass ni gör idag förut, eller du som är lärare, journalist, jobbar inom handeln… vad du än har för yrke. Vi har ingen att fråga ”Hur gjorde ni genom en pandemi förr i världen?”. Det finns ingen, nu levande, som kan svara på det.

Jag vill tro att vi alla gör så gott vi kan.

Det jag vet med all säkerhet är att Gud är med genom alla säsonger. Vem vill jag vara när den här pandemin är över? Vad sår jag i den här tiden? Oro, tvivel, ilska? Lätt hänt vissa dagar, men över tid, för den här säsongen tar just tid, vad sår du idag? Ett frö blir inte sin fulla potential efter en kvart. Det tar tid, omsorg, ett evigt vattnande, och mycket kärlek.

Till slut vill jag gärna uppmuntra dig att om du just nu har svårt att be - ta fram din barnatro och be ”Gud som haver”. Börja där. Så ett frö. Ge inte upp. Det kommer ge resultat, du kommer skörda. Amen.

Jag avslutar med texten till den fina sången ”Barnatro”.
All välsignelse önskar jag dig idag!

Hälsningar från
Ulrica - tillfällig bondmora

Barnatro
Text och musik: Einar Westling (1896-1971)

1. Har du kvar din barnatro
ifrån hemmet lugna bo?
Kan du bedja än, som förr du alltid bad:
“Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är”.
Gamla mor då känner sig så nöjd och glad.


Kör:
Barnatro, barnatro,
till himmelen du är en gyllne bro!
Barnatro, barnatro,
till himmelen du är en gyllne bro!


2. Du har kanske vandrat kring
runt kring hela jordens ring,
och i fjärran land du sökt att lyckan nå.
Du har gråtit mången gång,
då du hört en gammal sång,
som du minnes ifrån hemmets lugna vrå.


3. Likt en seglare i hamn
blev du lugn i modersfamn,
ömt hon smekte dig och sjöng om himlens land.
Hennes stämma blev så varm,
när du låg vid hennes barm,
hon din framtid lade tryggt i änglars hand.


4. Du blir lycklig liksom förr,
om du öppnar hjärtats dörr,
barnaårens sällhet åter bliver din.
Uti himmelen blir fröjd,
och du själv blir glad och nöjd.
Du kan sjunga se´n med jubel i ditt sinn…