Gud hör bön.
Jag har skrivit om detta förr - jag må vara 55 år numera men inom mig "kämpar" fortfarande en fnittrig 14-åring för att få gapskratta titt som tätt. Det behöver inte vara mycket som gör att jag drar på mungiporna rejält - det finns så mycket i vardagen som finns där bara för att ge oss glädje, skratt och fnitter. Det finns mycket som vill motsatsen också, tyvärr…
Under 2020 har även jag fällt en och annan tår. Vissa dagar har jag också en (ganska) stor klump i magen.
Julafton 2019 blev min PJ svårt sjuk, trodde vi alla fall. Vi fick ringa efter ambulans till vår lilla stuga där vi var i fjällvärlden, det tog en bra stund innan ambulansen kom. Under den ”stunden” hann vi naturligtvis bli lite lätt oroliga. Jag ringde ingen, det var ju julafton - ingen blir bättre av att jag oroar halva släkten.
PJ låg i soffan lite blek, jag gick ut på vår snöklädda altan och ropade en bön rätt ut i ”tomma intet” kändes det som. Men det var det inte. Gud hörde min bön.
Jag gick in i vår lilla mysiga julpyntade stuga, la händerna på min man, smorde honom med olja och så bad jag igen. Lite tystare den här gången :) Gud hörde min bön.
Efter ca en timme var ambulansen på plats. I huvudet hade vi gått igenom vilka sjukhus som låg närmast där vi var - vi konstaterade att det var cirka två timmar till närmaste stort sjukhus.
Ambulansen / sjukvårdspersonalen kom, det första de sa var ”Här inne var det fridfullt! Har ni bett till Gud eller något liknande?” sa de lite skämtsamt och käckt.
”Ja, det har vi” sa jag med ett leende, ambulansmännen förstod snabbt att vi faktiskt hade bett till Gud.
PJ har återhämtat sig rejält, när han var på benen igen kom Corona, min mamma blev riktigt dålig, och så hände lite annat här och där som gjorde att vi kunde hålla oss för skratt. Så är Livet.
I skrivande stund stiger siffrorna för Covid-19 tyvärr ännu en gång. Vi behöver alla ta vårt ansvar, hålla ut och tvätta våra händer ofta. Det är inte konstigt om många har en klump i magen, fäller en tår och känner oro inför framtiden.
Men min vän. Gud hör bön, om du känner att du kanske knappt kan viska en bön, du är så trött så du ”bara” kan forma en enkel bön i dina tankar så HÖR Gud dina böner. Han vill, kan och kommer ge dig kraft.
Mitt i det som varit ett oerhört speciellt år 2020, har jag inte tappat glädjen. Vissa dagar har jag fått kämpa för att behålla den, för min glädje är Gudagiven, det är en gåva till mig som jag vill behålla så länge jag lever och andas. Om jag är glad mår jag helt enkelt bättre och alla runt mig. Glädje smittar!
Jag undrar ibland vad Gud vill lära oss detta speciella år. Svaret på det kommer inte på en gång, det lär dröja.
Men - vad du än går igenom. Tappa inte DIN glädje som du fått, det är en gåva från Gud och den glädjen håller i alla säsonger. Trust me, I know. En gudomlig glädje håller i alla stormar.
All uppmuntran!
Gud hör din bön.
Psalm 62: 2-3
”Bara hos Gud har min själ sin ro, från honom kommer min frälsning. Bara han är min klippa och min frälsning, min bor. Jag ska inte vackla.”
Great faith is a product of great fights.
Great testimonies are the outcome of great tests.
Great triumphs can only come out of great trials.
Hälsningar från
Ulrica - Glad
Under 2020 har även jag fällt en och annan tår. Vissa dagar har jag också en (ganska) stor klump i magen.
Julafton 2019 blev min PJ svårt sjuk, trodde vi alla fall. Vi fick ringa efter ambulans till vår lilla stuga där vi var i fjällvärlden, det tog en bra stund innan ambulansen kom. Under den ”stunden” hann vi naturligtvis bli lite lätt oroliga. Jag ringde ingen, det var ju julafton - ingen blir bättre av att jag oroar halva släkten.
PJ låg i soffan lite blek, jag gick ut på vår snöklädda altan och ropade en bön rätt ut i ”tomma intet” kändes det som. Men det var det inte. Gud hörde min bön.
Jag gick in i vår lilla mysiga julpyntade stuga, la händerna på min man, smorde honom med olja och så bad jag igen. Lite tystare den här gången :) Gud hörde min bön.
Efter ca en timme var ambulansen på plats. I huvudet hade vi gått igenom vilka sjukhus som låg närmast där vi var - vi konstaterade att det var cirka två timmar till närmaste stort sjukhus.
Ambulansen / sjukvårdspersonalen kom, det första de sa var ”Här inne var det fridfullt! Har ni bett till Gud eller något liknande?” sa de lite skämtsamt och käckt.
”Ja, det har vi” sa jag med ett leende, ambulansmännen förstod snabbt att vi faktiskt hade bett till Gud.
PJ har återhämtat sig rejält, när han var på benen igen kom Corona, min mamma blev riktigt dålig, och så hände lite annat här och där som gjorde att vi kunde hålla oss för skratt. Så är Livet.
I skrivande stund stiger siffrorna för Covid-19 tyvärr ännu en gång. Vi behöver alla ta vårt ansvar, hålla ut och tvätta våra händer ofta. Det är inte konstigt om många har en klump i magen, fäller en tår och känner oro inför framtiden.
Men min vän. Gud hör bön, om du känner att du kanske knappt kan viska en bön, du är så trött så du ”bara” kan forma en enkel bön i dina tankar så HÖR Gud dina böner. Han vill, kan och kommer ge dig kraft.
Mitt i det som varit ett oerhört speciellt år 2020, har jag inte tappat glädjen. Vissa dagar har jag fått kämpa för att behålla den, för min glädje är Gudagiven, det är en gåva till mig som jag vill behålla så länge jag lever och andas. Om jag är glad mår jag helt enkelt bättre och alla runt mig. Glädje smittar!
Jag undrar ibland vad Gud vill lära oss detta speciella år. Svaret på det kommer inte på en gång, det lär dröja.
Men - vad du än går igenom. Tappa inte DIN glädje som du fått, det är en gåva från Gud och den glädjen håller i alla säsonger. Trust me, I know. En gudomlig glädje håller i alla stormar.
All uppmuntran!
Gud hör din bön.
Psalm 62: 2-3
”Bara hos Gud har min själ sin ro, från honom kommer min frälsning. Bara han är min klippa och min frälsning, min bor. Jag ska inte vackla.”
Great faith is a product of great fights.
Great testimonies are the outcome of great tests.
Great triumphs can only come out of great trials.
Hälsningar från
Ulrica - Glad