Tystnad gör ont.

Jag tillhör dem som försöker svarar (ganska) snabbt om du messar eller mejlar mig, i alla fall samma dag. Om jag får en fråga så svarar jag att jag återkommer. Personligen uppskattar jag feedback, det kan ”bara” vara en tumme upp som numera är så lätt att göra på våra smartphones.

Jag tillhör också dem som försöker att inte ge negativ feedback eller skriva långa ”haranger” i form av mejl eller mess - negativa ord i skriven form gör helt enkelt mer ont när vi inte kan läsa av kroppsspråket hos varandra.

Som pastor får vi ganska ofta mejl om både positiva och negativa saker. Det händer emellanåt att människor gärna vill berätta om saker och ting, då blir det ett långt mejl. Helt ok. Däremot brukar vi då svara att vi gärna möts istället så vi kan se varandra i ögonen - tonen och stämningen brukar bli annorlunda då. Inte alltid naturligtvis, men oftast.

Det som gör mest ont i mitt hjärta är tystnad.
Jag får inga svar.
Jag hör ingenting.
Det är tyst och tomt.

Men - jag är en stor flicka så jag har samtidigt lärt mig att hantera även tystnad, jag tar det givetvis inte personligt. Människan i andra änden på mitt sms kanske har en riktigt dålig dag, vecka eller säsong.

Just därför försöker jag så långt det går an på mig att inte skriva något negativt eller jobbigt på sms eller mejl - jag vet ju inte vad just den människan går igenom som får mitt meddelande. Och detsamma gäller ju de personer som skriver till oss eller någon annan ledare eller pastor. Vi är alla bara människor mitt i allt.

När vi går igenom tuffa passager i livet är det lätt att få skygglappar - ”det är bara jag och mina problem i hela världen”. Det är en lögn. Som väl är går vi troligtvis inte igenom tuffa tider exakt samtidigt, men någon gång under Livsresan ingår kriser. Vi växer och lär oss otroligt mycket genom kriser om vi tar dem på rätt sätt.

När vi känner oss ensamma, livet är extra tufft, då är det lätt att känna att Gud är tyst och att Han är långt borta. Vi isolerar oss lätt, tar avstånd från andra människor. Det går bra en kort tid, men inte för länge. Semester och ledighet är något annat, det är livsviktigt, återhämtning är balsam för själen. Men kanske just i år har många inte fått den där återhämtningen som skulle behövas, Covid-19 flåsar oss forfarande i nacken.

Om du tycker att Gud känns långt borta så är det inte Han som flyttat på sig. Han är kvar där Han alltid varit, nära dig. Nej, då är det troligtvis så att du flyttat dig en bit bort från Gud eller så har du slutat lystna. Han finns där, alltid.

”Kan du skratta fortfarande?” frågade en god vän mig för några veckor efter ett lite speciellt samtal jag haft. Ja, jag kan skratta. Mycket och ofta. Ibland får vi kämpa för att behålla glädjen, men det är upp till oss att plocka upp den igen om vi tappat den.

Det finns massor med glädje i alla säsonger, tack och lov!

Rensa luften runt dig, ta bort alla åskmoln så det blir fri sikt runt dig igen. Svara vänligt, försök hålla en god ton. Jag har misslyckats ibland, då ber jag om förlåtelse och så går vi vidare.

Bibeln är full av berättelser om detta mörka fenomen. Tystnad. Redan i lustgården frågar Gud själv efter Adam ”Var är du?”. Tystnaden var bedövande. Där det tidigare varit skratt och bubbel gömde människan sig i sin skuld och sorg över det man gjort.

Hade det varit modern tid hade Adam säkert lagt ut en bild på sociala medier om hur besviken han var på Eva som lurade honom…:) Oviljan att ta ansvar för sina egna handlingar leder ofta till tystnad. Därefter går proppen ur och skuldbeläggandet börjar.

Det är härligt att få be om förlåtelse, det är renande. Lärjungarna sprang och gömde sig efter korsfästelsen. Tystnad. Det mäktiga är att Jesus kan kliva in i låsta, tysta rum, dit vi människor inte har någon nyckel.

Gud bryter tystnaden genom sitt ord, sin ande och genom människor som talar in i våra liv.

Har du dessutom tänkt på att det är 400 år av tystnad från Gud till människan mellan Gamla och Nya Testamentet? Efter denna långa tystnad får en gammal man vid namn Sakarias ett tilltal från Gud ”Var inte rädd, Gud har hört din bön” (Lukas 1: 13) Sakarias och hans fru Elisabeth blev föräldrar till Johannes Döparen.

Slutsats.
Dra dig inte undan. Tjäna Gud med glädje. Lev livet med andra människor. Tala med Gud, han lyssnar. Isolera dig inte.

Var inte tyst.
Apg 4: 20
”Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi sett och hört…”

All uppmuntran!

Hälsningar från
Ulrica - Eftertänksam