Inga oönskade barn.
Fortfarande märkliga tider. Vi får helt enkelt ta en dag i taget, försöka uppmuntra och hjälpa varandra när humöret slokar lite grand.
”Det är ju bara en liten virus” sa ”någon” till oss för några veckor sedan… Nja, det vet jag inte om jag höll med om då och absolut inte nu. Det finns verkligen en tid före och säkerligen efter Corona när vi väl kommer dit.
Nu byter vi ämne. Idag fyller min älskade pappa 88 år. Den 15 maj 1932 föddes Lars Göran Redéen, fast det tog många år innan han fick det efternamnet.
Om du tycker att du läst alldeles för mycket om min pappa så slutar du läsa här. Det kommer ett nytt inlägg nästa vecka som handlar om något helt annat.
Jag har skrivit så många gånger om min lilla pappa att det kan verka tjatigt och du tycker kanske att han låter alltigenom perfekt. Det är han inte, det är nämligen ingen människa, inte min pappa Göran heller. Men med Guds hjälp har han sannerligen gjort det bästa av sitt Liv.
Pappa har haft, och har fortfarande, en mycket sund inställning till Livet, trots att hans barndom och uppväxt inte innehöll många ljusglimtar. Hans mamma lämnade bort honom till fosterföräldrar när han var nio månader och hans pappa lyste med sin frånvaro under hela hans liv, vi mötte aldrig vår farfar.
Pappa var ”oönskad”, han var som man sa på den tiden en ”oäkting” som ingen egentligen ville veta av. Lite av ett ”misslyckande” eftersom hans föräldrar aldrig var gifta, de möttes egentligen bara en gång, och den gången blev min pappa till.
Min käre far fick börja jobba redan som en liten pojke. När han var 13 år fick han fem kronor av den sista fosterfamiljen och så fick han gå de lite drygt fyra milen till närmaste stad som var självaste ”Staun” = Karlskrona. Då var det krigsslutet, 1945. Kristider, speciella tider även då.
Pappa växte upp fort. Han var på sjön i många år, gick iland, blev frälst och mötte min söta lilla mamma. De gifte sig midsommarafton 1957, 63 år sedan i år. Några år senare var de 3-barnsföräldrar. Numera har de åtta barnbarn och snart kommer barnbarnsbarn nummer tretton. Det kallar jag rikedom.
Tiden gick, som den alltid gör, och det rinner alltid “vatten under bron”. Tiden kanske inte läker alla sår, men vi får ett sunt perspektiv många gånger.
Min pappa letade så småningom upp sin biologiska mamma och fick en mycket fin relation med henne, det var vår stiliga farmor Ingrid.
Livet definerar oss hur vi reser oss upp efter ett fall. Jag har fallit och gjort bort mig, troligtvis du också. Människor försökte få min pappa att ”falla” i och med att han i princip aldrig fick ”resa sig”, oäktingar var inte mycket värda när han föddes.
Men det finns inga oönskade barn. Alla barn är älskade av Gud, om ingen annan jublade när du föddes så gjorde Gud det. Det var fest i himlen när du kom till jorden. Ditt namn är Högt Älskad i förnamn, mellannamn och efternamn.
”You can never be a perfect parent, but you can be a praying parent.”
Jag vill avsluta med den bibelvers som pappa alltid stått på, det finns bibelversar för allt vi går igenom. Det finns en för dig också!
Psalm 27:10 ”Om än min far och mor överger mig, tar Herren emot mig”.
Du är älskad! All uppmuntran!
Hälsningar från
Ulrica - älskad dotter
”Det är ju bara en liten virus” sa ”någon” till oss för några veckor sedan… Nja, det vet jag inte om jag höll med om då och absolut inte nu. Det finns verkligen en tid före och säkerligen efter Corona när vi väl kommer dit.
Nu byter vi ämne. Idag fyller min älskade pappa 88 år. Den 15 maj 1932 föddes Lars Göran Redéen, fast det tog många år innan han fick det efternamnet.
Om du tycker att du läst alldeles för mycket om min pappa så slutar du läsa här. Det kommer ett nytt inlägg nästa vecka som handlar om något helt annat.
Jag har skrivit så många gånger om min lilla pappa att det kan verka tjatigt och du tycker kanske att han låter alltigenom perfekt. Det är han inte, det är nämligen ingen människa, inte min pappa Göran heller. Men med Guds hjälp har han sannerligen gjort det bästa av sitt Liv.
Pappa har haft, och har fortfarande, en mycket sund inställning till Livet, trots att hans barndom och uppväxt inte innehöll många ljusglimtar. Hans mamma lämnade bort honom till fosterföräldrar när han var nio månader och hans pappa lyste med sin frånvaro under hela hans liv, vi mötte aldrig vår farfar.
Pappa var ”oönskad”, han var som man sa på den tiden en ”oäkting” som ingen egentligen ville veta av. Lite av ett ”misslyckande” eftersom hans föräldrar aldrig var gifta, de möttes egentligen bara en gång, och den gången blev min pappa till.
Min käre far fick börja jobba redan som en liten pojke. När han var 13 år fick han fem kronor av den sista fosterfamiljen och så fick han gå de lite drygt fyra milen till närmaste stad som var självaste ”Staun” = Karlskrona. Då var det krigsslutet, 1945. Kristider, speciella tider även då.
Pappa växte upp fort. Han var på sjön i många år, gick iland, blev frälst och mötte min söta lilla mamma. De gifte sig midsommarafton 1957, 63 år sedan i år. Några år senare var de 3-barnsföräldrar. Numera har de åtta barnbarn och snart kommer barnbarnsbarn nummer tretton. Det kallar jag rikedom.
Tiden gick, som den alltid gör, och det rinner alltid “vatten under bron”. Tiden kanske inte läker alla sår, men vi får ett sunt perspektiv många gånger.
Min pappa letade så småningom upp sin biologiska mamma och fick en mycket fin relation med henne, det var vår stiliga farmor Ingrid.
Livet definerar oss hur vi reser oss upp efter ett fall. Jag har fallit och gjort bort mig, troligtvis du också. Människor försökte få min pappa att ”falla” i och med att han i princip aldrig fick ”resa sig”, oäktingar var inte mycket värda när han föddes.
Men det finns inga oönskade barn. Alla barn är älskade av Gud, om ingen annan jublade när du föddes så gjorde Gud det. Det var fest i himlen när du kom till jorden. Ditt namn är Högt Älskad i förnamn, mellannamn och efternamn.
”You can never be a perfect parent, but you can be a praying parent.”
Jag vill avsluta med den bibelvers som pappa alltid stått på, det finns bibelversar för allt vi går igenom. Det finns en för dig också!
Psalm 27:10 ”Om än min far och mor överger mig, tar Herren emot mig”.
Du är älskad! All uppmuntran!
Hälsningar från
Ulrica - älskad dotter