Sitt still i båten.
Jag skriver detta blogginlägg på en vacker vårdag här i Waterloo, Kanada. För er som inte känner mig så heter jag Victoria Boettger, och jag är Per-Johan och Ulricas älskade dotter (visst får man beskriva sig själv så?). Jag är en av Lead Pastorerna i Slate Church som vi planterade i September 2017 här i Waterloo, som är min man Lukes hemstad.
Tillbaka till denna vårdag - våren har äntligen anlänt till Waterloo och precis som svenskarna så njuter kanadensarna av vårsolen. Jag hör grannarna ute i trädgården, ser familjer utanför vårt vardagsrumsfönster med barn som lär sig cykla, grillarna har åkt fram… Men ändå så är ju världen inte riktigt som sig bör. COVID-19 har spritt sig världen över och en global pandemi är ett faktum.
Här i Kanada så har vi varit ganska så restriktiva, men har ändå varit förhållandevis skonade. Mer eller mindre alla jobbar hemifrån, arbetsplatser som inte räknas som essentiella och inte har möjlighet att jobba hemifrån har tyvärr varit tvungna att permittera sina anställda, man får inte träffas i grupper över fem personer, alla skolor är stängda och föräldrar får hemskola. Mataffärerna är öppna men de håller strikt koll på att inte överstiga ett visst antal och det är inte ovanligt att snällt få ställa sig i kö och invänta sin tur. Väl inne är det viktigt att naturligtvis hålla minst 2 meters avstånd, gångarna är enkelriktade och det är ett plexiglas mellan dig och kassören. Ja, den efterlängtade våren är här men vår värld ser minst sagt annorlunda ut… Så, vad gör man i tider som dessa när det råder enorm osäkerhet? Ensamhet, oro och rädsla är inte ovanliga följeslagare.
Jag har tänkt mycket på vad min pappa brukade säga under min uppväxt. Ja, han har sagt en hel del som har blivit viktiga sanningar som jag påminner mig själv om ofta - “kom över på segersidan”, “du måste tala tro!” och hans favoritbibelord från Hebreerbrevet 10:36 “Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad Han har lovat”. Men det jag har tänkt på framförallt är “sitt still i båten”. Världen stormar just nu - det är dimmigt, det regnar, vi kan inte riktigt se vägen framåt, vi undrar hur vi ska kunna ta oss till andra sidan… Men mitt i denna storm så kan vi lätt glömma - Jesus är med oss i båten.
Vi läser om detta i Markusevangeliet 4 när Jesus och lärjungarna ska ta sig över Gennesarets sjö. En häftig storm svepte in och vågorna slog mot båten så att den höll på att fyllas och vi läser i vers 38 “Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare! Bryr du dig inte om att vi går under?". Det är viktigt att komma ihåg att flera av lärjungarna var erfarna fiskare, detta var inte deras första storm, så de hade nog en hel del befog att slå på varningsklockan. Men de hade också följt Jesus en längre tid och hade sett Honom göra fantastiska mirakel där Han helade sjuka och väckte döda till liv. Ändå så tar oro och rädsla över. Känner du igen dig?
Det kan kännas som att stormen yr, vågorna slår på mot vår “båt” och vi är på väg att sjunka. Och vi glömmer så snabbt att samme Jesus som har varit med oss förut, som har varit vår försörjare genom alla livets säsonger, som har räddat oss, som har frälst oss - Han är fortfarande med oss! Vi läser vidare i vers 39 “Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla.”. Så fort Jesus talade till vinden så blev det alldeles stilla. Men det jag finner mest intressant är vad Jesus säger till lärjungarna i vers 40 “Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?". Det kan kanske tyckas vara en konstig fråga från Jesus med tanke på att vi har erfarna fiskare som blir överväldigade av stormen, jag tänker att det nog var en ganska rejäl storm… Men det jag tror att Jesus så tydligt visar här att istället för att låta rädslan för stormen ta över så behöver vi påminna oss om att Jesus är med oss i båten. Vad sätter vi vårt fokus på? Det handlar inte om oss och vad vi kan eller inte kan göra - Han har sagt att vi ska fara över till andra sidan, Han som kan stilla stormen med sitt ord, och Han håller alltid vad Han har sagt. Jag kan därför sitta still i båten, trots att det skakar, och vila i att Jesus är med mig i båten och kommer föra över oss till andra sidan.
Som sagt, världen ser minst sagt annorlunda ut just nu… Vi, som så många andra kyrkor, har våra gudstjänster online, våra connect grupper möts över zoom samtal, vi försöker stötta och uppmuntra vår församling och vår stad så gott vi kan. Nog finns det många utmaningar just nu där folk har förlorat sina jobb, de som är sjuka med COVID-19, familjer som inte kan träffas, åldrande föräldrar på ålderdomshem som inte kan få besök, familjer som kämpar med hemskolning och att jobba heltid. Men mitt i det hela så kan vi sitta still i båten för Jesus är med oss, och Han har lovat att Han aldrig ska lämna oss eller överge oss (Hebr 13:5) och Han är densamme igår och idag och i evighet (Hebr 13:8). Han kommer att fortsätta att bygga sin församling. Så, min vän, sitt still i båten.
Hälsningar från
Mrs Boettger
Tillbaka till denna vårdag - våren har äntligen anlänt till Waterloo och precis som svenskarna så njuter kanadensarna av vårsolen. Jag hör grannarna ute i trädgården, ser familjer utanför vårt vardagsrumsfönster med barn som lär sig cykla, grillarna har åkt fram… Men ändå så är ju världen inte riktigt som sig bör. COVID-19 har spritt sig världen över och en global pandemi är ett faktum.
Här i Kanada så har vi varit ganska så restriktiva, men har ändå varit förhållandevis skonade. Mer eller mindre alla jobbar hemifrån, arbetsplatser som inte räknas som essentiella och inte har möjlighet att jobba hemifrån har tyvärr varit tvungna att permittera sina anställda, man får inte träffas i grupper över fem personer, alla skolor är stängda och föräldrar får hemskola. Mataffärerna är öppna men de håller strikt koll på att inte överstiga ett visst antal och det är inte ovanligt att snällt få ställa sig i kö och invänta sin tur. Väl inne är det viktigt att naturligtvis hålla minst 2 meters avstånd, gångarna är enkelriktade och det är ett plexiglas mellan dig och kassören. Ja, den efterlängtade våren är här men vår värld ser minst sagt annorlunda ut… Så, vad gör man i tider som dessa när det råder enorm osäkerhet? Ensamhet, oro och rädsla är inte ovanliga följeslagare.
Jag har tänkt mycket på vad min pappa brukade säga under min uppväxt. Ja, han har sagt en hel del som har blivit viktiga sanningar som jag påminner mig själv om ofta - “kom över på segersidan”, “du måste tala tro!” och hans favoritbibelord från Hebreerbrevet 10:36 “Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad Han har lovat”. Men det jag har tänkt på framförallt är “sitt still i båten”. Världen stormar just nu - det är dimmigt, det regnar, vi kan inte riktigt se vägen framåt, vi undrar hur vi ska kunna ta oss till andra sidan… Men mitt i denna storm så kan vi lätt glömma - Jesus är med oss i båten.
Vi läser om detta i Markusevangeliet 4 när Jesus och lärjungarna ska ta sig över Gennesarets sjö. En häftig storm svepte in och vågorna slog mot båten så att den höll på att fyllas och vi läser i vers 38 “Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare! Bryr du dig inte om att vi går under?". Det är viktigt att komma ihåg att flera av lärjungarna var erfarna fiskare, detta var inte deras första storm, så de hade nog en hel del befog att slå på varningsklockan. Men de hade också följt Jesus en längre tid och hade sett Honom göra fantastiska mirakel där Han helade sjuka och väckte döda till liv. Ändå så tar oro och rädsla över. Känner du igen dig?
Det kan kännas som att stormen yr, vågorna slår på mot vår “båt” och vi är på väg att sjunka. Och vi glömmer så snabbt att samme Jesus som har varit med oss förut, som har varit vår försörjare genom alla livets säsonger, som har räddat oss, som har frälst oss - Han är fortfarande med oss! Vi läser vidare i vers 39 “Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla.”. Så fort Jesus talade till vinden så blev det alldeles stilla. Men det jag finner mest intressant är vad Jesus säger till lärjungarna i vers 40 “Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?". Det kan kanske tyckas vara en konstig fråga från Jesus med tanke på att vi har erfarna fiskare som blir överväldigade av stormen, jag tänker att det nog var en ganska rejäl storm… Men det jag tror att Jesus så tydligt visar här att istället för att låta rädslan för stormen ta över så behöver vi påminna oss om att Jesus är med oss i båten. Vad sätter vi vårt fokus på? Det handlar inte om oss och vad vi kan eller inte kan göra - Han har sagt att vi ska fara över till andra sidan, Han som kan stilla stormen med sitt ord, och Han håller alltid vad Han har sagt. Jag kan därför sitta still i båten, trots att det skakar, och vila i att Jesus är med mig i båten och kommer föra över oss till andra sidan.
Som sagt, världen ser minst sagt annorlunda ut just nu… Vi, som så många andra kyrkor, har våra gudstjänster online, våra connect grupper möts över zoom samtal, vi försöker stötta och uppmuntra vår församling och vår stad så gott vi kan. Nog finns det många utmaningar just nu där folk har förlorat sina jobb, de som är sjuka med COVID-19, familjer som inte kan träffas, åldrande föräldrar på ålderdomshem som inte kan få besök, familjer som kämpar med hemskolning och att jobba heltid. Men mitt i det hela så kan vi sitta still i båten för Jesus är med oss, och Han har lovat att Han aldrig ska lämna oss eller överge oss (Hebr 13:5) och Han är densamme igår och idag och i evighet (Hebr 13:8). Han kommer att fortsätta att bygga sin församling. Så, min vän, sitt still i båten.
Hälsningar från
Mrs Boettger