Gästinlägg av Jennie Sanfridsson
Jennie Sanfridsson heter jag, nyss fyllda 38 år. Tillsammans med min man Jonas, är vi campuspastorer i Lifecenter Ludvika. Sveriges vackraste och charmigaste lilla stad.
Vi kommer ifrån Västerås och har varit med i Lifecenter sen starten för 20 år sen.
Jonas och jag och våra tre tonårssöner flyttade till Ludvika för snart ett år sen. Vi flyttade hit i juli 2019, för att leda Lifecenter Ludvika på plats. Innan det så åkte vi hit på helgerna under ett och ett halvt års tid och ledde gudstjänster och började lära känna staden och människorna.
Jag minns första gången vi skulle sova över i kyrkans kidslokaler, på luftmadrass, innan vi hade flyttat till Ludvika. Jag och sönerna kom sent på en fredag kväll och var trötta efter bilresan från Västerås. Jonas skulle komma på lördagen. Det var kallt i källaren där vi skulle sova så vi gick till grannarna för att fråga om vi kunde låna en värmefläkt. Den gästvänlighet vi möttes av från våra inneboende grannar var enorm.
Först fick vi låna deras värmefläkt. Efter en liten stund kommer de igen, med mat från en restaurang i närheten, som de gått och handlat för vår skull, och många gånger frågar de om det är något mer vi behöver. Vi som inte bett om någon mat. Unga flyktingkillar, tog av sin lilla inkomst och bjöd oss på mat och försökte komma på flera sätt att hjälpa till. När jag och sönerna satt där i källaren och åt maten som vi fått så minns jag att det var en sak som vi alla kände, vi kände oss så älskade och välkomnade, på ett sätt som vi inte hade känt förut. Vi var så glada att vara här. Det spelade ingen roll att vi satt trötta i en kall källare och inte visste så mycket hur det skulle bli att leva i en ny stad och att vi inte kände någon. Våra hjärtan var så uppfyllda av kärlek och tacksamhet och vi bara visste att det skulle ordna sig.
Församlingen är fantastisk. Här finns människor ifrån många olika länder och kulturer, enkla människor och i alla åldrar men alla med en ung ande, stark tro på Guds ord och en hunger att visa människor på Guds stora kärlek. Vi är så privilegierade att få vara här. Tack Ulrica och Per-Johan att ni tror och satsar på oss och frågade oss om vi ville anta utmaningen att flytta hit.
Förutom fru, mamma och pastor så är jag byggnadsingenjör och jobbar heltid med det. Jag jobbar på ett kontor i Ludvika och så åker jag runt till olika byggarbetsplatser. Barnen går i skolan. Grabbarnas fotbollsträningar är igång, heja ÖIS. Jonas jobbar som bankchef. Senaste månaden jobbar han nästan bara hemifrån men jobbar fortfarande mycket.
Det som är annorlunda för oss är att vi inte kan träffa församlingen på samma sätt som före covid-19. Istället för att träffas på söndagar och fira gudstjänst tillsammans med hela församlingen så samlas man med sin familj eller några vänner i hemmen och tittar på gudstjänsten som sänds online. Vi fortsätter att träffas med våra connectgrupper, bönesamlingar och second hand-butiken är öppen. När vi inte kan träffas fysiskt så använder vi oss av zoom bl.a. En sak som vi nyligen har lagt till är att vi samlas till bön varje vardag på insta live och det är verkligen nåt som bygger oss samman.
Corona hindrar oss att ha stora samlingar men det hindrar oss inte att göra vårt uppdrag. Vi vill ju dela det glada budskapet som finns i bibeln. Leda människor till en personlig relation med Jesus. Döpa dem. Lära dem det som han lärt oss. Hjälpa dem. Finnas där. Be för varandra. Se människor växa och ta steg fram i sin tro. Det är nästan lättare att göra i en liten grupp. Jesus hade 12 killar som han spenderade sin mesta tid med. Det kan vi också göra. Om hela församlingen är delaktig så kommer vi växa i alla tider och utmaningar. Guds rike är inte av den här världen.
Vi vill bygga relationer. Så klart även i våra egna familjer - med våra barn och ungdomar, och bland varandra. Nu när vi hindras från många tillställningar så kan vi ta det till vår fördel. Att få pausa allt som pockar på uppmärksamhet och satsa tid på det som verkligen betyder något. Låt oss ta vara på varandra. Låt oss inte oroa oss för det vi inte kan påverka, utan vara trofasta med det vi har och göra det bästa med det.
Tänk om Gud vill skaka om världen. Tänk om han vill väcka den. Tänk om Gud i det tysta vill göra sin röst hörd i ditt inre. Tänk om han i det ensamma vill dra skarorna till sig, individ efter individ. Tänk om han mitt i det brustna vill hela familjer. Tänk om han i det stressade vill coola ner och visa vad som verkligen betyder något. Tänk om han ser dig. Tänk om han är beredd att stanna upp en hel värld för att du ska stanna upp… och se honom. Hans hand är utsträckt. Hans hjärta bultar för dig.
För flera av våra vänner som jobbar inom äldreomsorg och sjukvård innebär det mer jobb. Långa arbetspass men också att behöva vara stark och modig och hjälpa människor som lider. Du är fantastisk. Fortsätt. Ditt jobb betyder så mycket. När en människa är sjuk och svag, blir det tydligt hur viktigt det är att få vård av någon som kan sitt jobb, att få se att du fortsätter att jobba och kämpa oavsett hur det kommer att gå. Att få se hopp och mod i dina ögon. Tänk vad tydligt som kärlek visas genom omvårdnad och omsorg. Tack för att ni fortsätter.
Och alla lärare som fortsätter att undervisa. Hur viktigt är det inte för barn och ungdomar att få ha något sånär rutiner när mycket annat är rörigt.
Det är så många som gör heroiska insatser utan att någon märker det. Gud ser dig! Låt honom fylla dig igen med sin kraft. Du gör skillnad.
Människor går igenom den här speciella tiden på många olika sätt. Många får dra ett stort lass med att vara starka och jobba på. Andra förlorar sina jobb och kanske bär en stor press med att få sin ekonomi att gå ihop.
Andra kämpar för sina liv på sjukhus och andra går igenom sorg efter att ha förlorat någon nära vän.
Vi vet inte hur någonting kommer att gå. Men det jag vet är att det finns tröst och styrka hos en Gud som inte är beroende av att en kyrkobyggnad är öppen. Han kommer hem till dig till ditt hem där du är. Vad som än händer så vet vi att Jesus är den han säger att han är. Han ändras inte. Han är klippan. Han vill lyfta upp dig och hålla om dig i sin famn, och ställa dina fötter på klippan som håller, och själv gå med dig. Guds egna ord kommer alltid att bestå och han kommer aldrig att lämna dig.
Det vi kan göra som medmänniskor är att finnas där för varandra, precis som våra inneboende grannar gjorde för oss när vi först kom till Ludvika. Vi kan visa människor att vi finns här och vi går igenom det här tillsammans.
Hälsningar från
Jennie Sanfridsson - älskar Ludvika
Vi kommer ifrån Västerås och har varit med i Lifecenter sen starten för 20 år sen.
Jonas och jag och våra tre tonårssöner flyttade till Ludvika för snart ett år sen. Vi flyttade hit i juli 2019, för att leda Lifecenter Ludvika på plats. Innan det så åkte vi hit på helgerna under ett och ett halvt års tid och ledde gudstjänster och började lära känna staden och människorna.
Jag minns första gången vi skulle sova över i kyrkans kidslokaler, på luftmadrass, innan vi hade flyttat till Ludvika. Jag och sönerna kom sent på en fredag kväll och var trötta efter bilresan från Västerås. Jonas skulle komma på lördagen. Det var kallt i källaren där vi skulle sova så vi gick till grannarna för att fråga om vi kunde låna en värmefläkt. Den gästvänlighet vi möttes av från våra inneboende grannar var enorm.
Först fick vi låna deras värmefläkt. Efter en liten stund kommer de igen, med mat från en restaurang i närheten, som de gått och handlat för vår skull, och många gånger frågar de om det är något mer vi behöver. Vi som inte bett om någon mat. Unga flyktingkillar, tog av sin lilla inkomst och bjöd oss på mat och försökte komma på flera sätt att hjälpa till. När jag och sönerna satt där i källaren och åt maten som vi fått så minns jag att det var en sak som vi alla kände, vi kände oss så älskade och välkomnade, på ett sätt som vi inte hade känt förut. Vi var så glada att vara här. Det spelade ingen roll att vi satt trötta i en kall källare och inte visste så mycket hur det skulle bli att leva i en ny stad och att vi inte kände någon. Våra hjärtan var så uppfyllda av kärlek och tacksamhet och vi bara visste att det skulle ordna sig.
Församlingen är fantastisk. Här finns människor ifrån många olika länder och kulturer, enkla människor och i alla åldrar men alla med en ung ande, stark tro på Guds ord och en hunger att visa människor på Guds stora kärlek. Vi är så privilegierade att få vara här. Tack Ulrica och Per-Johan att ni tror och satsar på oss och frågade oss om vi ville anta utmaningen att flytta hit.
Förutom fru, mamma och pastor så är jag byggnadsingenjör och jobbar heltid med det. Jag jobbar på ett kontor i Ludvika och så åker jag runt till olika byggarbetsplatser. Barnen går i skolan. Grabbarnas fotbollsträningar är igång, heja ÖIS. Jonas jobbar som bankchef. Senaste månaden jobbar han nästan bara hemifrån men jobbar fortfarande mycket.
Det som är annorlunda för oss är att vi inte kan träffa församlingen på samma sätt som före covid-19. Istället för att träffas på söndagar och fira gudstjänst tillsammans med hela församlingen så samlas man med sin familj eller några vänner i hemmen och tittar på gudstjänsten som sänds online. Vi fortsätter att träffas med våra connectgrupper, bönesamlingar och second hand-butiken är öppen. När vi inte kan träffas fysiskt så använder vi oss av zoom bl.a. En sak som vi nyligen har lagt till är att vi samlas till bön varje vardag på insta live och det är verkligen nåt som bygger oss samman.
Corona hindrar oss att ha stora samlingar men det hindrar oss inte att göra vårt uppdrag. Vi vill ju dela det glada budskapet som finns i bibeln. Leda människor till en personlig relation med Jesus. Döpa dem. Lära dem det som han lärt oss. Hjälpa dem. Finnas där. Be för varandra. Se människor växa och ta steg fram i sin tro. Det är nästan lättare att göra i en liten grupp. Jesus hade 12 killar som han spenderade sin mesta tid med. Det kan vi också göra. Om hela församlingen är delaktig så kommer vi växa i alla tider och utmaningar. Guds rike är inte av den här världen.
Vi vill bygga relationer. Så klart även i våra egna familjer - med våra barn och ungdomar, och bland varandra. Nu när vi hindras från många tillställningar så kan vi ta det till vår fördel. Att få pausa allt som pockar på uppmärksamhet och satsa tid på det som verkligen betyder något. Låt oss ta vara på varandra. Låt oss inte oroa oss för det vi inte kan påverka, utan vara trofasta med det vi har och göra det bästa med det.
Tänk om Gud vill skaka om världen. Tänk om han vill väcka den. Tänk om Gud i det tysta vill göra sin röst hörd i ditt inre. Tänk om han i det ensamma vill dra skarorna till sig, individ efter individ. Tänk om han mitt i det brustna vill hela familjer. Tänk om han i det stressade vill coola ner och visa vad som verkligen betyder något. Tänk om han ser dig. Tänk om han är beredd att stanna upp en hel värld för att du ska stanna upp… och se honom. Hans hand är utsträckt. Hans hjärta bultar för dig.
För flera av våra vänner som jobbar inom äldreomsorg och sjukvård innebär det mer jobb. Långa arbetspass men också att behöva vara stark och modig och hjälpa människor som lider. Du är fantastisk. Fortsätt. Ditt jobb betyder så mycket. När en människa är sjuk och svag, blir det tydligt hur viktigt det är att få vård av någon som kan sitt jobb, att få se att du fortsätter att jobba och kämpa oavsett hur det kommer att gå. Att få se hopp och mod i dina ögon. Tänk vad tydligt som kärlek visas genom omvårdnad och omsorg. Tack för att ni fortsätter.
Och alla lärare som fortsätter att undervisa. Hur viktigt är det inte för barn och ungdomar att få ha något sånär rutiner när mycket annat är rörigt.
Det är så många som gör heroiska insatser utan att någon märker det. Gud ser dig! Låt honom fylla dig igen med sin kraft. Du gör skillnad.
Människor går igenom den här speciella tiden på många olika sätt. Många får dra ett stort lass med att vara starka och jobba på. Andra förlorar sina jobb och kanske bär en stor press med att få sin ekonomi att gå ihop.
Andra kämpar för sina liv på sjukhus och andra går igenom sorg efter att ha förlorat någon nära vän.
Vi vet inte hur någonting kommer att gå. Men det jag vet är att det finns tröst och styrka hos en Gud som inte är beroende av att en kyrkobyggnad är öppen. Han kommer hem till dig till ditt hem där du är. Vad som än händer så vet vi att Jesus är den han säger att han är. Han ändras inte. Han är klippan. Han vill lyfta upp dig och hålla om dig i sin famn, och ställa dina fötter på klippan som håller, och själv gå med dig. Guds egna ord kommer alltid att bestå och han kommer aldrig att lämna dig.
Det vi kan göra som medmänniskor är att finnas där för varandra, precis som våra inneboende grannar gjorde för oss när vi först kom till Ludvika. Vi kan visa människor att vi finns här och vi går igenom det här tillsammans.
Hälsningar från
Jennie Sanfridsson - älskar Ludvika